tllsluma böcker, men hvilka upplåtas genom :ett trollslag, som kallas fullmakt, after hvars undfående de genast se klart i alla vetandets mysterier, och sålunda förverkliga den bekanta historien om en gammal furstelig lärare, som af sin höga elev begärde den Kongl. Morianstjensten för sin gamla lakej, och på tillfrågan, om denne då var svart, sade: Nej, icke ännu, men han blir det väl, när han får sysslan.? Det är med mycket skäl, den Boråsiske författaren ifrar emot detta ofog, denna okunnighet om allt, som likväl tror sig förstå allt, denna tilltagsenhet, att bemäktiga sig statens värf, utan begrepp om dess pligter, utan aning om att, såsom författaren säger, staten icke är ett dödt konstverk, utan en lefvande organism, som oupphörligen bör tillväxa och förkofras; som vilja fasthålla allt odugligt och föräldradt, kanhända borttaga och förändra det nyttiga, och som tror sig uppfylla platsens fordringar, när de fylla fåtöljen, och qvittera ut sina qvartaler. ; Man kan ej underlåta, att ägna ett förtjent loford åt Siatstidningens liberalitet, att ändtligen öppna ögonen och spalterna för dylika åsigter, och man bör häraf hoppas det bästa för framtiden, ty när sådant kan ske på det torra trädet, hvad bör då icke ske på det färska.