da, att den framskridande civilisationen vill, att saken
skall kunna gå, utan att kosta Konungen hans krona
eller hans tjenare deras hufvuden!? Ty att en miss-
nöjd pluralitet slutligen tager sig rätt, det är säkert;
och det torde således vara rätt tjenligt, att medel fin-
nas , Pyarigenom det kan ske utan blod och skaknin-
gar. Hr A. skulle väl häldre se de principer gällande,
som en viss diplomat yttrade, då en Fransman sade
till honom: Cest donc terrible, Monsieur, que vous
ctranglez vos Empereurs. — Voila notre Charte ,
svarade han. - Derhän — med nagon olikhet i sättet,
till följe af civilisation och nationallynne — maste det
dock stundom komma, i fall Hr A:s och hans princi-
pals politik göra sig gällande. Men för det kära sy-
stemets skull förakta de alltid att taga sina lärors yt-
tersta följder i betraktande eller, med ett ord — läsa
historien.
Svårt förefaller det oss blifva for Hr A. att utreda,
hvad ban verkligen menar med hela sin diatrib om op-
position. Han tyckes anse uppkomsten af en dylik, sa-
som oförenlig med Svenska lynnet och grundlagen.
Huru tänker han sig då en rådslående nationalförsam-
ling? Har den rätt att yttra sig och säga nej till nä-
gon ting, så är det ju gifvet, att alla de, som yltra
sig mot styrelsens önskan, utgöra en opposition. Hans
mening (som han dock icke tydligt uttrycker) är väl
den, att striden mot lynnet etc. ligger deruti , alt des-
sa nejsägare, år 1815 och sedermera, organiserade sig
till ett sammanhängande helt och bragte likasom i sy-
stem motståndet mot styrelsens önskningar i allmänhet.
Vi skulle dock uppmana Hr A. att uppgifva någon
dylik församling, der detta icke inträffat; och vi få : an-
märka — hvad också hvar och en, som är ärlig, ma-
ste erkänna — att ingenstädes någon opposition fun-
nits, som mindre genomfört ett allmänt motståndssy-
stem än här; så snart styrelsen föreslagit eller begärt
något, som någorlunda kunnat stå tillsammans med op-
positionens egna ofvertygelse, har den alltid understödt
styrelsen. Parti-opposition har således icke funnits
här; och den kommer också mindre att här finnas än
någonstädes , emedan striden mellan folkklasserna är
mera utkämpad, såsom förf. till En af dagens frågor
anmärkt. Denna hans anmärkning är riktig; men den
slutföljd, han deraf drager, är oriktig, nemligen att mi-
nisterstyrelse derföre är onödig i Sverige. Om onö-
digheten skulle bevisas däraf; att den är mera oskad-
lig än någonstädes, då har han rätt, men annars icke.
Mer än föraktligt af Hr A. är att kalla vår opposition
faction. Hvilken persons interessen, eller hvilka egna
factionsinteressen har den försvarat? Lögner kunna
anföras ur Argus och Minerva, men inga facta; och
icke är det ett factum, som bevisar någonting mot al-
la, att en och annan spelat oppositionist, för att vin-
na egna afsigter. Just bland factioner är dylikt öf-
verlöperi sällsyntare, än där intet koteri, intet organi-
seradt parti finnes.
I Vår store dråplige filösof får stundom anfall af en
barnsjukdom, nemligen att vilja vara qvick; ty att
ivara är icke hans sjukdom. Det lilla snälla Dan-
mark, som fått politiken, är honom verkligen för
snällt ; och vi skulle önska, att han icke söker göra
sig för mycket qvick på dess bekostnad. Vi behöfva
icke säga våra ädla grannar på andra sidan Sundet, att
de Svenskar, som göra sig lustiga på deras bekostnad,
emedan ett bland Europas mest bildade folk äfven sträf-
var till den ställning, som anstår ett dylikt, utgöra blott
en omältligt liten fraktion, som är utan anseende och
moraliskt inflytande och alltid varit det. Troligen in-
se Danskarne, att här, likasom annorstädes, finnas fak-
torier för den stora propaganda, hvars ändamål är att
med solismer och hot och speglosor, eller hvad medel
till hands finnas, bota folkslagen för politiken, d. v.
s. afhålla dem ifrån att tänka på statsangelägenheter,
dem ett skrå vill behålla för sig sjelf. Allt sträfvande
till konstitutionel frihet, till politisk upplysning och
till kontroller mot magtmissbruk är en styggelse för
denna propaganda, som etablerat sin landtloge i Upsa-
la. Att där finnas liberalt tänkande män, är vår ök
vertygelse ; men allt, som utgår derifrån bland den
store allmänheten, är besmittadt med hierarkisk- aristo-
kratisk-absolutistisk surdeg. (Forts. e. a. g.)
ri TT TTT:Rn: ) GxjqW-2—7—gZqjTTTTTTTt-;Töt:;z.j.L.Å.TTö3MD oo
ER S EA EE RR