ären i sådane, som denne ömkeliga stympare vill göra Er? Finnes icke bland Er aåtminsotne mera hegrepp om menniskans värde och sanna bestämmelse än hos en dylik, af muuklegender förtorkad mullvad? Då afsåger sig atminstone författaren af dessa rader all gemenskap med Er. Han känner i djupet af sin själl, att mannen är en karrikature utan frihet — icke blott social och kroppslig, utan framför allt andelig frihet —; och han har ännu aldrig kunnat fatta, huru något slags frihet är möjlig under de vilkor, som våra A. Comp. uppställa för samhället. Just för att göra frihet och ljus och skönhetskänsla möjliga för menniskan, måste mänskliga samfundet ställas på helt andra grunder än dem, som A. Comp. med sina krypande själar förmå lägga. Just för att rädda, hvad som i närvarande stund kanske är nödvändigt, eller Konungamagten, måste man utrota deras läror, emedan nationerne ej mera förmå fördraga denna magt, om den äterföres till hvad man i Upsala vill. Deras läror, om det lyckades att med våld införa dem — ty utan våld går deticke — skulle göra all monarkis förstöring oundviklig. Men — talla in i det allvarsama; och det är, vi erkänna det, högst olämpligt i skriftvexling med Hr A. Vi: bedja om ursäkt för vårt fel; det är icke alltid möjligt alt värja sig för någon värma, då man genomgar listan öfver all de oförrätter, man får lida af ett slägte, som minst af alla eger fälla vår dom. Ville vi punkt för punkt genomgå den A-ska recensionen, finge vi aldrig slut; ett och annat måste vi dock relevera, i synnerhet sådant, som visar, hur pass begrepp A. har om stat och om de elementer, som deri lefva och verka. Ett alldeles ypperligt specimen om deua mått al begrepp är följande tirad: vid samma tid, då man i stället för dessas (Svenska lynnets och samhälls-författningens) urgamla begrepp om folkets fria yttranderätt började sätta det tull sak och namn utländska begreppet opposition, började man äfven i stället för deras lika urgamla begrepp om styrande Konungamagt innästla det ej mindre utländska begreppet om ministörstyrelse; ty detta sednare var oumbärligt för det förra? — Skulle nu någon fråga Hr A., hvad han rätteligen menar med dessa fraser, så äro vi säkre, att ingen klar tanke kan lemnas till svar. Först och främst lärer det vara något svårt för honom att visa, huru en opposition är möjlig utan folkets fria yttranderätt, eller huru en fri yttranderätt kan utöfvas el ler tjena till någonting utan någon sorts opposition (ty en yttranderätt, som blott begagnas för att hålla med de styrande, behöfver icke sökas par preference hos det urfria Svenska folket, utan finnes i hvarje orientalisk despoti). Att de gamla Isländska sagorne och våra nordiska häfder i öfrigt icke känna det latinska ordet Oopposition, förändrar väl icke saken; och antingen var t. ex. ihorgnys tal ingenting, eller ock var det opposition. Att han vände sig direkte till Konungen och icke, sasom man nu vill och gör — och kommer att göra, oaktadt Hr A.s alla bekymmer -— genom en välgörande fiction, skonade majestätet, det måtte välicke vara, hvad Hr A. i synnerhet berömmer. Sjelfva Hr A. måtte kunna begripa följande enkla satser: antingen skall ingen yttrandefrihet finnas, eller ock skall den kunna användas mot någon. Ar denne någon konungen, så uppkommer ett förhållande, som vi, för republikanisi anklagade, liberale med alla medel vilja undvika, nemligen att Konungens person ej hålles helg, d. v. s. upphöjd öfver all anmärkning och allt personligt gräl. Hr A. vill således, att oppositionen (eller folkets fria yttranderätt ) icke skall vända sig mot Konungens styreise och de hans tjenare, som honom deruti tillhandagå, utan, hkasom Tborgny, helt enkelt påminna honom, att folket förr en gång dränkt fem Konungar i en källa vid Mula Ting? Froligen vill han ingendera delen, eller rättare, vet icke hvad han vill, utan har blott fått tag i några ord att skräfla med. Så är det äfven med styrande Konungamagt, som han lånat af sin principal, brochure-författaren, eller kanske lånat äv honom. Vi hafva i recensionen öfver brochuren yttrat oss tillräckligt derom och wija icke förspilla vår tid med att fråga i äfven kommentatorn, hvar något monackiskt lands lag stadgar, att konungamagten icke är styrande , alltsedan Svenska frihetstiden tog slut. Vi veta fullväl, att ban hvarken kan eller vill svara OSS, utan för tisende gången tager fram samma utanlästa -FA FO 4? 2 00 oe 2 vm