Adeln: af kärlek till historiska minnen, från Odins
drottar till Frietzsky, som Franzen besjungit, af upp-
fostran, af sympathi, af grundsats; — men han har
sett henne på nära håll i den nakna verkligheten, och
för erfarenhet och öfvertygelse måste böjelse och sym-
pathi gifva vika. Svenska Adeln är numera en kropp
utan ande, ett lik efter en patient, död i kolera,
hvars stelnade, i sär fallna, förvridna lemmar, död-
gräfvaren ironiskt utpyntat med en svepning af glitter-
guld.
Nå väl! månne detta stycke icke fullt motsvarar de af
min motpart åberopade, och hvarföre har han da fun-
nit för godt att obarmhertigt eliminera just detta, då
han eljest så samvetsgrannt anfört de öfriga rörande A-
deln och Riddarhuset nu och förr? detta stycke utvisar
likväl, att författaren förstår att uppskatta värdet och
betydelsen af Adel, och att i hans sinne, förste Grefve
är någonting oändligen mera sublimt, än förste Kam-
martjenaren.
Jag ställer nu. jag, i min ordning en bestämd fråga
till den ansvarige utgifvaren af Svenska Regeringens of-
ficiella blad: är det verkeligen, med full sans, mogen
öfverläggning, och på fullt alfvar, som hah i sin posi-
tion och de, hvilka efter fjorton dagars vakor lyckats
att framkläcka det mästerprof (som Svenska Minerva sä-
ger,) af dialehtisk skicklighet, medelst klyfvandet af
några ord och analyserandet af några begrepp, hvar-
om förklaringen framter de utomordentliga, bevisen,
— är det väl med berådt mod, som DE i medlet af
Juli månad 1835 säga om en icke atalad skrift, hvil-
ken lemnat pressen i början af November 1834, au
denna skrift innesluter skymfliga yttranden om Ri-
kets Ständer; att RBiddarhuset blifvit af författaren
offentligen och direkt såradt, genom förklenliga yt-
tranden om dess (Biddarhusets) karakter i allmänhet;
och att hvarje opartisk och rättsinnig Läsare, till hvars
omdöme man å svarande sidan vädjar, säkert funnit
detta arbete innehålla yttranden af den mest förgrip-
liga natur ? Hafva Hr KansliRådet Wallmark och
hans skriftställare, glömt sitt 6:te moment af 4 Tryck-
frihetslagen? eller anse de, att Regeringen och Dess
högsta organ Hofkansleren under loppet af sex måna-
ders tid saknat tillräckligt rådrum att granska och be-
dömma, huruvida skriften varit brottslig eller icke, samt,
i förra fallet, förordna lagligt åtal, hvarom likväl ingen
fråga uppstått i afs. på omförmaldte skildringar? Ett
af två: antingen var skriften brottslig, i hvilket fall all
den förgripelse den innehåller nu mera icke återfaller
på författaren ensam, utan tillika och i synnerhet på
vederbörande, som försummat låta anställa aktion, och
som således gjort sig delaktige uti, och sakre till den
skymf och smädelse, som genom skriften förmenas va-
ra det Svenska Riddarhuset, bland andra, tillfogade;
eller ock var — derom äfven jag är öfvertygad -—
skriften icke brottslig, och i sådan händelse bevisar sva-
rande sidans oro öfver de förmenta förgripelserna in-
gen ting annat, än att man kan vara älskare af san-
ning och, i sammia akt och mening som krögaren, hyil-
ken: för att locka kunder, låter rista på sin skylt med
stora gyldene bokstäfver: i dag för penningar, i mor-
gon för intet. T begge fallen qvarstår fenomenet af
den oerhördaste inkonseqvens, som kanske något lands
annaler kunna förevisa: den, att man låter en synlig
organ för Statens officiella blad ohemult och offentli-
gen, ehuru indirekt, beskylla Styrelsen för slummerak-
tighet och lamhet i sina pligters utöfvande. Detta skul-
le dock, mer än mycket annat, kunna — man torde
emedlertid nödgas medgifva det — blifva ett farligt va-
en i händerna, icke blott på oppositionsmän vid kom-
mande riksdagar, utan äfven för dem, hvilka gjort till
sin kallelse, att oroa och plåga Regeringen, samt de-
moralisera tinkesätten, enligt Svenska Minervas utlå-
telse. Värst af allt vore — och det är just detta som
framförallt gör mig ondt — om ett sådant prof på håll-
ning, skulle bibringa det mindre djupsinniga folket den
villfarelsen, att hvarken gubbar eller viljor, ingen
nuance af den habilitd, som hittills låtit förspörja sig,
mäktar hålla kärran uppe, eller draga henne tillbaka,
derest hon under tidernas tider skulle raka att fastna.
Mina tänkesätt äro emedlertid så lojala, att om Herr
Kansli-RBådet Wallmarks förtjenster skulle, innan nästa
riksdag, tillskynda honom prerogativet af delaktighet i
?den yttre aktning, för hvilket jag endast har att tac-
ka slumpen, och Herr Kansli-Rådet, i konseqvens af
hvad hans svaromål nu innehåller om Skildringarnas
förmenta förgriplighet, skulle vilja börja sin nya bana
och anse sig förvärfva Sällskapets bev agenhet, (fastän,
i parenthes sagdt, ingen bättre än jag vet, huru föga
erkänsamt detta Sällskap? är) genom en anmärknings-
anledning till Konstitutions-Utskottet mot Konungens
Rådgifvare, i anseende till det uraktlåtna åtalet mot
CL
SA a faran ar mir —- aAaeh färltlarvar detta
me VW ÖV OO OUOOO—o-o—r MMMM
