ären i sådane, som denne ömkeliga stympare vill göra
Er? Finnes icke bland Er aåtminsotne mera hegrepp om
menniskans värde och sanna bestämmelse än hos en
dylik, af muuklegender förtorkad mullvad? Då afsåger
sig atminstone författaren af dessa rader all gemenskap
med Er. Han känner i djupet af sin själl, att mannen
är en karrikature utan frihet — icke blott social och
kroppslig, utan framför allt andelig frihet —; och han
har ännu aldrig kunnat fatta, huru något slags frihet
är möjlig under de vilkor, som våra A. Comp. upp-
ställa för samhället. Just för att göra frihet och ljus och
skönhetskänsla möjliga för menniskan, måste mänskliga
samfundet ställas på helt andra grunder än dem, som
A. Comp. med sina krypande själar förmå lägga.
Just för att rädda, hvad som i närvarande stund kanske
är nödvändigt, eller Konungamagten, måste man utrota
deras läror, emedan nationerne ej mera förmå fördraga
denna magt, om den äterföres till hvad man i Upsala
vill. Deras läror, om det lyckades att med våld införa
dem — ty utan våld går deticke — skulle göra all mon-
arkis förstöring oundviklig.
Men — talla in i det allvarsama; och det är, vi
erkänna det, högst olämpligt i skriftvexling med Hr A.
Vi: bedja om ursäkt för vårt fel; det är icke
alltid möjligt alt värja sig för någon värma,
då man genomgar listan öfver all de oförrätter, man
får lida af ett slägte, som minst af alla eger fälla vår
dom.
Ville vi punkt för punkt genomgå den A-ska recensio-
nen, finge vi aldrig slut; ett och annat måste vi dock
relevera, i synnerhet sådant, som visar, hur pass be-
grepp A. har om stat och om de elementer, som deri
lefva och verka. Ett alldeles ypperligt specimen om
deua mått al begrepp är följande tirad: vid samma tid,
då man i stället för dessas (Svenska lynnets och sam-
hälls-författningens) urgamla begrepp om folkets fria
yttranderätt började sätta det tull sak och namn ut-
ländska begreppet opposition, började man äfven i
stället för deras lika urgamla begrepp om styrande
Konungamagt innästla det ej mindre utländska begrep-
pet om ministörstyrelse; ty detta sednare var oumbär-
ligt för det förra? — Skulle nu någon fråga Hr A.,
hvad han rätteligen menar med dessa fraser, så äro vi
säkre, att ingen klar tanke kan lemnas till svar. Först
och främst lärer det vara något svårt för honom att
visa, huru en opposition är möjlig utan folkets fria yt-
tranderätt, eller huru en fri yttranderätt kan utöfvas el
ler tjena till någonting utan någon sorts opposition (ty
en yttranderätt, som blott begagnas för att hålla med
de styrande, behöfver icke sökas par preference hos det
urfria Svenska folket, utan finnes i hvarje orientalisk
despoti). Att de gamla Isländska sagorne och våra nor-
diska häfder i öfrigt icke känna det latinska ordet Oop-
position, förändrar väl icke saken; och antingen
var t. ex. ihorgnys tal ingenting, eller ock var det
opposition. Att han vände sig direkte till Konungen
och icke, sasom man nu vill och gör — och kommer att
göra, oaktadt Hr A.s alla bekymmer -— genom en väl-
görande fiction, skonade majestätet, det måtte välic-
ke vara, hvad Hr A. i synnerhet berömmer. Sjelfva
Hr A. måtte kunna begripa följande enkla satser: antin-
gen skall ingen yttrandefrihet finnas, eller ock skall den
kunna användas mot någon. Ar denne någon konungen,
så uppkommer ett förhållande, som vi, för republika-
nisi anklagade, liberale med alla medel vilja undvika,
nemligen att Konungens person ej hålles helg, d. v. s.
upphöjd öfver all anmärkning och allt personligt gräl.
Hr A. vill således, att oppositionen (eller folkets fria
yttranderätt ) icke skall vända sig mot Konungens sty-
reise och de hans tjenare, som honom deruti tillhanda-
gå, utan, hkasom Tborgny, helt enkelt påminna honom,
att folket förr en gång dränkt fem Konungar i en käl-
la vid Mula Ting? Froligen vill han ingendera delen,
eller rättare, vet icke hvad han vill, utan har blott fått
tag i några ord att skräfla med. Så är det äf-
ven med styrande Konungamagt, som han lånat
af sin principal, brochure-författaren, eller kanske lånat
äv honom. Vi hafva i recensionen öfver brochuren ytt-
rat oss tillräckligt derom och wija icke förspilla vår
tid med att fråga i äfven kommentatorn, hvar något mon-
ackiskt lands lag stadgar, att konungamagten icke är
styrande , alltsedan Svenska frihetstiden tog slut. Vi
veta fullväl, att ban hvarken kan eller vill svara OSS,
utan för tisende gången tager fram samma utanlästa
-- - FA FO 4? 2 00 oe 2 vm