RALELIDOSKOR
Med anledning af nåsra förutgående artiklari ett
par Tidningar pro et covtrs em Homöopathiens värde,
leses i Hemp-els avis, som utgifves 1 Odensee i Dan-
mark, fojade: Mon er att Homöopathien be-
gynner göra goda frams:eg här landet. En af de
väsendtbgaste bind en iör dess framgång skall efter
några författares törsäkran — rela:a refero — haf-
va varit Homfopabern-s villrådighet om, huru
man skull: föransta ta Homöopathiska åderlåtningar,
mer, efier Ge-undh.s-Tempe! der Deutchen
I hb. 1835 — her en Friansysk Homöopath
ändteligen efier mö osamma forskningar uppdagat
denna vigtiga kovst. Hen brukar dertill vissa små
djur, som höra ti!l den klass, som bita om natten
och vaviigen kallas — Loppor. — Vid tillfal
len af fuliblodish.t eller it flammationssjukdomar,
anbrinogar han med sardejes framgång ett ei-
ler två af dessa små djur på stortån. — Men
efter homöopatbisk:- pbysiologiska uudersökniogar
är det klart bevisedt, att en olika lifverksamhet ä-
ger rum i mennisbokicppens begee halfparter, af
hvilka den venstra är svagast. — Äro således vea-
stra sidan: organer stjuke och åderlåtninrg nödvän-
dig, så sättes en hon loppa på venstra tån, i mot-
satt fall en han loppa på högra tån. — Skuile
honloppan vara iör kraftig eiler suga för starkt,
så at: åderlåtningen bl-fve för våldsam, så anbefal-
ler uppfinnaren art upplösa en billiondel af ett gran
koksalt i hundrede delar vatten, och dermed hålla
den Homböopathiska rgeln — (ty med detta ädlare
namn betecknas nu loppav) — en obetydlig del un-
der näsar; detta åstadsommer att den faller af, och
den koncentrerade saltupplösningen läker såret straxt
och hindrar således förbiödning, som kunde blifva
farlig. Som det berättas skail en depot af dessa
nyttiga djar upprättas på de ställen i Frankrike,
hvarest ett stort avtal bomöopather finnes.