VI PM ON TV OA OR ÖA olyckorne: af deras styrelse lika stora som de, hvilka utmärkte den tidpunkt, i fruktan för hvars återkomst just deras trygghet ligger. Det är säkert, att utan fruktan för de fanatiske puritanernes våldsamma öfverdrifter, hade aldrig Carl II genom sitt uppförande kunnat trotsa allmän anständighet, håna nationens hederskänsla derigenom att han sålde sig åt en främmande tyrann, och till den grad besegra de religiösa principer, hvilka lågo till grund för hans uteslutande från thronen, att den fördrifne fursten tvenne år derefter kunde uppstiga på densamma, under folkets bifallsrop; men också var det ingenting annat än öfverdrift af religionsnit i en annan rigtning, som kunde från hans sak söndra den rådande kyrkan och landet i allmänhet, på hvars sinnestämning hågkomsten af republiken och de heliges välde bibehöll ett så mäktigt inflytande. i Samma förhållande visade sig 150 år derefter hos våra grannar. Fruktan för terrorismen och kejsarväldet försonade dem med restaurationen af en ätt, som blott derigenom att den var ett mål för föraktet undgick hatet, och gjorde det möjligt för denna ätt att bryta sina eder, och inkräkta på de rättigheter, dem man trodde så säkert befästade, under det man glömde den stora sanning, som ligger till grund för all frihet, att folket aldrig är tryggadt i dess besittning, så snart det ett ögonblick upphör att vaka öfver upprätthållandet af sina rättigheter. — Till lycka för Frankrike 1830, liksom för England 1688, var tyrannen en bigott, och hans ministrar odugliga uslingar; de uttröttade nationens tålamod, och lärde henne att det gifves ett ännu större ondt än anarkien, ett herravälde ännu mera odrägligt än massans vilda tyranni. De hade att göra med Fransmän , och om det finnes ett folk, lika fruktansvärdt för despotismen , som visat lika mycket mod emot förtrycket, är det måhända Skottarne och Irländarne, men icke Engelsmännen. Om så beskaffade ordonnanser, som satte vapen i hand på Paris hjeltemodiga befolkning under de trenne minnesvärda dagarne, hade blifvit utfärdade mot oss, äro vi visserligen långt ifrån den tankan att landet i längden ej skulle hafva rest sig och störtat förtryckaren ; men säkerligen hade aldrig Themsens stränder blifvit vittnen till sådane bedrifter som Seinens. Man hade hållit sammankomster och tal, voterat beslut; men denna sjelfuppoffring hos kramare och handtverkare, detta hjeltemod, som höll stånd mot choquerne af kungliga gardet och kavalleriet, som icke vek för drufhaglet som sopade gatorne, skulle vi aldrig hafva sett i Strand eller Oxford-street. Denna ärofulla revolution har betydligen minskat den säkerhet, styrelsen kunde hemta af mängdens fruktan för tumultuariska rörelser. Den rådande fördomen att ingen förändring af system kunde ega rum, utan att återinföra terrorismen, har aftagit genom det faktum man sett, att en folkrörelse segrat och en dynasti blifvit ombytt, utan någon olägenhet. Om landets förhoppningar gäckas, om friheten åter angripes, så skall man få se vida mindre motvilja än förr att gripa till vapen mot förtrycket, och att hämnas den brutna tron. Emellertid måste begäret efter lIngn och fred, samt önskan att ega en fast och regelmässig styrelse, alltid bibehålla öfverhanden, och det är blott när folkets tålamod i hög grad missbrukas, som man ser detsamma kasta sig in på revolutionära vägar. Oskså tro vi, att den nuvarande styrelsen i Frankrike har något skäl att räkna på verkan af det motif till trygghet vi nyss nämt, och att Fransyska folket kommer att fördraga mer än en pröfning af dess tålamod, innan det utsätter sig för vådan af en våldsam hvälfning. i Men, månne icke styrelsen alltför mycket öfverlemnar sig åt denna säkerhet? Grundvalen är fast och vid; men man kan dock öfverlasta den, och aldrig har ett farligare experiment varit vågadt än det, som nu försökes af någre små statsmän inom Ludvig Filips kotteri, hvilka, i förlitan på jemnvigten mellan partierne, den söndring som äger rum mellan styrelsens fiender, bristen på enighet mellan oppositionens chefer, och verkan af regeringens egna intriger, skulle vilja öfvertyga sig sjelfve och sin habile herre och mästare, att de utan fara kunna företaga allt som faller dem in, och att segern är vunnen och fältet deras, så snart de tillfredsställt, skrämt eller förbluffat kamrarne genom deras tal. För att riktigt fatta hela dårskapen och faran af denna politik, måste man känna verkliga beskaffenheten af allmänna sinnesstämningen i Frankrike, och tillse huruvida Deputeradekammaren, den representativa korpsen, verkligen är i stånd att uttrycka landets tänkesätt. Detta leder oss nödvändigt till en betraktelse öfver hufvudsakliga bristen i Fransyska kartan, ett af de största fel, som blifvit begångna sedan den lyckliga revolutionen 1830. Valrättigheten är tydligen alltför mycket begränsad. Valcensus är så hög, att den utesluter de mest betydande klasser af folket. och inskränker valrätten 411 an