VI PM ON TV OA OR ÖA
olyckorne: af deras styrelse lika stora som de, hvilka
utmärkte den tidpunkt, i fruktan för hvars återkomst
just deras trygghet ligger. Det är säkert, att utan fruk-
tan för de fanatiske puritanernes våldsamma öfverdrif-
ter, hade aldrig Carl II genom sitt uppförande kunnat
trotsa allmän anständighet, håna nationens hederskänsla
derigenom att han sålde sig åt en främmande tyrann,
och till den grad besegra de religiösa principer, hvilka
lågo till grund för hans uteslutande från thronen, att den
fördrifne fursten tvenne år derefter kunde uppstiga på
densamma, under folkets bifallsrop; men också var det
ingenting annat än öfverdrift af religionsnit i en annan
rigtning, som kunde från hans sak söndra den rådande
kyrkan och landet i allmänhet, på hvars sinnestämning
hågkomsten af republiken och de heliges välde bibehöll
ett så mäktigt inflytande. i
Samma förhållande visade sig 150 år derefter hos
våra grannar. Fruktan för terrorismen och kejsarväldet
försonade dem med restaurationen af en ätt, som blott
derigenom att den var ett mål för föraktet undgick ha-
tet, och gjorde det möjligt för denna ätt att bryta sina
eder, och inkräkta på de rättigheter, dem man trodde
så säkert befästade, under det man glömde den stora
sanning, som ligger till grund för all frihet, att folket
aldrig är tryggadt i dess besittning, så snart det ett
ögonblick upphör att vaka öfver upprätthållandet af sina
rättigheter. — Till lycka för Frankrike 1830, liksom för
England 1688, var tyrannen en bigott, och hans minis-
trar odugliga uslingar; de uttröttade nationens tålamod,
och lärde henne att det gifves ett ännu större ondt
än anarkien, ett herravälde ännu mera odrägligt än
massans vilda tyranni. De hade att göra med Frans-
män , och om det finnes ett folk, lika fruktansvärdt för
despotismen , som visat lika mycket mod emot förtryc-
ket, är det måhända Skottarne och Irländarne, men
icke Engelsmännen. Om så beskaffade ordonnanser,
som satte vapen i hand på Paris hjeltemodiga be-
folkning under de trenne minnesvärda dagarne, hade
blifvit utfärdade mot oss, äro vi visserligen långt ifrån
den tankan att landet i längden ej skulle hafva rest
sig och störtat förtryckaren ; men säkerligen hade al-
drig Themsens stränder blifvit vittnen till sådane be-
drifter som Seinens. Man hade hållit sammankomster
och tal, voterat beslut; men denna sjelfuppoffring hos
kramare och handtverkare, detta hjeltemod, som höll
stånd mot choquerne af kungliga gardet och kavalleriet,
som icke vek för drufhaglet som sopade gatorne,
skulle vi aldrig hafva sett i Strand eller Oxford-street.
Denna ärofulla revolution har betydligen minskat den
säkerhet, styrelsen kunde hemta af mängdens fruktan
för tumultuariska rörelser. Den rådande fördomen att
ingen förändring af system kunde ega rum, utan att
återinföra terrorismen, har aftagit genom det faktum
man sett, att en folkrörelse segrat och en dynasti blif-
vit ombytt, utan någon olägenhet. Om landets för-
hoppningar gäckas, om friheten åter angripes, så skall
man få se vida mindre motvilja än förr att gripa till vapen
mot förtrycket, och att hämnas den brutna tron. E-
mellertid måste begäret efter lIngn och fred, samt ön-
skan att ega en fast och regelmässig styrelse, alltid bi-
behålla öfverhanden, och det är blott när folkets tåla-
mod i hög grad missbrukas, som man ser detsamma
kasta sig in på revolutionära vägar. Oskså tro vi, att
den nuvarande styrelsen i Frankrike har något skäl att
räkna på verkan af det motif till trygghet vi nyss nämt,
och att Fransyska folket kommer att fördraga mer än
en pröfning af dess tålamod, innan det utsätter sig för
vådan af en våldsam hvälfning. i
Men, månne icke styrelsen alltför mycket öfverlem-
nar sig åt denna säkerhet? Grundvalen är fast och vid;
men man kan dock öfverlasta den, och aldrig har ett
farligare experiment varit vågadt än det, som nu försö-
kes af någre små statsmän inom Ludvig Filips kotteri,
hvilka, i förlitan på jemnvigten mellan partierne, den
söndring som äger rum mellan styrelsens fiender, bristen
på enighet mellan oppositionens chefer, och verkan af
regeringens egna intriger, skulle vilja öfvertyga sig sjelfve
och sin habile herre och mästare, att de utan fara kun-
na företaga allt som faller dem in, och att segern är
vunnen och fältet deras, så snart de tillfredsställt, skrämt
eller förbluffat kamrarne genom deras tal. För att rik-
tigt fatta hela dårskapen och faran af denna politik, må-
ste man känna verkliga beskaffenheten af allmänna sin-
nesstämningen i Frankrike, och tillse huruvida Depute-
radekammaren, den representativa korpsen, verkligen är
i stånd att uttrycka landets tänkesätt. Detta leder oss
nödvändigt till en betraktelse öfver hufvudsakliga bristen
i Fransyska kartan, ett af de största fel, som blifvit be-
gångna sedan den lyckliga revolutionen 1830.
Valrättigheten är tydligen alltför mycket begränsad.
Valcensus är så hög, att den utesluter de mest bety-
dande klasser af folket. och inskränker valrätten 411 an