ARN LTTE LER vr no mm hh öm höy Im a mr
OA OM, OO ESS S——— EE —— I ———— VV VV ÄV SS SS SE
Lv MA LL Al ARIAL D MS AFERETURRARTIER ar hände tvi ARAU , AULIL 2PLI1IOL
hade jag vågat hoppas att den äran skulle vara mig
beskärd, att sätta ett sadant utomordentligt ord i
omlopp. Men när jag förnimmer huru synbarligen he-
la verlden bringas ur sin fattning och tappar hufvudet,
blott man råkar nämna: skälmstycken , så kan jag
ej längre tvifla, att det ju lyckats mig att här natura-
lisera uppfinningen från Bagdad. Ministere, Riddar-
hus, Stats-tidnings-redaktion och Gud vet allt hvilka:
notabiliteter i samhället, träffas liksom af en elektrisk
stråle genom det olycksbaådande ordet, hvilket gör en
sensation som vore frågan om ett högförräderi. Him-
len vet, om förskräckelsen och den ridderliga oviljan voro
större, ens då, när staten hotades att blifva skakad
sina grundvalar af förre traktören Lindbom eller de
landsförvisade , men sedermera, i kraft af Konungens
Personliga höga ädelmod, till fosterbygden återkallade
Friherrarne! Fastän jag nyss sjelf råkat uttala ordet
skälmstycken , har jag dock ännu lyckligtvis nog sim-
nesredighet i behåll, att kunna inse, att då Ridder-
skapet och Adeln vid sistförflumna riksdag hvarken sat-
te i fråga, att låta anställa åtal i anledning af det åbe-
ropade uttrycket, ej eller genom det i Grundlag och
Riddarhus-Ordning föreskrifna röstantal afklippt min
riksdagsmannarätt, hvilken i alla fall, äfven om hvar-
enda medlem af adeln då voterat för mitt uteslu-
tande likväl icke desto mindre qvarstod och vidtog
lika fullständig och oförvitlig nästa och alla komman-
de riksmöten — inses, säger jag, att Riddarhu-
sets stormar ingalunda bortsopa: straffbarheten af det
skymfliga uttrycket om i-min person: Statstidningen;
utan snarare ökas denna straffbarhet derigenom, att man
nu åa svarande sidan bjudit till, att genom sofisterier le-
da sig till den slutsats, att man haft rättighet att säga
och rätt uti hvad man sagt. Förmodligen skall Hr
KansliRadet Wallmark medgitfva att detta mitt omdöme
är rigtigt, sedan jag talat genom ett exempel och, föl-
jände hans eget, lemnadt i svaromäålet, förutsätter,
att jag nu i detta slutpåstående å Hr KansliRadet yrkade
ärans förlust, att Juryn förkastade ett yrkande, hvilket i så-
dan rigtning ostridigt vore utöfver billighetens och rättvisans
kraf sträckt, och att Hr KansliBRådet följaktligen frikän-
des af Rätten. Orm nu derefter någon företog sig att
Jäta trycka i en tidning, att Hr KansliRådet genom sin
närvaro förnärmade hela den vördnadsvärda Ofrälse
samhällsklassens anseende; om Hr Kansli Rådet inför
Domstol åtalade denna skymf; och om svaranden då
genmälte, att som ärans förlust blifvit åa Hr Kanslihadet
under en rättegång yrkad, så hoppades han (min värde
motparts supponerade vederpart) hafva ullräckligt visat
och bevisat icke allenast oförgripligheten men oklan-
derligheten af den tirad, som motparten åtalat : (som
orden lyda i förklaringen) månne Hr KanshRadet skulle
finna sjelf, samt önska och påstå, att Juryn måtte fin-
na en så beskaffad förklaring nöjaktig och tillfyllestgö-
rande?
Det var dock som jurymän, icke som domare, Adelns
ledamöter yttrade sig öfver det magiska ordet skälm-
stycken, och skilnaden mellan factum och exemplet
ligger, dels i antalet af jurymän, dels i tysthetseden å
ena sidan, som hindrar att kanna proportionen al fri-
ande till fällande röster, samt olfentligheten å den
andra.
Jag skall gå min värde vederpart till handa med en
upplysning, som han kanske ej väntat. Jag skall öp-
pet erkänna, att resultatet af omröstninge n på Riddar-
huset, rörande min person, fignade mig derföre, att
detta resultat utgjorde ett nytt, OV edersäghgt och allmänt
askådligt bevis på ministeriel underlägsenhet och oför-
måga att beräkna ens sina egna krafter, med ett ord:
ett komplett ministerielt nederlag; men alldeles icke
derföre, aut jag ej blef utvoterad. Sådant hade varit
mig likgiltigare än någonting annat i verlden. — Gene-
ral Pechlin uteslöts på en gång för tvänne riksdagar
och. styrde Riddarhuset den tredje, när han återkom.
Biskop Serenius dömdes till afbön inför Sekreta-Ut-
skottet och fortior sedermera intill sin död, att vara
en af Ständernas ledare och pelare. - Under politiska
fejder har det i alla tider händt, att den som gått si-
na motståndare närmast på lifvet, nödgats, för någon
tid åtminstone, sitta emellan. Det har skett i tider,
då Svenska Riddarhuset ägde en välförtjent både yt-
tre och inre aktning, utan att Husets anseende ansågs
förnärmadt af den utvoterade representantens närvaro.
Huru mycket mindre kan något sådant komma i frå-
ga, då det blot är på den yttre aktningen det gör
anspråk, genom en sanmnningsälskande pensel, i
hvars kolorit, då den uppenbarar sig i Statstidningen,
någon insändare i Aftonbladet trott sig igenkänna den
välsignade pigan Stina Andersdotter
När jag i förklaringen träffade på uttrycken aritme-
tisk majoritet och ? moralisk uteslutning, motsåg jag
med verklis fröjd. att de nva kämnarne för Riddarhn-