som Jag trotsar natet, och Uct UOHNES yen tormy Ul-
der hvilken jag numera skulle emottaga vedermälen af
välvilja:eller ens skadestånd af nuvarande administration.
Markis. .Bosa .gäldade med: sitt lif försöket att visa Phi-
lip af. Spanien sakerna i deras rätta ljus. Jag har slup-
pit för. vida bättre köp min fåviska tro på ridderlighe-
ten hos våra högt uppsatte, hvilkas roll jag ansåg bö-
ra vara något större, än att härma storheten i Jumpet
prål och ytliga företräden. Till min synlige vederparts
osyelige ledares närmare begrundande, — jag talar ej, jag,
om deras samveten, — öfverlemnar jag, hvilkendera i sjelf-
va verket ådagalaggt mesta ridderligheten i tänkesätt
och uppförande: den, som under loppet af flera års
ud uthärdat en pinsam aga af publicitetens gissel, utan
att förråda en enda siffra i sina räkenskaper, ku.cep-
tet tillvett enda manuskript i sina gömmor, hvarmed
han dock när som helst kunnat värna sig, om ej
gravnlagenheten tillslutit hans mun och fjettrat hans
pe.sna; eller de — voro de till öch med Riddare och
Kommendörer — som möjligtvis med hemligt välbe-
hag äsett der förnedring en annan för deras skull un-
dergått, i beräknisg törhända, att en gång när man
önskade blifva honom qvitt, kunna undskylla sig inför
opinionen dermed, att han vore så djupt sjunken, så
odughg, så omoralisk, så allmänt föraktad, att med ho-
nom ingenting stått att uträtta, samt slutligen — för att
råga .måttet och trycka inseglet på allt detta —
ulläto att Regeringens officiella blad, hvars icke
oficiella afdelning Tryckfrihetsförordningen : ej vet att
omtalaj.. förklarade denne person nära nog fogelfri
inom årans områden? I samma stund likväl som de be-
gingo sistnämnde, lika öridderliga, som okloka hand-
ling, cafsade. de sig ock alla vidare anspråk på grann-
lagenhet och tystlåtenhet af mig, och, frigjord från den-
na moraliska förbindelse mot dem, har en annan in-
wädtemot-mig sjelf, emot min fam. lj, hvars anseen-:
de vä rit förnärmadt, genom den smälek jag: oför-
skyldf lidit för deras skull, genom de politiska fläckar,
som beröringen med landets mest lysande namn, lem-
nat eftör. sig; intill dess man medelst. sjelfva öfvermät-
iet af ofög beredt mig ett gynnsamt tillfälle att aftvå
dessa fläckar, — emot dem slutligen, för hvilka var-
vingen af mitt exempel måste blifva en välgörande ta-
lisman mot:de maktegandes sirensånger och mot den
egna: svärmiska förmätenheten att tro sig kunna under
värvarande omständigheter gagna det allmänna yenom
hvilken, sjelfförsakelse som helst.
Ty: lika litet däras det allmänna vettet af den vräng-
ning; Hr Kansli-Rådet Wallmarks skriftställare, med
åheropadt stöd af Sahlstedts grammatika, försökt göra
af ordalagen uti den åtalade artikeln, som man lyckats,
i denna och i andra beräkningar, att försätta mig.i
bryderi genom anförande af min autoritet, i afseende
på rättigheten att sjelf tyda sina ord. Om förhallan-
dernt . mellan mig och författaren i Statstidningen vore
enahanda, så hade apostrofen visserligen varit både drä-
pande och --öfvertygande. Nu är skillnaden deremot
himmelsvid och tillämpligheten således ingen. Jag,
talaren, uppträdde under hettan af en debatt att yttra
mig ex tempore, afbröts genast vid ingressen till mitt
munteliga andragande och hindrades att fullfölja hvad
jag börjat. Det var således lika naturligt, som billigt
och Jagligt, att jag icke tillät mina motståndare att från
det stympade talet hemta någon bevisning mot mig,
djå de icke tillåtit mig, att genom deduktionens
utförande och fulländning framlägga bevisen för mina
satset, förklaringen af raina uttryck. Han, författa-
ren 2 Stats-tidningen , har ostörd vid skrifbordet, af-
vägt Sina ord; har haft rådrum att låta konceptet. lig-
ga så länge -han behagat; att ånyo, sedan tankarna
ytterligare mognat, öfverse uppsatsen, jemka menin-
gen Loch förändra ordalagen ; att läsa korrekturet och
reviderarket, och, vid hvardera af dessa tillfällen, ef-
terstana och besinna sig, derefter lämpa och omställa si-
na fraser, hvilket slutligen alltsammans hade att under-
gå Stats-tidnings-Redaktions-direktionens utomordent-
liga? censur. — Ingenting har hindrat honom att säga
hvad och så mycket han behagat. Han har med ett
orday fått tala till punki , och derföre, från den stund den
färdrgtryckta artikeln utgatt bland allmänheten , är det
också punkt för rimligheten af en jemförelse mellan min ,
tbarens 1 rättighet att sjelf tyda ordalagen , och förfat-
sarens, representerad genom Herr Kansli- rådet Wall-
mark Om -statsmänr- på så slöa spetsfundigheter slösa sin
smula förstånds-skärpa , är gåtan lätt upplöst hvarföre
statskroppen haltar i sin gång, och min värde synlige
vederpart behagade vara öfvertygad, att jag, om hans
hätlre urskilning hyser det begrepp, att han skulle fin-
na. Big. mera bekymrad, om klokt folk ansåg honom
hafva sammanskrifvit svaromålet på egen hand, än att
helsas för sanskyldig auktor till sjelfva den åtalade
uppgalsen.
Wijnsa PsAR! Mn l dartte! värna af dan hack atftonhoöt
