Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes Historia, ur Preste-Ståndets archiv, af S. P. Bexell, A. Ahlqvist, A. Lignell. i Vi anse för en pligt att fästa läsarens uppmärksamhet på detta förtjenstfulla arbete, en af den förflutna Riksdagens goda frukter, och följaktligen så mycket måera fägnande för hvarje klentrogen, som måhända befarat, att den alls icke burit några sådana. Prestc Ståndets archiv innehåller en mängd samlingar af Riksdagsprotokoller, börjande med 1641 och derifrån nästan fullständiga intill närvarande tid, samt åtskilliga dels allmänna, dels ecklesiatiska handlingar, ända ifrån 1270. Frr Bexell, Ahlqvist och Lignell; hafva företagit sig att derur framdraga inför publiciteten det anmärkningsvärdaste; bvardera af dessa Herrar har utarbetat en tom, hvaribland Hr Bexells likväl ensam är starkare, än de båda andras tillsammans, och dessa 3 tomer, förenade i ett band, utgöra närvarande arbete, försedt med ett företal af Hr Biskop af Wingård. Vi tro oss gifva det bästa begreppet om arbetets vigt och intresse, då vi, bland det myckna, för häfdeforskaren vigtiga, det innehåller, meddela ett och annat utdrag, som kan äga värde äfven för åen större allmänheten. Det är bekant, att Gustaf Adolfs Gemål, nedtyngd af sorg, ville se sin makes lik och derföre öppna dess kista, samt att Presteståndets tanka derom ansågs nödig attinhämta. Ståndets yttrande, som man här läser, vittnar om denna tidens manliga alfvar och kristliga fromhet. Vi anföra början häraf: GCleri Comitialis Betenckiande och Svar oppå thenne vichtige frågan: Om Een Christen med gott samvett kan begiära och honom effterlåthes att öpne sine dödhes griffter och Lijkkister, och theres lekamen beskådha och handtere, förmeenendes sig therigenom någon tröst och hugsvalelsse att hafva, uthi sin stoora hjertans sorg och bedröfvelse. Till thenne frågen suares aldeles Hej. Ty endoch them kan effterlåthes sine dödas uthförsedde och uprettede monument stundom att besökia och beskoda therigenom sigh att påminna sin egenn dödeligheet och een salig effterfärdh när Gudh behagar, Så är doch ingalunda effterlåtett eller tillbörligit, theras griffter öpna och theras kroppar som förrådnellssen och vanskeligheten allareedö undergålt, hafve att beskådha, handtere och omaka, och effterfölljandhe skääl och orsaker. i Först emedan sådant är emot Gudh och hans H. ordh, i så måtto, att then som sådant begärer och tilläther 4. Låther påskijna att han icke kan gifva sig tillfredz och benöija låtha, med Gudz Underlige försyn och .Faderlige. villie som doch -äfir denn bäste: Rom. 2: 20, Ps, 90: 3, Rom. 14: 7, Syr. 41, ult,, Item Ezxech. 24: 16, Jagh vill taga bort tin ögnelust. 2 Vill vara wisere än Gudh sjelf som hafr. föreskrifvit oss i Ordet huru man med the dödhe skall omgås, non them tillbörligen swepa, ährligen i jordena begraf