an något öfver 2 månader. Detta klagomål förnyades flera gånger, och 1727 väcktes för första gången fråga om att, till Riksdagarnes förkortande, hålla dem på något annat ställe än Stockholm. — Secreta-Utskottets makt och tilltagsenhet blef flera gånger föremål för anmärkningar, likasom fallet nu varit med det Utskott, hvilket på sitt sätt intagit dess ställe, och Biskop Papke yttrade en gång, som stånden äro våra Kommittenter, så dependera vi af dem, och icke af Secreta Utskottet. — Hvad som icke i våra dagar finner något motstycke, är emellertid Adelns anspråk på företräde framför sina medständer, och dessas eftergifvenhet för ett sådant anspråk. Vid flera tillfällen för reslogs, och beslöts äfven, att dröja med någon frå afgörande, tills man hunnit inhemta Adelns tanka. Denna eftergifvenhet rönte likväl äfven då motstånd, och redan 1739 sade Biskop Benzelius: emedan vi intet dependere af ordine equestri, ty den är väl primus ordo, men inter pares. Detta anspråk uttalades likväl alldrig så tydligt, som vid Adolf Fredriks kröning, hvilket synes af följande: Den 10 Nov. Inkommo. Deputerade från R. och A. Ordet förde Grefve Rhenstjerna med föreställning, att det varit BR. och A:s fullständiga rätt från långliga tider, att såsom Riddersmän följa sina Konungar vid Kröningen. Förmodade för den iskull att. de andra Stånden icke dervid skulle göra något påstående (helst Preste-Ståndet, som vid det tillfället saknade Hrr Biskopparna) utan nöja sig åt det ceremonielle, som K. M. i nåder behagat föreskrifva. Arkebiskoppen bad förmäla Ståndets helsning tillbaka. Straxt derpå ankommo tvenne deputerade från Bonde-Ståndet. Ordet förde Jöns Bengtsson med berättelse, att Bonde-Ständet gjorde alldeles ett med Borgare-Ståndet, att alla resp. stånden måtte gå med i processionen vid den Kongl. kröningen. Efter en liten stund ankommo sex Deputerade från Borgar-Ståndet. Ordet förde Rådman Kerrman, med andragande huru R. och Adelns Deputerade nyligen varit hos Ståndet, och talat om såsom en dem tillhörande rättighet, att följa Konungar vid deras kröning. Men som Borgare-Ståndet icke hade sådant tecknat i sina tideböcker, så ville de nu låta anteckna, ait det vore en rättighet, som äfven tillkom de andra resp. Stånden, som alla med RB. o. A. lika magtägande Ständer; och begärde de derföre att Pr. St. icke måtte för sin del tillåta någon sjelftagen rätt för RB. o. A., de andra Stånden till förfång, emedan det eljest torde hafva någon obehaglig påföljd m. m. I anledning af det Lofl. Borgareoch Arbara Bonde-Ståndets genom Deputerade gjorda föreställningar, angående att samtelige Stånden ega alla lika rättigbet, att vara Deras KK. M. vid instundande kröning följaktige i processionen ifrån Kongl. Slottet till kyrkan och tillbaka igen, fant Preste-Ståndet godt, att bifalla de förbehåll, som af det Lofl. Borgareoch Ärbara BondeStåndet i detta mål gjorde blifvit. i Vidlyfiiga debatter föreföllo rörande Riks-Råden Grefvarne Bondes, Barks, Ilårds, Bjelkes och Creutz förafskedande från deras embeten vid 1739 års riksdag. Anledningen var , som bekant är, att desse män afstyrkte det sedermera lika obetänksamt påbörjade som oskickligt utförda kriget emot Ryssland. Preste-Ståndet var här benäget att vidtaga den mildare utvägen, men gaf sedan med sig, då adeln ville hafva saken strängare bebandlad, liksom vid Archenholtz och Gyllenstjernas domar, der adeln jemväl visade den största hätskheten. Då Erke-Biskopen slutligen måste underskrifva beslutet, skedde det med begäran, att i denna dagens prototoll måtte blifva infördt , det han är oskyldig i denna sak , och vill derföre vara utan ansvar, både nu och ; framtiden. Ståndet yttrade sig äfven, att de icke d etter någon del taga vilja, hvarken nu eller i tillkommande tid, om någon olägenhet häraf skulle följa. iött bevis på den ytterliga småaktighet hvaraf RBiksStundens såkallade frihetsnit den tiden utmärktes, är fäljande episod tillhörande 1741 års riksdag. Den 22 April. Företrådde på anmälan Löjtnanven vid Kongl. Lifgardet; De la Wall, och gaf tillkinna, att en Under-Officer vid bemälte Lifgarde skall begrafvas , hvarvid något manskap till skjutande kommer att kommenderas. Ståndet hade intet härvid att pårinna. — — Den 19 Maj. Ankom en utskickad ifrån riddarhuset med berättelse, att H. K. M. i nåder låtit veta, det H. K. M. i dag kl. 10 f. m. ville på Skeppsholmen taga det manskap i ögnasigte, som på: galererna i dag komme att embarqueras , hvarvid Ståndet ej hade något i underdånighet att påminna.? Under ett samhällsskick, der Konungen skall begära lof för att få fara från slottet till Skeppsholmen , och der Ständerna i flerfaldiga sessioner tvista om utnämnande af befälhafvare för armeen , kunde utgången; af ett tar vernra icke hl; annan än neca och föärdarf Aach