intet till godo; hvarföre det icke eller någon lärer säll-
samt kunna förekomma, att vij äfven högst billigen åd-
stunda att få biträda våra medborgare med våra väl
menta rådslag. Vij göre oss derom helt försäkrade att
oss lärer, jemte andra Rikets innevånare vid allmänna
Riksdagar förunnas, att yttra våra trogna och välsinna-
de meningar öfver Rikets så väl allgemene som besyn-
nerlige angelägenheter. Hvilken vår oförgripliga och i
den naturliga så väl som medborgerliga rättighe-
ten grundade föreställning vij förmode så mycket mer
blifva billigad, som ej allenast sakens rättighet talar
för sig sjelf, utan ock af någre uråldriga Riksens be-
sluters och handlingars underskrifter är till finnande,
att sådane Ståndspersoner som vij äro, varit öfver de
högviktigste Riksens rådslag och ärender jemte andre
innevaänare tillstädes. Och förutan det, att de nuvaran-
de Rikets Ständer, i fordna tider, icke heller tillika och
på en gång antagne blifvit, utan tid efter annan, allt
efter som hvart och ett dess rättighet iakttagit, och sådant
till deras välfärd är vordet nödigt pröfvat, så är ännu
till öfverflöd deraf, att Rikets menige allmoge äger så
väl stämma som det förnämsta ståndet nogsamt att af-
taga, det våre förfåders mening varit; att icke förneka
någon infödd Svensk dess fria röst på en allmän Riks-
dag.
Underskrifven ar 20 civile embetsmän å egne och
vederlikars vägnar. ;
Pi den tiden slapp man ifrån den obeqväma reform-
frågan, på det sättet, att petitionärerne nästan allesam-
mans gjordes till Adelsmän. Numera äro de likväl för
många, att detta medel skulle kunna användas; få se
hvad Statsvisheten i dess ställe hittar på.
(Fortsättning följer.)
etek— Re
RR NOGEERESAKA SERA UTN