intet till godo; hvarföre det icke eller någon lärer sällsamt kunna förekomma, att vij äfven högst billigen ådstunda att få biträda våra medborgare med våra väl menta rådslag. Vij göre oss derom helt försäkrade att oss lärer, jemte andra Rikets innevånare vid allmänna Riksdagar förunnas, att yttra våra trogna och välsinnade meningar öfver Rikets så väl allgemene som besynnerlige angelägenheter. Hvilken vår oförgripliga och i den naturliga så väl som medborgerliga rättigheten grundade föreställning vij förmode så mycket mer blifva billigad, som ej allenast sakens rättighet talar för sig sjelf, utan ock af någre uråldriga Riksens besluters och handlingars underskrifter är till finnande, att sådane Ståndspersoner som vij äro, varit öfver de högviktigste Riksens rådslag och ärender jemte andre innevaänare tillstädes. Och förutan det, att de nuvarande Rikets Ständer, i fordna tider, icke heller tillika och på en gång antagne blifvit, utan tid efter annan, allt efter som hvart och ett dess rättighet iakttagit, och sådant till deras välfärd är vordet nödigt pröfvat, så är ännu till öfverflöd deraf, att Rikets menige allmoge äger så väl stämma som det förnämsta ståndet nogsamt att aftaga, det våre förfåders mening varit; att icke förneka någon infödd Svensk dess fria röst på en allmän Riksdag. Underskrifven ar 20 civile embetsmän å egne och vederlikars vägnar. ; Pi den tiden slapp man ifrån den obeqväma reformfrågan, på det sättet, att petitionärerne nästan allesammans gjordes till Adelsmän. Numera äro de likväl för många, att detta medel skulle kunna användas; få se hvad Statsvisheten i dess ställe hittar på. (Fortsättning följer.) etek— Re RR NOGEERESAKA SERA UTN