tllsluma böcker, men hvilka upplåtas genom :ett troll-
slag, som kallas fullmakt, after hvars undfående de ge-
nast se klart i alla vetandets mysterier, och sålunda för-
verkliga den bekanta historien om en gammal furstelig
lärare, som af sin höga elev begärde den Kongl. Mo-
rianstjensten för sin gamla lakej, och på tillfrågan, om
denne då var svart, sade: Nej, icke ännu, men han
blir det väl, när han får sysslan.? Det är med mycket
skäl, den Boråsiske författaren ifrar emot detta ofog,
denna okunnighet om allt, som likväl tror sig förstå allt,
denna tilltagsenhet, att bemäktiga sig statens värf, utan
begrepp om dess pligter, utan aning om att, såsom för-
fattaren säger, staten icke är ett dödt konstverk, utan
en lefvande organism, som oupphörligen bör tillväxa
och förkofras; som vilja fasthålla allt odugligt och för-
äldradt, kanhända borttaga och förändra det nyttiga, och
som tror sig uppfylla platsens fordringar, när de fylla
fåtöljen, och qvittera ut sina qvartaler. ;
Man kan ej underlåta, att ägna ett förtjent loford åt
Siatstidningens liberalitet, att ändtligen öppna ögonen
och spalterna för dylika åsigter, och man bör häraf
hoppas det bästa för framtiden, ty när sådant kan ske
på det torra trädet, hvad bör då icke ske på det
färska.