de med det närvarande systemet, hvilka det likväl skulle
vara lätt att afhjelpa, om en klok fasthet hos nationen
mötte mera patriotiska och hederliga tänkesätt vid hof-
vet. Fransyska folket frågar hvad det vunnit på om-
byte af dynasti? Svaret är lätt och kunde till en viss
grad synas tillfredsställande. Frankrike har blifvit beva-
radt för alla de olyckor, hvarmed Carlar och Polignacer
skulle hafva hemsökt det; presternas tyranni har icke
blifvit återupplifvadt; pressen har färre lagliga fjettrar;
ingen helig allians drifver mera Fransyska armeerne till
korståg mot friheten. Allt detta är sannt och visserli-
gen af någon vigt. Men det är icke nog; Fransyska
folket har rättighet till mera, än det vunnit genom si-
na ärofulla bemödanden 1830.
Man klagar, och med skäl, öfver de ofantliga kost-
naderne för den civila administrationen och de militära
inrättningarne. - Betraktom först civil-listan, som stiger
till 13 millioner fr. Denna summa är bestämd för den
Kongl. familjens personella utgifter. Det är således
520,000 L. sterling, som denna familj årligen kostar,
hvilket i England åtminstone skulle göra 700,000; det-
ta är nästan samma proportion, som civil-listan har
hos oss till de allmänna utgifterne. Men som räntan
på statsskulden utgör största delen af vår budget, så
står Fransyska civil-listan i ett helt annat förhållande
än vår till de verkliga administrations-kostnaderna. I
sjelfva verket svarar Konungens af England civil-lista un-
gefär mot hälften at Konung Ludvig Filips. Man jem-
för denna civil-lista med Carl X:s; men det är ett då-
ligt försvar för utgifterne i en konstitutionell monarki,
att söka bevisa det de icke öfverskrida tyranniets slöse-
ri. Det vore bättre att man lät folket erfara, att en
fri styrelse också är en styrelse för godt köp, och att
en furste af folkets val, och som har att tacka detsam-
ma tör sin thron, är den förste i försvaret för landets
intressen, och i bemödandet att minska tyngden af dess
utgifter.
Det ofantliga militäretablissementet är i våra ögon en
ännu större olägenhet, på dubbelt sätt, så väl i ekono-
miskt hänseende, som för den konstitutionella friheten.
Till slut kunna vi icke undgå att uttrycka vår fruk-
tan, att de Fransyska ministrarne allför mycket räkna
på denna allmänna farhågan för hvälfningar och orolig-
heter, som är den nya dynastiens förnämsta försvarsmedel,
icke just emot Carlisterne, utan mot de ultraliberale och
republikanerne. Vi sätta desse sednare i en och sam-
ma kathegori, emedan hvad som är en ultraliberal i
Kammaren, är en republikanare utom densamma. Det
är detta parti, som är i tillväxt. Det är dit som all exal-
tation, all kraft i nationen tager sin rigtning; detta par-
ti är en tillflyckt för alla missnöjen, den väg som väl-
jes af alla, dem äran lockar och äregirigheten sätter i
låga, alla, dem en ädel enthusiasm drager från de låga
tänkesättens rymder, alla, som scka rykte och odödligt
namn i striden för mensklighetens lycka. . Ungdomen
med sina brinnande förhoppningar, den mognade
åldern med känslan af sin kraft, och äfven de
för hvilka erfarenheten upppenbarat hvardagsstats-
männens låghet, de som känna en diup sym-
pathi för folkets lidanden — alla dessa elementer
förena sig i begäret efter en fri och populär styrelse,
som ännu en gång skulle lyfta den stora nationen till
dess fordna glans. Filosofen sjelf ger vika för intryck
af ett annat slag. Det lysande af folkförsamlingar, hop-
pet att få dela högsta makten, alla dessa vägar till
ryktets tempel, som belägras af den vanliga äregirighe-
ten, äga ingen retelse för honom. Men han är icke
känslolös för denna renare glädje, som kärleken och
uppoffringen för landets bästa skänker. Han längtar
efter denna framtid, då hvar och en, som eldas af det-
ta rena och upplysta nit för mensklighetens heligaste
pligter, skola kallas till uppfyllande af sin höga bestäm-
melse. Han hoppas att erfarenheten af det förflutna
icke skall gå förlorad för hans ädelsinnade medborgare;
för hans blick står bilden af en republik utan våld,
och der förvisning icke träffar någonting annat än
grymheten och korruptionen. Han känner, midt ibland
sorgliga minnen, tröst vid den tankan, att försöket med
republi en endast misslyckadas derföre, att det anställ-
des under den politiska odlingens barndom, då deremot
ett välde, i hvilket folket skall taga del, icke kan upp-
rättas förrän folket sjelf lärt att styra; och hans blic-
kar stanna med tillfredsställelse vid den tidepunkt, då
dygdens och uppfostrans framsteg, i förening med er-
farenhetens lärdomar, skola visa att en Fransysk repu-
blik icke mera är en blodig anarki eller en fantastisk
drömbild.
—- - - --—-—-—-- ee ———— -—— SDB