som Jag trotsar natet, och Uct UOHNES yen tormy Ulder hvilken jag numera skulle emottaga vedermälen af välvilja:eller ens skadestånd af nuvarande administration. Markis. .Bosa .gäldade med: sitt lif försöket att visa Philip af. Spanien sakerna i deras rätta ljus. Jag har sluppit för. vida bättre köp min fåviska tro på ridderligheten hos våra högt uppsatte, hvilkas roll jag ansåg böra vara något större, än att härma storheten i Jumpet prål och ytliga företräden. Till min synlige vederparts osyelige ledares närmare begrundande, — jag talar ej, jag, om deras samveten, — öfverlemnar jag, hvilkendera i sjelfva verket ådagalaggt mesta ridderligheten i tänkesätt och uppförande: den, som under loppet af flera års ud uthärdat en pinsam aga af publicitetens gissel, utan att förråda en enda siffra i sina räkenskaper, ku.ceptet tillvett enda manuskript i sina gömmor, hvarmed han dock när som helst kunnat värna sig, om ej gravnlagenheten tillslutit hans mun och fjettrat hans pe.sna; eller de — voro de till öch med Riddare och Kommendörer — som möjligtvis med hemligt välbehag äsett der förnedring en annan för deras skull undergått, i beräknisg törhända, att en gång när man önskade blifva honom qvitt, kunna undskylla sig inför opinionen dermed, att han vore så djupt sjunken, så odughg, så omoralisk, så allmänt föraktad, att med honom ingenting stått att uträtta, samt slutligen — för att råga .måttet och trycka inseglet på allt detta — ulläto att Regeringens officiella blad, hvars icke oficiella afdelning Tryckfrihetsförordningen : ej vet att omtalaj.. förklarade denne person nära nog fogelfri inom årans områden? I samma stund likväl som de begingo sistnämnde, lika öridderliga, som okloka handling, cafsade. de sig ock alla vidare anspråk på grannlagenhet och tystlåtenhet af mig, och, frigjord från denna moraliska förbindelse mot dem, har en annan inwädtemot-mig sjelf, emot min fam. lj, hvars anseen-: de vä rit förnärmadt, genom den smälek jag: oförskyldf lidit för deras skull, genom de politiska fläckar, som beröringen med landets mest lysande namn, lemnat eftör. sig; intill dess man medelst. sjelfva öfvermätiet af ofög beredt mig ett gynnsamt tillfälle att aftvå dessa fläckar, — emot dem slutligen, för hvilka varvingen af mitt exempel måste blifva en välgörande talisman mot:de maktegandes sirensånger och mot den egna: svärmiska förmätenheten att tro sig kunna under värvarande omständigheter gagna det allmänna yenom hvilken, sjelfförsakelse som helst. Ty: lika litet däras det allmänna vettet af den vrängning; Hr Kansli-Rådet Wallmarks skriftställare, med åheropadt stöd af Sahlstedts grammatika, försökt göra af ordalagen uti den åtalade artikeln, som man lyckats, i denna och i andra beräkningar, att försätta mig.i bryderi genom anförande af min autoritet, i afseende på rättigheten att sjelf tyda sina ord. Om förhallandernt . mellan mig och författaren i Statstidningen vore enahanda, så hade apostrofen visserligen varit både dräpande och --öfvertygande. Nu är skillnaden deremot himmelsvid och tillämpligheten således ingen. Jag, talaren, uppträdde under hettan af en debatt att yttra mig ex tempore, afbröts genast vid ingressen till mitt munteliga andragande och hindrades att fullfölja hvad jag börjat. Det var således lika naturligt, som billigt och Jagligt, att jag icke tillät mina motståndare att från det stympade talet hemta någon bevisning mot mig, djå de icke tillåtit mig, att genom deduktionens utförande och fulländning framlägga bevisen för mina satset, förklaringen af raina uttryck. Han, författaren 2 Stats-tidningen , har ostörd vid skrifbordet, afvägt Sina ord; har haft rådrum att låta konceptet. ligga så länge -han behagat; att ånyo, sedan tankarna ytterligare mognat, öfverse uppsatsen, jemka meningen Loch förändra ordalagen ; att läsa korrekturet och reviderarket, och, vid hvardera af dessa tillfällen, efterstana och besinna sig, derefter lämpa och omställa sina fraser, hvilket slutligen alltsammans hade att undergå Stats-tidnings-Redaktions-direktionens utomordentliga? censur. — Ingenting har hindrat honom att säga hvad och så mycket han behagat. Han har med ett orday fått tala till punki , och derföre, från den stund den färdrgtryckta artikeln utgatt bland allmänheten , är det också punkt för rimligheten af en jemförelse mellan min , tbarens 1 rättighet att sjelf tyda ordalagen , och förfatsarens, representerad genom Herr Kanslirådet Wallmark Om -statsmänrpå så slöa spetsfundigheter slösa sin smula förstånds-skärpa , är gåtan lätt upplöst hvarföre statskroppen haltar i sin gång, och min värde synlige vederpart behagade vara öfvertygad, att jag, om hans hätlre urskilning hyser det begrepp, att han skulle finna. Big. mera bekymrad, om klokt folk ansåg honom hafva sammanskrifvit svaromålet på egen hand, än att helsas för sanskyldig auktor till sjelfva den åtalade uppgalsen. Wijnsa PsAR! Mn l dartte! värna af dan hack atftonhoöt