En särdeles romancesk kärlekshistoria har nyligen väckt
uppmärsamhet i Berlin. En ung man från Rheintrakten
gjorde militärtjenst i Berlin och hade under denna tid
ofta posten utanför sin generals hus. Nästan hvar gång
hade han här bemärkt en vacker flicka, som helt be-
skedligt och blygsamt vandrade der förbi, och det dröjde
icke länge förrän den unga krigaren redan på detta sätt
var kär i sin okända sköna. Han försökte nu på alla
sätt att oftare få samma post, men emedlertid erbjöd
sig aldrig något tillfälle för honom att närmare nalkas
den unga flickan. Hans tjenstgöringstid var snart förlu-
pen och han skulle nu resa hem, ehuru af lätt insedda
orsaker han skrufvade sig från dag till dag och fann
sitt vistande i Berlin vida angenämare; han hade sett
hvar flickan bodde, och gjorde sina stundliga promena-
der utanför huset, men förgafves, han fick aldrig se en
skymt af henne. Efter cen ytterligare oblidkelig anma-
ning att komma hem, fattar han omsider sitt beslut och
anförtror sim fader hela hemligheten. Denne sednare
fattar äfvenledes sitt beslut och infinner sig ett, tu, tre
i Berlin. Han skaffar sig underrättelser om flickan, in-
gen har om henne hört annat än allt godt; hvarpå han
utan omständigheter tager sin herr son under armen och
begifver sig till flickans föräldrar, frågar om icke der-
städes vore något rum att hyra och ger sig i samtal
med det goda folket; det ena ordet ger det andra, och
till slut frågar Pappa helt öppet den vackra flickan, om
hon inte kände hans son sen gammalt, om hon inte
sett honom någon gång på post utanför generalens ho-
tell o. s. v. Flickan slår ner ögonen och rodnar upp till
hårfästet; det är tydligt att hon med de der beskedliga
och sedesamma blickarna likväl icke lemnat den unga
soldaten alldeles obemärkt; pappa från Rhein är allt
litet menniskokännare, och han föreslår genast giftermål.
Gossen ser på flickan och flickan på gossen. Det är
öfverenskommet; tiden är kort; kära far behöfver sin son
tillbaka till fabriken, (han ärägare till ett stort siden-
färgeri,) brölloppet försiggår helt hastigt och lustigt, och
den lyckliga mannen, en arftagare till hundratusen gul-
den, förer dagen derefter sin vackra hustru med sig till
Rhein. Hennes vigsel i kyrkan och äfven dagen derpå
liknade en folkfest genom det deltagande man allmänt
hyste för bruden, som i hela grannskapet var känd för
att vara en god och huslig flicka.