hon, på Axels uppmaning, uppoffrat verldens omdöme,
rangens och rikedomens glans för uppriktig ånger och
sann bättring; men hon gjörde det icke, och författa-
ren tror sig i temligen bjerta färger hafva målat beskaf-
fenheten af det straff; som en förhärdad synd äfven
här i tiden ådragit henne.
Att Amalia små-coquetterar med Frökenspråket,
det är ganska sannt, ty annars vore hon ej, hvad hon
är, nemligen en vanlig flicka med temligen goda böjel-
ser och ovanligt goda föresatser, men för resten visst
icke nagot underdjur, (7) utan cen varelse, som till det
yure fullkomligt liknar individer af den klass, i hvilken
författaren lefver, och uwutur hvilken han skall och bör
taga sina porträlter, om de skola hafva nagot anspråk
på natur och sanning, och icke bära stämpeln af för-
sök alt tala om hvad man hvarken sett, vet, känner
eller fattar. Skomakaren måste stadna vid sin läst,
och icke tro sig om au då och då taga skräddaresa-
xen eller sadelmakaretången, ty da blir hans arbete rent
af fusk; det är nog utaf, att hans skor ibland icke pas-
sa, äro för små eller för stora c. Ce. fastän arhe-
tet annars är någorlunda godt.
Att på Amalias tunga fanns många ganger bittrare
gift än på Fröken Anastasias, är ett tillmäle, som
knappt låter besvara sig. Amalia bär afsky för lasten,
både när den kläder sig som en maskerad procentare,
en gammal elak fröken, som vill lysa med nagra elin—
diga lånade lärdoms-skatfjädrar, en otrogen gaärdsfog-
de och pöbelsinnet, uppblåst af orättfängen rikedom.
Hon afskyr allt detta, och derföre, flera ganger upp-
manad dertill, beskrifver hon i de färger, hvari hon
sjelf dem ser, familjerne A. och B. för sina vinner.
Detta är icke ett utfall på la Canaille? i den me-
ning Rec. tager saken. Fröken Anastasia deremot an-
faller alltid det renaste och bästa, icke af öfvertygelse,
utan af afund; hon söker att stifta ofred och med
halfra ord kasta hela skuggor öfver dygd och oskuld.
Hon ljuger kallt och beräknadt, vare det nog sagdt om
henne! Rättvise läsare! Hvars gift är nu svartast? Döm!
och låt opinionen uttala din dom!
Det, som ändock aldra tydligast bevisar, att Rec. en-
dast känner Kusinerna af en otillförlitlig tradition, är
dess bedömande af Majoren.
Är det en man, som icke är engagerad vid gardet
eller vid hofvet, som älskar sitt fäådernesland mera än
dess regering, som ömmar för Polackarnas öde, på be-
kostnad af sin egen ställning i det allmänna, som be-
mödar sig att känna sitt lands statistik och ckonomi,
och gerna talar i dessa ämnen?)
Är han väl en enda atoim af allt detta? Säg käre läsare,
som läst! finns det ett enda ord, som antyder en enda af
alla dessa vackra egeuskaper? Att han hvarken är vid hof
ell garde, det medgifves; men det är icke hans förtjenst, u-
tan slumpens, ty hade en Kammarherre-nyckel legat på hans
väg så rakt för fötterna som nu Gubben X. och hans, af
egna missräkningar, motgångar och föröpmjukelser de-
stillerade galla, så hade vår goda Major säkert icke he-
tat Hr Major, och ho kan veta, om han häller ut
med det till död-dagar? :
(Slut följer.)
let; hon hade, äfven om hon ägt den dygd, som
förf. menar, kunnat plåga sin man (och mången an-
nan) och göra honom olycklig. Men för dylikt be-
höfs ingen ånger, bot och bättring! ?! Afven med
dylikt kan man utan dessa plocka blomster i en annan
verld? !?! Men denna tränga åsigt al pligter och
menniskovärde är intet nytt. En qvinna kan vara
orättvis och hämndgirig, kan spinna ränkor mot men-
niskors välfärd och mörda deras goda namn och ryk-
te, kan, med ett ord, sakna hvarje känsla för rätt
och själslyftning, och ändock vara dygdig! 21! Dessa
begrepp, eller rättare detta missbruk af ord, hafva
gjort mera ondt i verlden, än man vid första påseen-
de tror.
f.) Hade hon varit ett underdjur, eller hade boken varit
en tafla af sådana, då hade: vi sannerligen icke ko-
stat så mycket bläck på boken eller råd på författa-
rinnan. Men nu bar hon, såsom förf. riktigt anmär-
ker; natur och sanning; och derföre erkänna vi
förf:s ovanliga talent i hennes tecknande. Små-co-
quettering med Fröken-språket hafva vi äcke märkt.
Har Aftontidningen gjort de ifrågavarande anmärknin-
garna mot Amalia (hvilket Vi ej minnas), så har den
haft :orält.
) Bec. i Aftontidningen uppfattning af vär arma Ma-
jon!!! (Förf:s not).
RADERAT
KALEIDOSKOR.
ommsirsiesmtesseeen ARTAS NETIKETT