cCusstamde IRcA Sina lorra kamrater, blott 1 den enda punkten rörande afhjelpande af de skriande missbruken inora den rådande kyrkan i Irland, trodde sig böra afvika från dem. Så from, så trogen är denna son af den Anglikanska kyrkan. Men buru förvånad blir man ej, då man erfar att Lord Stanley, eller rättare hans fader grefve Derby, hvars värdighet och egendom han en gång kommer att äErfva, eger i England icke mindre än 13 å 15,000 L. årliga inkomster af kyrkopatronage, elier med ardra ord, att grefve Derby kan dispo nera prebenden och tionde till så stort belopp årligen, till fördel för de yngre och sidogrenarne af sin farailj, och dem han annars vill gynna. Men alla dessa enskilta konsiderationer måste här nödvänd.gt vika för de allmänna. MWåra ministrar hafva den redligaste vilja, och skola veta att göra den gällande. Hvad Tories prata om revolutioner och demokratiens herravälde, är för den, som närmare känner England, idel oförnuft, och blott beräknadt för svaga själar. I Times läses ett bref från Lissabon af d. 3 Maj, hvilket innehåller åtskilligt intressant och upplysarde i afseende på den senaste ministerförändringer, cch utsigterne för stabiliteten af sakernas närvarande ordning i Portugal. Det lyder som följer: Hertigen af Palmella kommer att i en utomordentlig beskickning afgå till London; derifrån begifsver han sig till Wien och kanhända vidare till Berlin och Petersburg, såsom det heter, för att återställa de fordna förhål!anderne mellan Portugal och dessa länder. Emedlertid påstå personer, som äro i stånd att noga känna förhållandet, att denna mission, liksom marskalk Saldanhas till Paris, änHu någon tid torde komma att uppskjutas. Vare sig härmed huru som helst, det dekret, som förkunnar Palmellas afgång ur ministören, är endast affattadt i torra höfliga ordalag, och det är säkert, att fastän redan sedan lång tid tillbaka en olikhet å åsigter egde rum mellan Hertigen och Hr Freire, så var dock närmaste orsäken till ministdrens upplösning grefve Villareals förklaring, att då hans svågers, Hertigens af Palmella, politiska uppförande var så tvetydigt, ja misstänkt, så hade han beslutit att resignera, i fall Hertigen icke trädde ur kabinettet. Dekretet, som innehåller hans afsked, är helt kort, och lyder som följer: På begäran af Eertigen af Palmella, en af rikets Pärer och statsråd, har jag funnit för godt att befria honom från bördan af presidentskapet i ministerrådet och ministören för utrikes ärenderne, hvilka embeten han beklädt till mitt stora välbehag. Jag, Drottningen. Folket har med nöje sett ministörförändringen, och det är endast att beklaga, att icke äfven krigsdepartementet blifvit besatt. Artillerigeneralen Baptista Lopes har vägrat mottaga det, och marskalk sSaldanha ville väl gerna komma in i kabinettet, men såsom utrikesminister, fastän han icke särdeles assar för denna plats. Saldanha vill icke hafva krigsportföljen, emedan Hertigen af Terceira är generalissimus öfver armeen. Emedlertid får jag just nu veta, att marskalken anhållit om tillstånd att få dröja med sin afresa till Paris till slutet af Juli, och sanvolikt blir den ännu ytterligare uppskjuten till Drottningens andra förmälning, då han, i fall öfverbefälet öfver armeen uppdrages åt Drottningens :gemål, torde mottaga krigsdepartementet. Också önskar han ganska mycket att vara i Lissabon, rär försäljningen af nationalgodsen börjar. Föröfrigt står här allting väl tilll För några dagar sedan såldes offentligen 20 bankaktier, hvilka förut tillhört ett kloster, men nu blifvit nationalegendom, och hvarje aktie gick till 680,000 reis, hvilket visar att de stigit 6 procent inom tio dagar, och 20 procent inom ungefär ett år: ett bevis på folkets tilltagande förtroende för banken och på välståndets hastiga tillvext. — Personer, som äro väl underrättade, försäkra att regeringen gjort den upptäckt, att under de senaste sex veckorne 5 åa 6 Miguelitiske agenter rest omkring i det inre af landet, och besökt de förnämsta Migueliterna 1 de särskilta städerne, hvarvid de lofvat ett kraftigt och skyndsamt understöd af Engelska regeringen åt usurpatorns sak, och föregifvit att de handiade efter uppdrag af Lord Beresford, till hvilken de skrefvo med hvarje paketskepp, och alltid adresserade brefven till Hertigen af Wellington såsom statssekreterare för utrikes ärenderne. Det är visst möjligt, att alltsammans kunde vara blott en saga; amen man påstår dock att några sådane bref blifvit uppsnappade. Så mycket är i alla fall säkert, att 2 oonm dot Arkeå gån I Do a Al mA s Jar b: oa