bygga fängels tr, utom dess beviljande påligga skat-
ter, och att han skulle så kunna försvaga det, att
det skuile motse ett fullkomligt tyranni och då
först begråta de obestickliga hofmännens vaksam-
ma öga på regeringens tillgrepp. Föråldrade stats-
maximer äro ej användbara på vår tid. Hur olika
är ej fallet fö:e och efter boktryckarkonstens upp-
finning. Luher var den första som appellerade till
det förut röa och blott fysiskt starka folket, och
ifrån den tiden är folket annorlunda beskaffadt.
Men om nu England kan umbära aristokiati, så
kan det derföre ej umbära en konung. Posito att
i morgon England blefve en Republit, hvad skulle
väl resul:atet blifva, om ej den värrsta af alla ari-
stokratier.
Inbilla er ej, att, såsom några pås:å, aristokrati-
en skulie fal, om konungen fölle. Ni må upp-
häfva Öfverbuset, ni må borttaga dess titlar; ni
må upptända en lusteld på vapenskölden och her-
melinskappan — dock skulle, alla edra bemödau-
den oaktadt, asristokratien blifva lika mäktig som
någonsin föru!; — ty dess makt består ej i ett ta-
petbehängt g-inak eller i en karmosinfärgad ull.äck,
eller i ordensband och stjernor på brösten, eller i
grefvekronor och titlar — dess makt, mina vänner
ligger i eder sjelfva, 1 den aristokratiska andan
och den aristokratiska sympathi, hvaraf ni alla ären
genomträvgde. Under det ni skriker på foltgyn-
nande mått och steg, hyser nii ert eget hjerta vörd-
nadsfulla kö slor för era aristokratiska agenters för-
träffligbet; ni håller endast rikt folk för ?högtan-
sedda; ni gör er en hög föreställning om hvad ni
kallar rang; ni håller en man bättre derföre, att
han är högre uppsatt, än sina medmenniskor, och
detta tillskrifver ni ej dygd och själskraft, utan lif-
vets beqväml ghet. Den utmärktaste af edra re-
presentanter är van att berömma sig deraf, att han
har att tacka sin faders konstflit i bomulls-spinneri-
erna för sin höga ställning i samhället. (Robert
Peel) — Ni inbillade er att detta ord var demo-
kratiskt och sanningsälskande. Det var tvertom
motsatsen, act var högst aristokratiskt (ehuru af en
sämre art a istokrati) och alldeles falskt. Han har
att tacka bomullsspinnerierna för sin ställning! Se,
visar ej detta ord penningaristokrati, som är
vida mer st5ande, än bördsaristokratien. Han har
att tacka bomulsspinnerierna för sin ställning! Om
detta verkelgen vore sannt, så anser jag, att han
ej bör fiana någon fra deri, ty i bomulsspianerier-
nas process ligger just ingenting adlande. Hvad
han egentligen vill säga, är: min fars industri
deri att han bopat en oerhörd förmögenhet är be-
römvärd, och jag är stolt deröfver; och J, mina
kära vänner, som till största delen sysselsätten er
med penning eförvärfvande, visa er alltför färdiga
att förljusas af komplimenten. Men lycklig indu-
stri i peoringhopande är en högst torftig egenskap
i männers ögon som hafva högre begrepp om mo-
ralitetz; sådan industri kan förena sig med de ne-
drigaste laster, med de dåligaste själskrafter, med
slafsinne, med bedrägeri, med girighet, kan förena
sig med - - Ack! genom sådana skamliga egenskaper
förvärfvas ofta, af 10 gånger säkert 9, en stor för-
mögenhet! Och falska äro dessutom dessa ord.
Robert Peel har att tacka, icke sin faders industri,
utan sina egna talenter, sin vältalighet för sin hö-
ga plats i samhället.
Bilefve a!itså Eogland republik, så fortfore dock
aristokratien, lika godt om det vore adels- eller
pecningaristobrati. Och detta af den hufvudanled-
niag, att vår aristokrati icke är såsom i många an-
ära länder en titelaristokrati, utan våra adelsmän
äga merändels stora, ärftliga fideikommisser t. ex.
en Northumberland, en Landsdale, en Cleveland,
en Bedford etc.