HCNAREL IARUARA UCCnN relercrande ton, Som acnomngar nNvad
3 , 5
ojag nu hår att såga) — det hviskades, om änställandet för da-
gen af vissa vapenöfningar, till beredande af ett större
aritmetiskt antal omröstande; om fyra kunskapsälskan-
de ögon, placerade vid hvarje af de ställen, der de rö-
stande skulle hemta sina voteringssedlar, om budskick-
ningar till Blockhusudden, Ulriksdal, o. s. v. Vid be-
traktande af dessa och dylika föregifna företeelser under-
stod en och annan sig att anse det moraliska neder-
lag Ministeren led, då den ej, sådant oaktadt, kunde å-
stadkomma juridisk utan blott aritmetisk majoritet,
så mycket större, som jag, langt ifrån, hvarken att åter-
taga något ord af hvad jag sagt, på sätt Hr Kansli-Rå-
det Wallmarks skriftställare ganska riktigt anmärkt, el-
ler att hörsamma de tydliga vinkarna, att för en syns
skull förespegla ljusare färgblandning åt den tafla, för
hvars anade mörka anstrykning hela den Ministcriella
falangen råkat i ångest, tvärtom både förklarade mig be-
redd, att, når som helst, fullfölja mitt ämne och gal Rid-
darhusets personal en offentlig varning, att ej sätta Husets
anseende och - Representantens fria yttrande rätt på
spel, för att läska ögonblickets ministcriella fafänga och
rädsla för skuggbilden af sin egen varelse. Au detta och
icke någon Atheniensisk finkänslighet hvad språkets väl-
ljud och uttryckens elegans beträffar, utgjorde anlednin-
gen till det ändlösa oväsendet, ligger i öppen dag, då
man besinnar, att denna samma blomma af den högre
bildningen vid ett annat tillfälle, eller då ett af Fri-
herre Ankarsvärd begagnadt ord alstrat vidlyftiga debat-
ter — just då, när, på sätt jag yttrat och svaromälet å-
beropar, Ridderskapet och Adeln samt dess Landimar-
skalk visste hvad dess ära och vårdighet ullhörde? —
med uppmärksamhet, ja nästan med förtjusning afhörde
Grefve Schwerins uttryck om en dynghög hvarom
står att lasa i Höglofl. Ridderskapet och Adelns tryck-
ta protokoller.
Om icke Hr Kansli-Rådet Wallmark vore så främ-
mande för Riksdagens tilldragelser, skulle den sällsam-
ma ömtälighet han i förklaringen röjt för ordet skälm-
stycken och det djupa intryck det synes hafva qvarlem-
nat, kunna förleda de okunnige och mindre upplyste till
en ganska säkert ogrundad misstanka om ondt samvete;
äfvensom mången skulle kanske tycka, att det vore en
habilit af alldeles eget slag, att visa sig så
uppskrämd för en historisk och politisk tafla af
sednare tiders statsförvaltning, under det mim ej
lemnar något tillfälle obegagnadt att snart sagdt reta
sin motståndare till hennes framställande och framtvinga
henne, genom oupphörliga påminnelser.
Den ursäkt för det skymfliga utfallet i Statsudningen
som Hr Kansli-Rådet Wallmark. och hans skriftställare
velat hemta från vissa strofer i en skrift, kallad Skil-
dringar ur det inre af dagens historia är af den art, att
jag tvekat huruvida jag ej rätteligen bort låta slutpastå-
ende! föregås af en begäran, det Högtärade Rätten tick-
tes förordna undersökning af vederbörande jLäkare, rö-
rande beskaffenheten af motsidans sinnesbelägenhet.
Skriften är neml. anonym, författarens namn bar all-
drig blifvit boktryckaren aftordradt och oflentligen har
författaren , aldrig uppgifvit det sjelf, lika litet som Jag,
under de täta åberopanderna af denna skrift från alla
sidor och alla opinionsskiftningar, någonsin, hvarken era
känt eller bestridt att jag vore skriftens författare. Detta är
mer än tillräckligt för att tillintetgöra all ZagZig verkan at
hvad svaranden härutinnan ordat . Men, jag vill uptaga
den kastade handsken. Jag vill (hvad svaranden velat i för
klaringen) 7 för eu ögonblick antaga och förutsätta att jag
författat denna skrift. Jag vill då börja med att ut-
trycka min innerliga tillfredsställelse öfver det uppse-
ende den gjort inom Sverige, den uppmärksamhet skritf
ten vunnit äfven utom våra landamären. Jag vill fram-
för allt uttrycka min glädje deröfver, att till och med
de som brösta sig öfver namnet Sanningsvänner fun-
nit porträterna sä karakter istiskt lika och (ramställningarna
så märkvärdiga, att dessa vänner af sanningen och folj-
akteligen äfven af de sanningar, som denna skrift inne-
håller, ännu, ett år och tre månader sedan första delen
utkom, minnas och kunna aberopa sjelfva sidan, der des-
sa, sanningar äro att anträfla. Jag vill gå ännu längre.
Jag vill, der detta minne, besynnerligt nog, lärer svikit,
gå dem tillhanda med en ytterhigs are citation ur denna rykt-
bara skrift, en citation al det stället, som i de bjertaste
färgerna måälar Svenska Adeln förr och nu. Orden
läsas sidorna 371 samt 372 och lyda, som följer:
En annan trosartikel i Boyes politiska katheches är
Adelns glans, styrka och inflytande. Han ser i hen-
ne fortfarande samma vördnadsbjudande kast, som bar.
som gaf, som skyddade kronan, som, född att verka.
endast i offentlig verksamhet såg sitt mål, och i gag-
net, spridt af devna verksamhet, sin ära. Det är Foll-
Ungars, Sturars och Vasars fränder, fiendens skräck på
slagfälten, Europas skiljomän under freden, främst i
hlaltomoad och fpörmct ; kyunvncskannar Salan I ctAlat As