Reformbillen — blo:tställda för en radikal omstört-
niug gerom årliga val, votering med slutna sedlar
oc allmän rösträttghet. Ja, sjelfva Rikets inte-
grtet är i fara, genom upphäfvande af Irlands för-
eniog, — Dessa äro rörelsepartiets afsigter och för-
hoppningar, — Måhända finnes ännu iaogen, som
åsytrar elier a priori gillar allas uppfyllande på
en gång, men hvarje faktion skall fullfölja sitt fö-
remål, och hela partiet skall drifvas till ett med-
gifvande af allmän förändring, genom kompromiss
em:llan ömsesidiga anspråk. Alla, som deltaga i
striden, skola kräfra andel i bytet. — Vi skole få
se en amplifikation af Romerska triumviratets blods-
do när.
Antonius. Således skola alla dessa dö, som här
på listan äro tecknade?
Octavius. Er Bror — han måste också dö —
ger ni ert bifall, Lepidus?
Lepidus. Jag ger mitt bifall.
Octavius. Antonius för då upp honom på listan.
Lepidus, Ja, en med villor, att ej Publius får
lefva, som är Er systerson, Antonius,
Antonius. Han skall ej lefva — Se detta streck
eg ar honom åt döden. c. c. Xc.
Och är det ej allmänt kändt, att majoriteten af
dem, som utmärka sig genom häftighet i tal och
ytterlighet i åsigter, äro personer, hvilkas enskil-
ta förbållanden icke gifva dem något inflytande i
sarshället? De äro antingen tilibedjare af deras
fåfänga egenkärlek och gäckar fdupes) för den-
samma, förvånade och förtjuste att finna tillfälle
till någon utmärkelse; eller ock missbelåtna och
uppretade föremål för ett eller annat slag af för-
ak: eller ogillande. — Huru, sade ea Elsktor i
London till en annan, kunna menniskor med sundt
fö nuft öfverlemna omsorgen om deras lif och egen-
dom åt personer, som de enskildt ej skulle ombe-
tro to Pund Sterlings värde? Ett eller annat namn
kunde rättfärdiga Ciceros harmfulla utrop.
O tempora! O mores! — Senatus hec intelligit ;
Consul venit — hic tamen venit — Vivit? — im-
mo vero etiam in Senatum venit — fit publici con-
silii particeps.
(Qvarterly Review, February 1835.)
För att nu kunna uppskatta hela halten af detta
mesterverk, bör man ibågkomme, hvad den så för-
sk. äckligt fördömda kyrkoreformen egentligen åsyf-
ta-, nemligen att en reglering skulle göras af Pre.
si. rskapets inkomster, och, endast der öfverskott
upvstod öfver ett visst ganska rundeligt tilltaget
medeltal, detta öfverskott användas till allmänt nyt-
tiga ändamål för religionens och upplysningens e-
get bäste. Att det således ingalunda är ömbhet för
religionen, eller för det verkligt tjenstgörande Pre-
sterskapets omständigheter, hvilka merendels äro
höest usla, som förorsakar dessa bög:judda förban-
nelser och skrämskott, utan endast kärleken till
deta lifvets öfverflöd, är lika tydligt, som det för
re: gionens sanna vänner måste vara smärtande att
erfara, huru den smutsigaste egoism ikläder sig sken-
hei.ghetens kåpa, för att genom dylika kraftansträng-
ringar draga hopn på sin sida. I detta afseende
kina å!minstone Svenska folket skatta sig lyckligt,
att ibland dess Presterskap icke råder ett sidant
afb-ott emellan det yppigsaste öfverflöd och den
yi ersta fattigdom, utan ett mera jemnt välstånd
utan öfvesflöd, och att vi således härutinnan redan
bi finne oss på den punkt, dit Engelska folket först
ef:er många strider kan hinna, men dit det också,
oaxtadt all den energi motståndarne söka utveck-
la, med säkra steg närmar sig.