noga halva sett hvarje vinkel och vrå af den Dbe-
dömdes verksamhet, ja, af hans tankar, att intet
undgått den pröfvande blicken; och ändock påstå
vi, att ett omdöme, framställdt öfver en bank, vore
oförealigt med rättvisa och sanning, ty ett folk af
xo millioner, ssm innehölle 10 mill. djeflar, är lika
otänkbart, som ett, hvilket skulle bestå af 10 mill.
englar.
Den, som tilltror sig att om en hel nation säga
att den består af idel beräknade egoistiska skurkar,
den är således, — vi upprepa det, — en narr; ty äfven
om han blott skulle gå deras ärender eller söka de-
ras gunst, för hvilka den Nordamerikanska republi-
ken är en djupt hatad förargs-lseklipp:, så är han
ändock en narr, som icke begriper, att han ingen-
ting verkar, emedan han vill verka för mycket.
Något kan dock den officiöse smädaren till en
början uträtta hos korttänkt fo!k eller hos dem):
som anse för snart sagdt en bof hvar och en, hvil-
ken t, ex. rökar tobak i fruntimmers sällskap el-
ler försöker dansa utan hanskar. Det var derfö-
re c.e illa passande, att Herrar Gosselmans och
Arfvedssons resor utkommo straxt efter, sedan Hr
Hauswolf gått i författving om spridande af den
smädeskrift, som en Tysk ultra eller ultraska sam-
mansmid: mot den stora republikens folk. Ehuru
Hrr G. och ÅA. visst icke äro lika i öfrigt, hafva de
dock den likheten, att de omisskänneligen äro opar-
tiske, byarken drifvas af förkärlek eller hat, uan
helt enkelt berätta, hvad de hört och sett. Då des-
se bida ögonvittnen öfverensstämma däruti, att det
visserligen ickeär så illa, som det låter i de legiti-
mes throllopiader, utan tvärtom att i Förenta Sta-
terna, såsom i hvarje annat land, ondt och godt fia-
na; blandade, och att icke ens det förra där mera
öfverväger än aonorstädes, så torde vi få antaga, att
mot Ar Hauswolffs beskyllningar en motbevisning är
åstadkommen, så fullständig, som Svenska lagen den
kräfver, eller med två mannavittne. Det är en be-
synnerlig skickelse, att desse båda Hrr just skulle va-
ra färdiga med sina arbeten i samma stuud, då
Hauswolffska filippiken hade sett dagsljuset.
Innan vi ingå i en närmare granskning af de bå-
da förevarande resorna, torde det kanske varapå sitt
ställe att göra några allmänna betraktelser öfver
republikanismen. Till en sådan närmar sig uan
tvifve! hela dan civiliserade verlden, emedan män-
miskoförståndet alldrig rätt kan fatta den gudomliga
arfs ätten, hvilken man bemödar sig att framställa
lika oaturlig som arfsrätten till ett skattebemman.
Man har så svårt att föreställa sig, det riken och
folz kunna vara en egendom; och derföre känner he-
Ia den tänkande verlden sig dragen till en sorts re-
publikanism. Men lyckligtvis för Furstaraa, har
man kommit så långt, att man vet skilja verklighet
från sken, anda från form, och att den hufvud-
sakliga skilnaden ligger i Furstarnes ärftlighet
och presidenternas val, men att thronerne, likaväl
som republikernes verkställande makter, måtte om-
gifvas med de af diverse tanklösa pladdrare så ut-
grinade republikanska institutionerna, d. v. s. råd-
slående representationer, ministeriel ansvarighet, yt-
trandefrihet o. s. v. Detta förstå folken; men på
andra hållet synes det icke falla sig så klart, ty ett
oupphörligt sträfvande förspörjes att göra de i mon-
arkierna inblandade republiktanska institutioner kraft-
fösa, eller till och med förstöra dem. På detta
sätt kaa det lätt lyckas att ändteligen utledsna de
låogmodiga folken och tvinga dem att se sig om
efter republiken. Men — vi vete, att detta är att
prediia för döfva öron. Hvar och en hafver sitt
öde i sina händer; må han gå det till möte! — Vi
veta äfven alltför väl, att dylikt anses för hotelser
fria den enskilde, frambragta af hatet eller beräk-
ningen; och det är dock blott en varning af erfa-
reshbeten och tingens ordning. Dessa misstydningar
förvåna oss numera icke. :
I allmänhet kan allt slags författareskap delas i
två klasser: arbetets och snillets. Om jag läser en