Och Templet det står. Till dess vinkande härd
Än Svea ses sönerna sända, — :
Att gjordas med Sanningens heliga svärd,
Att facklan å altaret tända.
Men vakar vid lågan dess korade vakt,
Och vördar sin pligt och begriper sin makt,
Då viker ej Anden ur templet.
Må Sanningifrihet då blommande stå
I helgare skydd än af svärden!
Må ingen till mörker och afgudar gå
Från Ljuset som kommit i verlden!
Må löftet, som ynglingahären dig gaf,
Genljuda, o Svea, från fjell och till haf,
I skogar, i berg och i dalar.?