I MedicalGazette finnes följande beskrifntng på upptäckten af en kur för lungsot: Ett ungt fruntimmer, som hade lungsot i hög grad och icke funnit sig bättre af använda läkemedel, for ut på landet om sommaren, för att i ensamhet afvakta stunden till sin förestående upplösning. I detta tillstånd brukade hon stå upp så bittida om morgnarna, som hennes sjukdom tillät henne, för att betrakta den vackra naturen ifrån kammarfönstret, och fick se en till huset hörande hund, hvilken knappast egde kött qvar på benen, dagligen komma i trädgården, för att afslicka daggen på en säng med Camomillblommor. Efter några få dagar såg hon, att djuret förändrades i utseende och snart tycktes mycket förbättradt. Detta gjorde ett särdeles intryck på fruntimret, som beslöt att försöka den möjliga verkningen af samma medel på henne sjelf. Hon förskaffade sig således dagg af Camomiilsängen, drack något litet deraf hvarje morgon och erhöll efter en korrt tids bruk matlust åter; lifskraften tilltog och hon blef snart alldeles frisk.