Adeln: af kärlek till historiska minnen, från Odins drottar till Frietzsky, som Franzen besjungit, af uppfostran, af sympathi, af grundsats; — men han har sett henne på nära håll i den nakna verkligheten, och för erfarenhet och öfvertygelse måste böjelse och sympathi gifva vika. Svenska Adeln är numera en kropp utan ande, ett lik efter en patient, död i kolera, hvars stelnade, i sär fallna, förvridna lemmar, dödgräfvaren ironiskt utpyntat med en svepning af glitterguld. Nå väl! månne detta stycke icke fullt motsvarar de af min motpart åberopade, och hvarföre har han da funnit för godt att obarmhertigt eliminera just detta, då han eljest så samvetsgrannt anfört de öfriga rörande Adeln och Riddarhuset nu och förr? detta stycke utvisar likväl, att författaren förstår att uppskatta värdet och betydelsen af Adel, och att i hans sinne, förste Grefve är någonting oändligen mera sublimt, än förste Kammartjenaren. Jag ställer nu. jag, i min ordning en bestämd fråga till den ansvarige utgifvaren af Svenska Regeringens officiella blad: är det verkeligen, med full sans, mogen öfverläggning, och på fullt alfvar, som hah i sin position och de, hvilka efter fjorton dagars vakor lyckats att framkläcka det mästerprof (som Svenska Minerva säger,) af dialehtisk skicklighet, medelst klyfvandet af några ord och analyserandet af några begrepp, hvarom förklaringen framter de utomordentliga, bevisen, — är det väl med berådt mod, som DE i medlet af Juli månad 1835 säga om en icke atalad skrift, hvilken lemnat pressen i början af November 1834, au denna skrift innesluter skymfliga yttranden om Rikets Ständer; att RBiddarhuset blifvit af författaren offentligen och direkt såradt, genom förklenliga yttranden om dess (Biddarhusets) karakter i allmänhet; och att hvarje opartisk och rättsinnig Läsare, till hvars omdöme man å svarande sidan vädjar, säkert funnit detta arbete innehålla yttranden af den mest förgripliga natur ? Hafva Hr KansliRådet Wallmark och hans skriftställare, glömt sitt 6:te moment af 4 Tryckfrihetslagen? eller anse de, att Regeringen och Dess högsta organ Hofkansleren under loppet af sex månaders tid saknat tillräckligt rådrum att granska och bedömma, huruvida skriften varit brottslig eller icke, samt, i förra fallet, förordna lagligt åtal, hvarom likväl ingen fråga uppstått i afs. på omförmaldte skildringar? Ett af två: antingen var skriften brottslig, i hvilket fall all den förgripelse den innehåller nu mera icke återfaller på författaren ensam, utan tillika och i synnerhet på vederbörande, som försummat låta anställa aktion, och som således gjort sig delaktige uti, och sakre till den skymf och smädelse, som genom skriften förmenas vara det Svenska Riddarhuset, bland andra, tillfogade; eller ock var — derom äfven jag är öfvertygad -— skriften icke brottslig, och i sådan händelse bevisar svarande sidans oro öfver de förmenta förgripelserna ingen ting annat, än att man kan vara älskare af sanning och, i sammia akt och mening som krögaren, hyilken: för att locka kunder, låter rista på sin skylt med stora gyldene bokstäfver: i dag för penningar, i morgon för intet. T begge fallen qvarstår fenomenet af den oerhördaste inkonseqvens, som kanske något lands annaler kunna förevisa: den, att man låter en synlig organ för Statens officiella blad ohemult och offentligen, ehuru indirekt, beskylla Styrelsen för slummeraktighet och lamhet i sina pligters utöfvande. Detta skulle dock, mer än mycket annat, kunna — man torde emedlertid nödgas medgifva det — blifva ett farligt vaen i händerna, icke blott på oppositionsmän vid kommande riksdagar, utan äfven för dem, hvilka gjort till sin kallelse, att oroa och plåga Regeringen, samt demoralisera tinkesätten, enligt Svenska Minervas utlåtelse. Värst af allt vore — och det är just detta som framförallt gör mig ondt — om ett sådant prof på hållning, skulle bibringa det mindre djupsinniga folket den villfarelsen, att hvarken gubbar eller viljor, ingen nuance af den habilitd, som hittills låtit förspörja sig, mäktar hålla kärran uppe, eller draga henne tillbaka, derest hon under tidernas tider skulle raka att fastna. Mina tänkesätt äro emedlertid så lojala, att om Herr Kansli-RBådet Wallmarks förtjenster skulle, innan nästa riksdag, tillskynda honom prerogativet af delaktighet i ?den yttre aktning, för hvilket jag endast har att tacka slumpen, och Herr Kansli-Rådet, i konseqvens af hvad hans svaromål nu innehåller om Skildringarnas förmenta förgriplighet, skulle vilja börja sin nya bana och anse sig förvärfva Sällskapets bev agenhet, (fastän, i parenthes sagdt, ingen bättre än jag vet, huru föga erkänsamt detta Sällskap? är) genom en anmärkningsanledning till Konstitutions-Utskottet mot Konungens Rådgifvare, i anseende till det uraktlåtna åtalet mot CL SA a faran ar mir —aAaeh färltlarvar detta me VW ÖV OO OUOOO—o-o—r MMMM