da, att den framskridande civilisationen vill, att saken skall kunna gå, utan att kosta Konungen hans krona eller hans tjenare deras hufvuden!? Ty att en missnöjd pluralitet slutligen tager sig rätt, det är säkert; och det torde således vara rätt tjenligt, att medel finnas , Pyarigenom det kan ske utan blod och skakningar. Hr A. skulle väl häldre se de principer gällande, som en viss diplomat yttrade, då en Fransman sade till honom: Cest donc terrible, Monsieur, que vous ctranglez vos Empereurs. — Voila notre Charte , svarade han. Derhän — med nagon olikhet i sättet, till följe af civilisation och nationallynne — maste det dock stundom komma, i fall Hr A:s och hans principals politik göra sig gällande. Men för det kära systemets skull förakta de alltid att taga sina lärors yttersta följder i betraktande eller, med ett ord — läsa historien. Svårt förefaller det oss blifva for Hr A. att utreda, hvad ban verkligen menar med hela sin diatrib om opposition. Han tyckes anse uppkomsten af en dylik, sasom oförenlig med Svenska lynnet och grundlagen. Huru tänker han sig då en rådslående nationalförsamling? Har den rätt att yttra sig och säga nej till nägon ting, så är det ju gifvet, att alla de, som yltra sig mot styrelsens önskan, utgöra en opposition. Hans mening (som han dock icke tydligt uttrycker) är väl den, att striden mot lynnet etc. ligger deruti , alt dessa nejsägare, år 1815 och sedermera, organiserade sig till ett sammanhängande helt och bragte likasom i system motståndet mot styrelsens önskningar i allmänhet. Vi skulle dock uppmana Hr A. att uppgifva någon dylik församling, der detta icke inträffat; och vi få : anmärka — hvad också hvar och en, som är ärlig, maste erkänna — att ingenstädes någon opposition funnits, som mindre genomfört ett allmänt motståndssystem än här; så snart styrelsen föreslagit eller begärt något, som någorlunda kunnat stå tillsammans med oppositionens egna ofvertygelse, har den alltid understödt styrelsen. Parti-opposition har således icke funnits här; och den kommer också mindre att här finnas än någonstädes , emedan striden mellan folkklasserna är mera utkämpad, såsom förf. till En af dagens frågor anmärkt. Denna hans anmärkning är riktig; men den slutföljd, han deraf drager, är oriktig, nemligen att ministerstyrelse derföre är onödig i Sverige. Om onödigheten skulle bevisas däraf; att den är mera oskadlig än någonstädes, då har han rätt, men annars icke. Mer än föraktligt af Hr A. är att kalla vår opposition faction. Hvilken persons interessen, eller hvilka egna factionsinteressen har den försvarat? Lögner kunna anföras ur Argus och Minerva, men inga facta; och icke är det ett factum, som bevisar någonting mot alla, att en och annan spelat oppositionist, för att vinna egna afsigter. Just bland factioner är dylikt öfverlöperi sällsyntare, än där intet koteri, intet organiseradt parti finnes. I Vår store dråplige filösof får stundom anfall af en barnsjukdom, nemligen att vilja vara qvick; ty att ivara är icke hans sjukdom. Det lilla snälla Danmark, som fått politiken, är honom verkligen för snällt ; och vi skulle önska, att han icke söker göra sig för mycket qvick på dess bekostnad. Vi behöfva icke säga våra ädla grannar på andra sidan Sundet, att de Svenskar, som göra sig lustiga på deras bekostnad, emedan ett bland Europas mest bildade folk äfven sträfvar till den ställning, som anstår ett dylikt, utgöra blott en omältligt liten fraktion, som är utan anseende och moraliskt inflytande och alltid varit det. Troligen inse Danskarne, att här, likasom annorstädes, finnas faktorier för den stora propaganda, hvars ändamål är att med solismer och hot och speglosor, eller hvad medel till hands finnas, bota folkslagen för politiken, d. v. s. afhålla dem ifrån att tänka på statsangelägenheter, dem ett skrå vill behålla för sig sjelf. Allt sträfvande till konstitutionel frihet, till politisk upplysning och till kontroller mot magtmissbruk är en styggelse för denna propaganda, som etablerat sin landtloge i Upsala. Att där finnas liberalt tänkande män, är vår ök vertygelse ; men allt, som utgår derifrån bland den store allmänheten, är besmittadt med hierarkiskaristokratisk-absolutistisk surdeg. (Forts. e. a. g.) ri TT TTT:Rn: ) GxjqW-2—7—gZqjTTTTTTTt-;Töt:;z.j.L.Å.TTö3MD oo ER S EA EE RR