sökia förlåtelse. Följande lilla episod af förhandlingarne vid 1723 års Riksdag kan visa, icke allenast huru stånden i sina öfverläggningar inblandat ämnen som icke hörde till Statens ärender, ty detta är en allmänt bekant sak, utan äfven huru besynnerligt det stundom tillgick med styrelseåtgärderne under sednare delen under Carl XII:s regering: Den 4 Julii. Consistorii Holmensis Extr. Protocolli af den 3 hujus upplästes angående Prästmannen Anders Bergner, hvilken förliden Storböndag har uti Storkyrkan, i Ottesången eftertänkl: sig utlåtit om det Andel. Ståndet, som vore det ett fasligt och förskräckeligt missbruk, att Prästeståndet bär namn af andeligt stånd m. m. Herr Prceeses gaf vid handen, att denna Bergner kallar sig Pastor i Östra By i Nyköpings stift, af den orsak att han har Kongl. Senatens fullmacht på samma Pastorat, men kom det alldrig att tillträda, emedan Hans Högstsal. Maj:t Konung Carl den XII gaf fullmacht på samma Pastorat till Wibjörnsson, som ock icke kom dertill, ty Anders Rålamb skaffade sig jus patronatus öfver bemälte församling, och således befordrade tertium dertill. Doctor Benzelius berättade att han för några veckor sedan varit buden till Hans Exe. Gr. Liven på en Söndag, då han och gått dit till predikan, hvarest och några andra af Ståndet varit, att nämna deribland Riskopen Svedberg, hvilken då han märkte, att denne Bergner kom fram att predika Kappelös, har han, el. Biskopen, tagit Kappan af sig, och fått åt Bergner, men han lämnat henne uti fönstret, och stigit fram utan Kappa och krage och predikat. Frågade om något kunde märkas af hans predikan, som ville stöta an på orthodoxien.3 Doctor Benzelius: Bergner hade sina meditationer, vid hvilka icke något synnerligt kunde observeras. — — Att man under denna tid som oftast tillställde motstycken af den i våra dagar bekanta offerfesten, är kändt, med den skillnad, att påföljden blef alfvarsammare, och att den pligtskyldiga rysningen och fasan icke så mycket angick saker, sagda eller företagna mot någon person af Konungahuset, utan snarare mot de verkligt regerande, d. v. s. de för tillfället magtägande, emedan undergifvenhetea altid ägnas åt den verkliga magten, i hvad händer den må befinna sig. Sålunda heter det vid 1827 års Riksdag: i Den 3 Juni. Ankom en Deputation ifrån Borgare Ståndet, som berättade 1:o att det Ståndet i dag med bedröfvelse igenomläst Secreta Utskottets Memorial om de Pasquiller och smädeskrifter, hvilka af en ogudaktig och äreförgäten menniska blifvit upsatte, samt på ett ganska arglistigt sätt på många orter här uti Riket kringspridde, de der enkannerligen svärta Riksrådet, presidenten och nu varande Landtmarskalken H, Grefve Arvid Horn, samt hans aktioner och förde conduite vid närvarande tider. 2:0o att Borgare Ståndet bifallit. SecretaUtskottets i välbemälte Memorial gifne förslag, att alla dessa pasquill, likmätigt Kongl. Maj:ts Placat af den 21 April 1665, böra af bödelen vid kåken förbrännas. 3:o Att Borgare Ståndet utsatt en summa af 2000 Dal. S:mt till premium för den, som kan angifva upphofsmannen till bemälte vederstyggeliga skrifter, hvaruppå efter Deputationens afträde 4:0o Ståndet lät sig föreläsas detta Secreta Utskottets Memorial, af d. 29 Maji sistl. med så mycket större grämelse, som det altid med vördnad erkänt R. R., Presidentens j och Landtmarskalkens patriotiska zele, välgrundade råd och redliga uppförande, hvarföre ock Ståndet samtyckte till Sekreta Utskottets Memorial och beviljade äfven 2000 Dal. S:mt till en så skändelig Calumniants angifvare — LP Ännu hårdhändtare var man en månad sednare mot en vld namn Uddelius, som äfven kallat sig Cederlind, . hvilken angifvit åtskilliga personer för saker, dem han ej gittat bevisa, och som dömdes tull 9 hvarf gatulopp, brännmårkning och lifstidsfängelse på Marstrand, hvilken kommissionens dom Ständerne biföllo, likväl, anmärkom det, utan att hvarken angifvelserna specificerades, eller ens. de angifne personerne nämndes, utan ansåg man dem hafva fått tillräcklig upprättelse genom angifvarens straff! Dessa handlingar skulle varit af ännu större vigt,!såsom bidrag till bedömmande at vår Ståndsrepresentations gagnelighet för landet, i fall utgifvarne låtit denna åsigt ingå i de meddelade styckenas val; men detta har icke varit fallet, utan de synes hufvudsakligen hafva fästat sig vid hvad som rörer Ståndet särskildt, både i andeliga och verldsliga ärender, och måhända med en lätt förlåtlig förkärlek stundom hafva företrädesvis lemnat ett rum åt det som gaf Ståndet en viss relief, hvilken det äfven i allmänhet kan göra ett slags anspråk på under dessa tider, då det utgjorde, bildningens central-punkt. Samlingen — invefattar emedlertidfyy så