1
Lecaros — omdömen, hvilka, ehuru i flera af dessa
blad, synbart föranledda af den menniskoälskande, skö-
na känsla, som i fria och fredliga land, så gerna rotar
sig i menniskohjertat, likväl äro i högsta måtto orättvi-
sa och förnärmande. Icke dagens utan seklernes er-
farenhet har visat att militärchefer beklagligen alltför
ofta af omständigheternas bjudande nödvändighet blifvit
tvungna till handlingar, som på det högsta stridt mot
deras och hvarje ädel menniskas böjelser. Detta har
ock varit fallet med General Mina. Han gjorde allt
som stod i hans makt för att skona den lilla staden:
löften, varningar, böner, hotelser upprepades beständigt,
men alltid förgäfves. Invånarne, ehuru ringa till an-
talet, — de utgjordes blott af 40 familjer, — satte
mot alla vår chefs föreställningar den mest hårdnacka-
de likgiltighet, och vägrade honom under allehanda fö-
revändningar, hvarje slags understöd eller tillförsel, un-
der det de med alla slags förnödenheter försågo de
Carlistiska hoparne. Ändteligen såg Mina sig mnödsa-
kad att öfvergifva Llisondo, och lemnade der, till sta-
dens beskydd, tre bataljoner utvaldt folk. Knapt hade
fienden fått kunskap härom, förrän den kastade sig
öfver den så svagt skyddade punkten, uppställde sitt
grofva artilleri på en kulle mellan Lecaroz och Eli-
sondo, samt förlade sitt högqvarter till förstnämde kö-
ping. Lecaroz? befolkning ådagalade härvid icke al-
Ienast den mest brinnande entusiasm för fiendtliga par-
fiet, utan bröt derjemte ut i den vildaste glädje öfver
det förstöringens verk mot Elisondo, hvilket de sjelf-
ve af all magt sökte befrämja. Man kunde från FEli-
sondo tydligt se huru män, qvinnor och barn jemte
rebellerne bestego höjiderne kring stället, och der med
- dem tillbragte nätterna i sus och dus, under det de
beledsagade hvarje kanonskott som lossades mot Eli-
sondo, med ropet Lefve Carl V. — Mina anlände
snart åter utanför Elisondo, efter en för hans krigiska
talanger ganska hedrande manöver, genom hvilken han,
öfver Lamarrears höjder banade sig väg midt igenom
den honom dubbelt öfverlägsna fienden, förföljde ho-
som på dess återtåg, och detta — liksom alltid under hela
fälttåget, — utan att hans egna kolonner råkade i minsta
oordning. Llisondos högst nödställda belägenhet for-
drade en snar och kraftig hjelp.- Ännu en gång för-
sökte han att genom mildhet vinna Lecaroz, men dess
. oförsonliga bitterhet mot Drottningens sak kunde ej
--öfvervinnas i godo. Ett enda medel återstod: att taga
från innevånarne kanoner och vapen, men allt sådant
visste de att skickligt förborga, vid första aningen om
eg annalkande fara. Att uppspana dessa gömställen blef
oss alldeles omöjligt annorlunda än genom våld, och
vår väg måste betäckas af blod och lik. Vi bemågti-
gade oss ändteligen deras vapenförråd, men ej förr än
vi nödgats gripa till det allra yttersta. — Måtte nu de
- som så bittert tadla denna nödtvungna handling tänka
sig in i Minas ställning, och upprigtigt säga mig, hu-
ru de, under dylika omständigheter, skulle handlat!
Det gafs intet annat alternatif, än att antingen låta Eli-
sondos fullkomliga förstöring, med: alla följderne af en
för hela krigets utgång så vigtig förlust, komma sig till
last, eller ock förstöra ZLecaroz, till ett afskräckande
exempel för andra lika fiendtligt sinnade och oböjligt
.gensträfviga orter, hvilka allesamman, om de icke för-
färades vid den vissa förespeglingen af ett oerhördt
strängt straff, ej skulle försumma något för att på det
ifrigaste motarbeta krigsoperationerne och verkställighe-
ten af alla Generalens planer. De vid vår armtce an-
ställde Fransmän och Engelsmän, ehuru alla lifvade af
samma filantropiska tänkesätt som deras landsmän, haf-
va alla förenat sig i det omdömt, att: Minas förfaran-
- de helt och hållit rättvisades af omständigheterna; de
hafva sjelfve bevittnat hela tilldragelsen, och ingenting
har i detta fall kunnat förvilla deras omdöme. Våra
- bundsförvandters tre kommissarier hafva i min närvaro
på torget i Lecaroz, under det lågorna rundt omkring
förtärde husen, bestämdt och opåkalladt yttrat den öf-
vertygelsen, att Ätgärden vore lika smärtsam som yt-
terst nödv ändig — tan dura como necesaria. — Och
: finns väl det civiliserade folk i Luropa, som ic-
ko vid mer än ett dylikt tillfätle måst göra sama be-
kännelse? Hvar finns väl den General, som, om ock
aldrig så menskligt sinnad, icke, i ett så hårdnackadt
krig som detta, funnit sig nödsakad att tillgripa lika
förhatliga åtgärder? Kastom blott en enda blick tillba-
ka på Englands och Frankrikes borgerliga krig, och
snart skola icke det nuvarande Spanska inbördes kri-
gets obestridliga -rysligheter mera synas oss utan exem-
pek Jag kon på heder och samvete ga i borgen för
den bokstafliga sanningen af hvad jag här, till räddan-
de af min öfverbefälhafvares ära, såsom menniska och
mov Ma 2 ÅA
HH