cCusstamde IRcA Sina lorra kamrater, blott 1 den en-
da punkten rörande afhjelpande af de skriande
missbruken inora den rådande kyrkan i Irland,
trodde sig böra afvika från dem. Så from, så tro-
gen är denna son af den Anglikanska kyrkan. Men
buru förvånad blir man ej, då man erfar att Lord
Stanley, eller rättare hans fader grefve Derby,
hvars värdighet och egendom han en gång kom-
mer att äErfva, eger i England icke mindre än 13
å 15,000 L. årliga inkomster af kyrkopatronage,
elier med ardra ord, att grefve Derby kan dispo
nera prebenden och tionde till så stort belopp årli-
gen, till fördel för de yngre och sidogrenarne af
sin farailj, och dem han annars vill gynna. Men
alla dessa enskilta konsiderationer måste här nöd-
vänd.gt vika för de allmänna. MWåra ministrar haf-
va den redligaste vilja, och skola veta att göra
den gällande. Hvad Tories prata om revolutioner
och demokratiens herravälde, är för den, som när-
mare känner England, idel oförnuft, och blott
beräknadt för svaga själar.
I Times läses ett bref från Lissabon af d. 3 Maj,
hvilket innehåller åtskilligt intressant och upply-
sarde i afseende på den senaste ministerförändrin-
ger, cch utsigterne för stabiliteten af sakernas när-
varande ordning i Portugal. Det lyder som följer:
Hertigen af Palmella kommer att i en utomor-
dentlig beskickning afgå till London; derifrån be-
gifsver han sig till Wien och kanhända vidare till
Berlin och Petersburg, såsom det heter, för att å-
terställa de fordna förhål!anderne mellan Portugal
och dessa länder. Emedlertid påstå personer, som
äro i stånd att noga känna förhållandet, att denna
mission, liksom marskalk Saldanhas till Paris, än-
Hu någon tid torde komma att uppskjutas. Vare
sig härmed huru som helst, det dekret, som för-
kunnar Palmellas afgång ur ministören, är endast
affattadt i torra höfliga ordalag, och det är säkert,
att fastän redan sedan lång tid tillbaka en olikhet
å åsigter egde rum mellan Hertigen och Hr Frei-
re, så var dock närmaste orsäken till ministdrens
upplösning grefve Villareals förklaring, att då hans
svågers, Hertigens af Palmella, politiska uppförande
var så tvetydigt, ja misstänkt, så hade han beslutit
att resignera, i fall Hertigen icke trädde ur kabi-
nettet. Dekretet, som innehåller hans afsked, är
helt kort, och lyder som följer: På begäran af
Eertigen af Palmella, en af rikets Pärer och stats-
råd, har jag funnit för godt att befria honom från
bördan af presidentskapet i ministerrådet och mi-
nistören för utrikes ärenderne, hvilka embeten han
beklädt till mitt stora välbehag. Jag, Drottningen.
Folket har med nöje sett ministörförändringen, och
det är endast att beklaga, att icke äfven krigsde-
partementet blifvit besatt. Artillerigeneralen Bap-
tista Lopes har vägrat mottaga det, och marskalk
sSaldanha ville väl gerna komma in i kabinettet,
men såsom utrikesminister, fastän han icke särdeles
assar för denna plats. Saldanha vill icke hafva
krigsportföljen, emedan Hertigen af Terceira är ge-
neralissimus öfver armeen. Emedlertid får jag just
nu veta, att marskalken anhållit om tillstånd att få
dröja med sin afresa till Paris till slutet af Juli,
och sanvolikt blir den ännu ytterligare uppskjuten
till Drottningens andra förmälning, då han, i fall
öfverbefälet öfver armeen uppdrages åt Drottningens
:gemål, torde mottaga krigsdepartementet. Också
önskar han ganska mycket att vara i Lissabon, rär
försäljningen af nationalgodsen börjar. Föröfrigt
står här allting väl tilll För några dagar sedan
såldes offentligen 20 bankaktier, hvilka förut till-
hört ett kloster, men nu blifvit nationalegendom,
och hvarje aktie gick till 680,000 reis, hvilket vi-
sar att de stigit 6 procent inom tio dagar, och 20
procent inom ungefär ett år: ett bevis på folkets
tilltagande förtroende för banken och på välståndets
hastiga tillvext. — Personer, som äro väl underrät-
tade, försäkra att regeringen gjort den upptäckt, att
under de senaste sex veckorne 5 åa 6 Miguelitiske
agenter rest omkring i det inre af landet, och besökt
de förnämsta Migueliterna 1 de särskilta städerne,
hvarvid de lofvat ett kraftigt och skyndsamt un-
derstöd af Engelska regeringen åt usurpatorns sak,
och föregifvit att de handiade efter uppdrag
af Lord Beresford, till hvilken de skrefvo med
hvarje paketskepp, och alltid adresserade bref-
ven till Hertigen af Wellington såsom statsse-
kreterare för utrikes ärenderne. Det är visst möj-
ligt, att alltsammans kunde vara blott en saga;
amen man påstår dock att några sådane bref blifvit
uppsnappade. Så mycket är i alla fall säkert, att
2 oonm dot Arkeå gån I Do a Al mA s Jar b: oa