sökia förlåtelse.
Följande lilla episod af förhandlingarne vid 1723 års
Riksdag kan visa, icke allenast huru stånden i sina öf-
verläggningar inblandat ämnen som icke hörde till
Statens ärender, ty detta är en allmänt bekant sak, u-
tan äfven huru besynnerligt det stundom tillgick med
styrelseåtgärderne under sednare delen under Carl XII:s
regering:
Den 4 Julii. Consistorii Holmensis Extr. Protocol-
li af den 3 hujus upplästes angående Prästmannen An-
ders Bergner, hvilken förliden Storböndag har uti
Storkyrkan, i Ottesången eftertänkl: sig utlåtit om det
Andel. Ståndet, som vore det ett fasligt och förskräc-
keligt missbruk, att Prästeståndet bär namn af andeligt
stånd m. m. Herr Prceeses gaf vid handen, att den-
na Bergner kallar sig Pastor i Östra By i Nykö-
pings stift, af den orsak att han har Kongl. Senatens
fullmacht på samma Pastorat, men kom det alldrig att
tillträda, emedan Hans Högstsal. Maj:t Konung Carl
den XII gaf fullmacht på samma Pastorat till Wibjörns-
son, som ock icke kom dertill, ty Anders Rålamb
skaffade sig jus patronatus öfver bemälte församling,
och således befordrade tertium dertill. Doctor Ben-
zelius berättade att han för några veckor sedan varit
buden till Hans Exe. Gr. Liven på en Söndag, då
han och gått dit till predikan, hvarest och några andra
af Ståndet varit, att nämna deribland Riskopen Sved-
berg, hvilken då han märkte, att denne Bergner kom
fram att predika Kappelös, har han, el. Biskopen, tagit
Kappan af sig, och fått åt Bergner, men han lämnat
henne uti fönstret, och stigit fram utan Kappa och kra-
ge och predikat. Frågade om något kunde märkas af
hans predikan, som ville stöta an på orthodoxien.3 Doc-
tor Benzelius: Bergner hade sina meditationer, vid
hvilka icke något synnerligt kunde observeras. — —
Att man under denna tid som oftast tillställde mot-
stycken af den i våra dagar bekanta offerfesten, är
kändt, med den skillnad, att påföljden blef alfvarsamma-
re, och att den pligtskyldiga rysningen och fasan icke
så mycket angick saker, sagda eller företagna mot nå-
gon person af Konungahuset, utan snarare mot de verk-
ligt regerande, d. v. s. de för tillfället magtägande, eme-
dan undergifvenhetea altid ägnas åt den verkliga magten,
i hvad händer den må befinna sig. Sålunda heter det
vid 1827 års Riksdag: i
Den 3 Juni. Ankom en Deputation ifrån Borgare
Ståndet, som berättade 1:o att det Ståndet i dag med
bedröfvelse igenomläst Secreta Utskottets Memorial om
de Pasquiller och smädeskrifter, hvilka af en ogud-
aktig och äreförgäten menniska blifvit upsatte, samt
på ett ganska arglistigt sätt på många orter här uti
Riket kringspridde, de der enkannerligen svärta Riks-
rådet, presidenten och nu varande Landtmarskalken
H, Grefve Arvid Horn, samt hans aktioner och förde
conduite vid närvarande tider. 2:0o att Borgare Ståndet
bifallit. SecretaUtskottets i välbemälte Memorial gifne
förslag, att alla dessa pasquill, likmätigt Kongl. Maj:ts
Placat af den 21 April 1665, böra af bödelen vid kåken
förbrännas. 3:o Att Borgare Ståndet utsatt en summa
af 2000 Dal. S:mt till premium för den, som kan an-
gifva upphofsmannen till bemälte vederstyggeliga skrif-
ter, hvaruppå efter Deputationens afträde 4:0o Ståndet
lät sig föreläsas detta Secreta Utskottets Memorial, af d.
29 Maji sistl. med så mycket större grämelse, som det
altid med vördnad erkänt R. R., Presidentens j och
Landtmarskalkens patriotiska zele, välgrundade råd och
redliga uppförande, hvarföre ock Ståndet samtyckte till
Sekreta Utskottets Memorial och beviljade äfven 2000
Dal. S:mt till en så skändelig Calumniants angifva-
re — LP
Ännu hårdhändtare var man en månad sednare mot
en vld namn Uddelius, som äfven kallat sig Cederlind,
. hvilken angifvit åtskilliga personer för saker, dem han
ej gittat bevisa, och som dömdes tull 9 hvarf gatulopp,
brännmårkning och lifstidsfängelse på Marstrand, hvilken
kommissionens dom Ständerne biföllo, likväl, anmärkom
det, utan att hvarken angifvelserna specificerades, eller
ens. de angifne personerne nämndes, utan ansåg man
dem hafva fått tillräcklig upprättelse genom angifvarens
straff!
Dessa handlingar skulle varit af ännu större vigt,!så-
som bidrag till bedömmande at vår Ståndsrepresenta-
tions gagnelighet för landet, i fall utgifvarne låtit denna
åsigt ingå i de meddelade styckenas val; men detta har
icke varit fallet, utan de synes hufvudsakligen hafva fä-
stat sig vid hvad som rörer Ståndet särskildt, både i
andeliga och verldsliga ärender, och måhända med en
lätt förlåtlig förkärlek stundom hafva företrädesvis lem-
nat ett rum åt det som gaf Ståndet en viss relief, hvil-
ken det äfven i allmänhet kan göra ett slags anspråk
på under dessa tider, då det utgjorde, bildningens
central-punkt. Samlingen — invefattar emedlertidfyy så
