lolvat blel. Hela landet är derutinnan med dem ense, I
och här står ingen invertes fred och rolighet eljest att ji
erhålla. Probsten Mag. Simming conformerade sig
med denna Probsten Serenii mening. Prcaeses höllt
före, att landet af den tryckte berättelsen kunde få till-
räcklig upplysning. Kyrkoherden Mag. Ekman för-
mente det vara ett godt expedient till förekommande af
vidare allmogens oro, om de, som befinnas oskyldige
ibland Dalkarlarne sedan de här gjort Konungen tro-
och huldhetsed, blifva hemförlofvade med pass, hvaruti
ock kunde utsättas, om de skulle beträdas med, vilja
åstadkomma någon vidare oro, så vore de, den ene
med den andre, utan ringaste förskoning, förfallne till
döds-straff. — Kyrkoherden Ramszelius berättade, att
Dalkarlarne skola nu begynna sjukna på fartygen, efter
de äro der så trångt inlagde, önsandes att ändring
häruti ske måtte; då Biskopen Doct. Kalsenius gaf
vid handen, att han i aftons haft företräde i Rådet, och
angifvit detta, samt begärt ändring derutinnan, då det
blifvit lofvat, att flere fartyg skulle anskaffas, hvarpå
Dalkarlarne kunde blifva förlagde och äfven bättre sköt-
te. Probsten Mag. Serenius påminte, att vi måtte
taga ad deliberandum, huru vårt St. kan komma i bätt-
re åtanka hos Bonde-St., så att de intet lägga på oss
skulden till den förelupna blodsutgjutelsen här i staden.
Kyrkoherden Mag. Siebeth föreslog att vi kunde till
en begynnelse samtycka det, som Bonde-Ståndets de-
puterade nu nyligast af oss begärde, angående Forum,
hvarest öfver Dalkarlarna skall komma att ransakas.
Proeses gjorde härom proposition, som besvarades med
Ja, nemligen, att Kongl. Svea Hof-Rätt blifver Forum,
eller den Domstol, som denna saks ransakande och af-
dömmande kommer sig att företaga. Biskopen Doct.
Kalsenius höllt före godt vara att och Pr. St. intres-
serar sig för Dalkarlarnes svåra arrest, på det sättet att
man derom går till Konungen med underdånig föreställ-
ning, att de derutinnan kunde - lindrade blifva. Härjem-
te berättade ock välbemälte Biskop att när Predikanten
i aftons ville göra bön för Dalkarne på Smedjegården,
så har sådant blifvit hohom vägrat, jemväl och i dag.
I anledning af Biskopen Doctor Jac. Benzelius gif-
na förslag anmodades Preses, att med Landtmarskalken
och de öfriga Talmännerna hos H. K. M. och Rådet
detta anmäla, så att ändring härutinnan må ske, jem-
väl och vid samma tillfälle anmäla att Dalkarlarne, som
på fartygen ligga så trångt tillsammans, måtte få flera
fartyger, att sjukdom sig ej inrotar och utbreder ibland
dem. Hvarom Preses nu fick en promemoria.
I det bekanta förhållandet mellan Konung Fredrik
och Fröken Taube, visade sig Presterskapet särdeles
nitiskt, ehuru det är att befara, att det Högvördiga
Ståndet dervid icke handlade ensamt af andans ingif-
velse, utan kanhända, sig sjelft ovetande, troligen gick
andras ärender. Mycket förekommer härom, hvaraf
vi som profstycke meddela följande tvenne handlingar.
Den I Augusti. Upplästes Hr Dokt. Alstrins och
Probsten Magister Risells skriftel. berättelse angående
beskickningen till Fröken. Taube, och skriftens öfver-
lefvererande till henne, med hvad som sig der vid
tilldragit, då Ståndet tacka dem bägge, för det de med
så öm sorgfällighet och nit, samt försicktighet detta
angelägna ärende uträttadt. .
Biskopen Hr Dokt. Schröder berättade vid detta
tillfälle, att Hennes Maj:t frågat efter, huru med den-
na beskickning gådt, och sedan hennes Maj:t det fått
förnimma, samt läst den skrift, som till Fröken quic-
stionis afgifven var, har hennes Maj:t yttradt, det hen-
nes Mai:t häröfver fått sinnesro, och nu lemnar det
öfriga till vår Herres tid och stund.
In fidem protocolli.
Erik IV alaius.
Den 6 Juli. Sistl. om morgonen förfogade vi
oss ut till Örby, vore ock så lycklige, att vi
ther träffade Fröken Hedvig Taube utan främ-
mande eller något sälskap. Sedan vwvi låtit oss
anmäla, fingo vi till svars, at Fröken sof ännu, effter
som hon funnit sig illa af en svindel, och gjorde vi
väl, om vi ville komma igen en annan gång. Visvarade
att vi ville vänta, till thes Fröken vaknade. När vi något
väntadt, blefvo vi inlåtne till henne i hennes sängkam-
mare, ther hon ännu låg. Vi bådo henne ej ogunstigt
upptaga, att vi begärdt få tala med henne, äntå hon
vore sängliggande, vi vore komne til henne i ett gan-
ska angeläget ärende, som rörde hennes både timeliga
och eviga välfärd, hvilket oss af våre medbröder, samt-
lige nu på Riksdagen församlade Prester, blifvit anför-
trodt, at henne välment föreställa; ytterhgare sades thet
är Presterna intet mindre än androm bekandt, at H.
Maj:t har i flera år hafft omgänge med henne, hvarun-
der hon hade afladt och födt barn. Alla rättsinniga
sörja häröfver, men the vanartiga beropa sig på thetta
avarmnel Ach åska 4has ned hemantla ocna svnder