let måtte ogil!as, och det icke blott för S:atens skull, utan äfven för de anklagades eget intresse, hvilka ingenstådes kuade finna mera insigtsfulla och opartiska domare än i de ädla Pärer, inför hvilka han nu hade den äran yttra sig. Han yrkade derjemte att domstolen måtte utsträcka sin kompetens-förklaring derhän, att den förklarade sig vilja dömma äfven öfver dem af de anklagade, som genom eget förvållande voro frånvarande under sessionerne, utan att fästa. afseende på denna deras bortovaro. — Sedan -Piesidenten derpå tillfrågat de anklagade, huruvida de hade något att tllägga till hvad advokaten Desaubierez anfört, men ingen af dem begärt ordet, begåfvo Pärerna sig till deras öfverläggaingsrum, för att fatta beslut i kompetensfrågan. Dermed blefvo de dock :cke färdiga förräa dagen derpå, då det tillkänragafs att invärningen mot domstolens behörighet blifvit ogillar; dock hade Pärerne ej funnit skäl att för närvacande fatta något beslut öfver den senare delen af generalpgrokuratorns yrkande; neml. att de måt1e dömma de frånvarande fångarne ohörde.