europeiska, och i lynne och seder och febrar äro dessa folk hvarandra betydligen lika. — Och politiken — hvem har icke fått den i våra dar? Sjelfva Upsalas Philosophiska skrifter och Sveriges Litteraturtidning besväras ju deraf? Det är då ej underligt, att också Danmark hemsökes af denna barnsjukdom, huru himmelsskriande det för öfrigt må vara, att ett folk önskar att äga eller redan äger — en konstitution. Dock — mot messlingen skall man väl en gång upplinna någon radikal-kur, och mot politiken är en sådan kur ju redan i åtskilliga länder uppfunnen och med fördel använd. Måtte emellertid solen icke gå ned öfver de suveränitetsälskande Svenskarnas vrede mot det konstitutionsälskande Danmark, och fjerran vare all politik, åtminstone från den Biskopliga Helgonbacken ! Hvilka besynnerliga varelser äro i allmänhet menniskorna och enkannerligen författare! Härnere i söder skrifvas fornnordiska minnen , och deruppe i norden skrifvas minnen från söder. Hundrade teckna minnen af Per och Pål, och David Munk af Rosenschöld tecknar minnen af sig sjelf, hvilka onekligen äro i visst hänseende de intressantaste af alla: åtminstone synes oss noten i Aftonbladet N:r 80, vara i sitt slag oöfverträMlig. Vi lefva endast af minnen här i Sverige: derföre komma vi ingen väg i något hänseende. Ack om vi hade litet färre minnen och litet mera hopp! Det är egentligen om aftonen som minnena vakna, och Sveriges afton är väl således kommen. ( Skånska Corresp.)