let måtte ogil!as, och det icke blott för S:atens
skull, utan äfven för de anklagades eget intresse,
hvilka ingenstådes kuade finna mera insigtsfulla
och opartiska domare än i de ädla Pärer, inför
hvilka han nu hade den äran yttra sig. Han yr-
kade derjemte att domstolen måtte utsträcka sin
kompetens-förklaring derhän, att den förklarade
sig vilja dömma äfven öfver dem af de anklagade,
som genom eget förvållande voro frånvarande un-
der sessionerne, utan att fästa. afseende på denna
deras bortovaro. — Sedan -Piesidenten derpå tillfrå-
gat de anklagade, huruvida de hade något att tl-
lägga till hvad advokaten Desaubierez anfört, men
ingen af dem begärt ordet, begåfvo Pärerna sig till
deras öfverläggaingsrum, för att fatta beslut i kom-
petensfrågan. Dermed blefvo de dock :cke färdi-
ga förräa dagen derpå, då det tillkänragafs att in-
värningen mot domstolens behörighet blifvit ogil-
lar; dock hade Pärerne ej funnit skäl att för när-
vacande fatta något beslut öfver den senare delen
af generalpgrokuratorns yrkande; neml. att de måt-
1e dömma de frånvarande fångarne ohörde.