Bidrag till Svenska Kyrkans och Riksdagarnes
Historia, ur Preste-Ståndets archiv, af S. P.
Bexell, A. Ahlqvist, A. Lignell. i
Vi anse för en pligt att fästa läsarens uppmärksam-
het på detta förtjenstfulla arbete, en af den förflutna
Riksdagens goda frukter, och följaktligen så mycket
måera fägnande för hvarje klentrogen, som måhända be-
farat, att den alls icke burit några sådana. Prestc Stån-
dets archiv innehåller en mängd samlingar af Riksdags-
protokoller, börjande med 1641 och derifrån nästan
fullständiga intill närvarande tid, samt åtskilliga dels
allmänna, dels ecklesiatiska handlingar, ända ifrån 1270.
Frr Bexell, Ahlqvist och Lignell; hafva företagit sig att der-
ur framdraga inför publiciteten det anmärkningsvärdaste;
bvardera af dessa Herrar har utarbetat en tom, hvaribland
Hr Bexells likväl ensam är starkare, än de båda andras
tillsammans, och dessa 3 tomer, förenade i ett band,
utgöra närvarande arbete, försedt med ett företal af Hr
Biskop af Wingård. Vi tro oss gifva det bästa begrep-
pet om arbetets vigt och intresse, då vi, bland det
myckna, för häfdeforskaren vigtiga, det innehåller, med-
dela ett och annat utdrag, som kan äga värde äfven för
åen större allmänheten.
Det är bekant, att Gustaf Adolfs Gemål, nedtyngd af
sorg, ville se sin makes lik och derföre öppna dess kista,
samt att Presteståndets tanka derom ansågs nödig attin-
hämta. Ståndets yttrande, som man här läser, vittnar
om denna tidens manliga alfvar och kristliga fromhet.
Vi anföra början häraf:
GCleri Comitialis Betenckiande och Svar oppå thenne
vichtige frågan: Om Een Christen med gott sam-
vett kan begiära och honom effterlåthes att öpne
sine dödhes griffter och Lijkkister, och theres le-
kamen beskådha och handtere, förmeenendes sig
therigenom någon tröst och hugsvalelsse att hafva,
uthi sin stoora hjertans sorg och bedröfvelse.
Till thenne frågen suares aldeles Hej. Ty endoch
them kan effterlåthes sine dödas uthförsedde och upret-
tede monument stundom att besökia och beskoda theri-
genom sigh att påminna sin egenn dödeligheet och een
salig effterfärdh när Gudh behagar, Så är doch ingalun-
da effterlåtett eller tillbörligit, theras griffter öpna och
theras kroppar som förrådnellssen och vanskeligheten
allareedö undergålt, hafve att beskådha, handtere och oma-
ka, och effterfölljandhe skääl och orsaker. i
Först emedan sådant är emot Gudh och hans H.
ordh, i så måtto, att then som sådant begärer och
tilläther
4. Låther påskijna att han icke kan gifva sig till-
fredz och benöija låtha, med Gudz Underlige försyn
och .Faderlige. villie som doch -äfir denn bäste: Rom.
2: 20, Ps, 90: 3, Rom. 14: 7, Syr. 41, ult,, Item
Ezxech. 24: 16, Jagh vill taga bort tin ögnelust.
2 Vill vara wisere än Gudh sjelf som hafr. föreskrif-
vit oss i Ordet huru man med the dödhe skall omgås,
non them tillbörligen swepa, ährligen i jordena begraf-