Arvedsoas resa. Man har vant sig att kalla en Amevikas invånare en Amerikanare. Huru denna derivatioa blifvit gjord. är oss alldeles förborgad!. Om ländet hette Amerika, då vore den riktig, men nu är den löjlig. Vi veta ju, att man i Srsenskan formerar dylika derivater från latipvet genom bortitagande af findelsen us, så att vi af Afrikanus göra Afrikan, af Neapolitanus Neapolitan o. s. v. Då vi måguva gång icke bibehåilit denna flexion, utan satt en Svensk ändese i stället, har icke blott us, utan hela anus gått bort, så att t. ex. af latinska nomen gentilisium Romanus vi icke gjordt Romanare, utar Romare. Eugelsmannen bibehåller ännu den derivationsform, att han blott lägger ett n till hvarje ortnamn på a och siger Roman på Roma, Afrikan af Afrika, Amerikaa af Amerika o. s. v.; och vi bafse i allt axvnat följt denna flexion, med undantag, såsom nämnt är, af de fall, då hela den latinska ändelsen, ej blott us, bortgått. Hvarföre då icke följa exemplet gfven i fråga om Amerikan? Säga vi, såsom redan anmårkt är, Romanare af Romanru:? Antingen måste vi således ge en Amerikas Invinare namn af Amerikare eller af Amerikan; Amerikanare är, om man söger, dubbelt kurage. Fordom beg-ep man detta och sade alltid Amerikan; nyss har man annorlunda funnit. Författare, som känna och vårda språket, bålla sig dock ännu vid det gamla och — enda rätta. Hr Gosselman har lärt sig ait undvika det oriktiga ordet.