lolvat blel. Hela landet är derutinnan med dem ense, I och här står ingen invertes fred och rolighet eljest att ji erhålla. Probsten Mag. Simming conformerade sig med denna Probsten Serenii mening. Prcaeses höllt före, att landet af den tryckte berättelsen kunde få tillräcklig upplysning. Kyrkoherden Mag. Ekman förmente det vara ett godt expedient till förekommande af vidare allmogens oro, om de, som befinnas oskyldige ibland Dalkarlarne sedan de här gjort Konungen trooch huldhetsed, blifva hemförlofvade med pass, hvaruti ock kunde utsättas, om de skulle beträdas med, vilja åstadkomma någon vidare oro, så vore de, den ene med den andre, utan ringaste förskoning, förfallne till döds-straff. — Kyrkoherden Ramszelius berättade, att Dalkarlarne skola nu begynna sjukna på fartygen, efter de äro der så trångt inlagde, önsandes att ändring häruti ske måtte; då Biskopen Doct. Kalsenius gaf vid handen, att han i aftons haft företräde i Rådet, och angifvit detta, samt begärt ändring derutinnan, då det blifvit lofvat, att flere fartyg skulle anskaffas, hvarpå Dalkarlarne kunde blifva förlagde och äfven bättre skötte. Probsten Mag. Serenius påminte, att vi måtte taga ad deliberandum, huru vårt St. kan komma i bättre åtanka hos Bonde-St., så att de intet lägga på oss skulden till den förelupna blodsutgjutelsen här i staden. Kyrkoherden Mag. Siebeth föreslog att vi kunde till en begynnelse samtycka det, som Bonde-Ståndets deputerade nu nyligast af oss begärde, angående Forum, hvarest öfver Dalkarlarna skall komma att ransakas. Proeses gjorde härom proposition, som besvarades med Ja, nemligen, att Kongl. Svea Hof-Rätt blifver Forum, eller den Domstol, som denna saks ransakande och afdömmande kommer sig att företaga. Biskopen Doct. Kalsenius höllt före godt vara att och Pr. St. intresserar sig för Dalkarlarnes svåra arrest, på det sättet att man derom går till Konungen med underdånig föreställning, att de derutinnan kunde lindrade blifva. Härjemte berättade ock välbemälte Biskop att när Predikanten i aftons ville göra bön för Dalkarne på Smedjegården, så har sådant blifvit hohom vägrat, jemväl och i dag. I anledning af Biskopen Doctor Jac. Benzelius gifna förslag anmodades Preses, att med Landtmarskalken och de öfriga Talmännerna hos H. K. M. och Rådet detta anmäla, så att ändring härutinnan må ske, jemväl och vid samma tillfälle anmäla att Dalkarlarne, som på fartygen ligga så trångt tillsammans, måtte få flera fartyger, att sjukdom sig ej inrotar och utbreder ibland dem. Hvarom Preses nu fick en promemoria. I det bekanta förhållandet mellan Konung Fredrik och Fröken Taube, visade sig Presterskapet särdeles nitiskt, ehuru det är att befara, att det Högvördiga Ståndet dervid icke handlade ensamt af andans ingifvelse, utan kanhända, sig sjelft ovetande, troligen gick andras ärender. Mycket förekommer härom, hvaraf vi som profstycke meddela följande tvenne handlingar. Den I Augusti. Upplästes Hr Dokt. Alstrins och Probsten Magister Risells skriftel. berättelse angående beskickningen till Fröken. Taube, och skriftens öfverlefvererande till henne, med hvad som sig der vid tilldragit, då Ståndet tacka dem bägge, för det de med så öm sorgfällighet och nit, samt försicktighet detta angelägna ärende uträttadt. . Biskopen Hr Dokt. Schröder berättade vid detta tillfälle, att Hennes Maj:t frågat efter, huru med denna beskickning gådt, och sedan hennes Maj:t det fått förnimma, samt läst den skrift, som till Fröken quicstionis afgifven var, har hennes Maj:t yttradt, det hennes Mai:t häröfver fått sinnesro, och nu lemnar det öfriga till vår Herres tid och stund. In fidem protocolli. Erik IV alaius. Den 6 Juli. Sistl. om morgonen förfogade vi oss ut till Örby, vore ock så lycklige, att vi ther träffade Fröken Hedvig Taube utan främmande eller något sälskap. Sedan vwvi låtit oss anmäla, fingo vi till svars, at Fröken sof ännu, effter som hon funnit sig illa af en svindel, och gjorde vi väl, om vi ville komma igen en annan gång. Visvarade att vi ville vänta, till thes Fröken vaknade. När vi något väntadt, blefvo vi inlåtne till henne i hennes sängkammare, ther hon ännu låg. Vi bådo henne ej ogunstigt upptaga, att vi begärdt få tala med henne, äntå hon vore sängliggande, vi vore komne til henne i ett ganska angeläget ärende, som rörde hennes både timeliga och eviga välfärd, hvilket oss af våre medbröder, samtlige nu på Riksdagen församlade Prester, blifvit anförtrodt, at henne välment föreställa; ytterhgare sades thet är Presterna intet mindre än androm bekandt, at H. Maj:t har i flera år hafft omgänge med henne, hvarunder hon hade afladt och födt barn. Alla rättsinniga sörja häröfver, men the vanartiga beropa sig på thetta avarmnel Ach åska 4has ned hemantla ocna svnder