Och Templet det står. Till dess vinkande härd Än Svea ses sönerna sända, — : Att gjordas med Sanningens heliga svärd, Att facklan å altaret tända. Men vakar vid lågan dess korade vakt, Och vördar sin pligt och begriper sin makt, Då viker ej Anden ur templet. Må Sanningifrihet då blommande stå I helgare skydd än af svärden! Må ingen till mörker och afgudar gå Från Ljuset som kommit i verlden! Må löftet, som ynglingahären dig gaf, Genljuda, o Svea, från fjell och till haf, I skogar, i berg och i dalar.?