HCNAREL IARUARA UCCnN relercrande ton, Som acnomngar nNvad 3 , 5 ojag nu hår att såga) — det hviskades, om änställandet för dagen af vissa vapenöfningar, till beredande af ett större aritmetiskt antal omröstande; om fyra kunskapsälskande ögon, placerade vid hvarje af de ställen, der de röstande skulle hemta sina voteringssedlar, om budskickningar till Blockhusudden, Ulriksdal, o. s. v. Vid betraktande af dessa och dylika föregifna företeelser understod en och annan sig att anse det moraliska nederlag Ministeren led, då den ej, sådant oaktadt, kunde åstadkomma juridisk utan blott aritmetisk majoritet, så mycket större, som jag, langt ifrån, hvarken att återtaga något ord af hvad jag sagt, på sätt Hr Kansli-Rådet Wallmarks skriftställare ganska riktigt anmärkt, eller att hörsamma de tydliga vinkarna, att för en syns skull förespegla ljusare färgblandning åt den tafla, för hvars anade mörka anstrykning hela den Ministcriella falangen råkat i ångest, tvärtom både förklarade mig beredd, att, når som helst, fullfölja mitt ämne och gal Riddarhusets personal en offentlig varning, att ej sätta Husets anseende och Representantens fria yttrande rätt på spel, för att läska ögonblickets ministcriella fafänga och rädsla för skuggbilden af sin egen varelse. Au detta och icke någon Atheniensisk finkänslighet hvad språkets välljud och uttryckens elegans beträffar, utgjorde anledningen till det ändlösa oväsendet, ligger i öppen dag, då man besinnar, att denna samma blomma af den högre bildningen vid ett annat tillfälle, eller då ett af Friherre Ankarsvärd begagnadt ord alstrat vidlyftiga debatter — just då, när, på sätt jag yttrat och svaromälet å beropar, Ridderskapet och Adeln samt dess Landimarskalk visste hvad dess ära och vårdighet ullhörde? — med uppmärksamhet, ja nästan med förtjusning afhörde Grefve Schwerins uttryck om en dynghög hvarom står att lasa i Höglofl. Ridderskapet och Adelns tryckta protokoller. Om icke Hr Kansli-Rådet Wallmark vore så främmande för Riksdagens tilldragelser, skulle den sällsamma ömtälighet han i förklaringen röjt för ordet skälmstycken och det djupa intryck det synes hafva qvarlemnat, kunna förleda de okunnige och mindre upplyste till en ganska säkert ogrundad misstanka om ondt samvete; äfvensom mången skulle kanske tycka, att det vore en habilit af alldeles eget slag, att visa sig så uppskrämd för en historisk och politisk tafla af sednare tiders statsförvaltning, under det mim ej lemnar något tillfälle obegagnadt att snart sagdt reta sin motståndare till hennes framställande och framtvinga henne, genom oupphörliga påminnelser. Den ursäkt för det skymfliga utfallet i Statsudningen som Hr Kansli-Rådet Wallmark. och hans skriftställare velat hemta från vissa strofer i en skrift, kallad Skildringar ur det inre af dagens historia är af den art, att jag tvekat huruvida jag ej rätteligen bort låta slutpastående! föregås af en begäran, det Högtärade Rätten ticktes förordna undersökning af vederbörande jLäkare, rörande beskaffenheten af motsidans sinnesbelägenhet. Skriften är neml. anonym, författarens namn bar alldrig blifvit boktryckaren aftordradt och oflentligen har författaren , aldrig uppgifvit det sjelf, lika litet som Jag, under de täta åberopanderna af denna skrift från alla sidor och alla opinionsskiftningar, någonsin, hvarken era känt eller bestridt att jag vore skriftens författare. Detta är mer än tillräckligt för att tillintetgöra all ZagZig verkan at hvad svaranden härutinnan ordat . Men, jag vill uptaga den kastade handsken. Jag vill (hvad svaranden velat i för klaringen) 7 för eu ögonblick antaga och förutsätta att jag författat denna skrift. Jag vill då börja med att uttrycka min innerliga tillfredsställelse öfver det uppseende den gjort inom Sverige, den uppmärksamhet skritf ten vunnit äfven utom våra landamären. Jag vill framför allt uttrycka min glädje deröfver, att till och med de som brösta sig öfver namnet Sanningsvänner funnit porträterna sä karakter istiskt lika och (ramställningarna så märkvärdiga, att dessa vänner af sanningen och foljakteligen äfven af de sanningar, som denna skrift innehåller, ännu, ett år och tre månader sedan första delen utkom, minnas och kunna aberopa sjelfva sidan, der dessa, sanningar äro att anträfla. Jag vill gå ännu längre. Jag vill, der detta minne, besynnerligt nog, lärer svikit, gå dem tillhanda med en ytterhigs are citation ur denna ryktbara skrift, en citation al det stället, som i de bjertaste färgerna måälar Svenska Adeln förr och nu. Orden läsas sidorna 371 samt 372 och lyda, som följer: En annan trosartikel i Boyes politiska katheches är Adelns glans, styrka och inflytande. Han ser i henne fortfarande samma vördnadsbjudande kast, som bar. som gaf, som skyddade kronan, som, född att verka. endast i offentlig verksamhet såg sitt mål, och i gagnet, spridt af devna verksamhet, sin ära. Det är FollUngars, Sturars och Vasars fränder, fiendens skräck på slagfälten, Europas skiljomän under freden, främst i hlaltomoad och fpörmct ; kyunvncskannar Salan I ctAlat As