ga rykten, hvilka genom hennes sluthga dod inrgo ett nytt stöd, Man hade länge hviskat sins emellan, och nu drog man icke langse ibetänkande att öppet förklara, att Elisabeth Louise Faramond hade dukat under, ett offer för en elak behandling och grymma våldsamheter, som skulie blifvit begångna mot den uvga Ifl:cksn, hvilken under ail sin tid gjort sig känd för gudsfruktan, blygsamhet och de renaste seder. I anledning af dessa rykten och den bedröfvade fadrens begäran infann s:g fredsdomaren genast hos den aflidna, beledsagad af en offenilig läkare. Man upptäckte nu på den döda kroppen en mängd olika ärr och sår, samt märken efter den rysligaste behandlivg, dem läkaren förklarade vara all: öfver tjugo dagar gamla, och till en del åbragta genom någon brinnande kropp, dels äfven genox slag, som kunnat vara dödande utan att derför såra skinnet. Denna förklaring som icke förr än den 9 kom Kongl. prokuratorn i Al!bi tillhanda, öfverivgade denne om nödvändigheten af ytterligare undersökningar. Den döda upptogs derföre åter ur grafver, och tvenne andra läkare examinerade och obducerade l:ket. De bestyrkte hvad den förste läkaren förklarat angående de yttre åkommorna, och bevittnade dessutom åtskilliga andra omständigheter, som bevisade den ohyggligaste medfart. Hvem hade då på detta sätt sturgit, gisslat, sargat, brännt, mördat den olyckliga varelsen? och af hvad anledning? Man kunde icke troatt hon skulle haft nog resignation eller ens styrkatill ait sjelf utöfva på sig all denna grymhet; dessutom utvisade åtskilliga skador bestämdt åtminstone medverkan af en främmande hand. Ailmänna rösten namngaf snart Abbde Roubignec, vicarie i Valence; och den ecklesiastika auktoriteten, som gjort sig bättre underrättad än den judiciella, hade redan aflägsnat mannen från skådeplatsen för hans skandaler. Lagen kunde likväl icke låta saken härvid bero, och för uppdagandet af savna förhållandet behöfde hon nu blott följa samma väg, som af kyrkans myndigheter blifvit örprad. Se bär resuliatet af uzdersökningen: Abb Roubignac hsde för korrt tid sedan anländt till Valence, och snart bland sina skriftebarn äfven räknat mamseli Faramoud. Han upptäckte genast hos den uvga flickan några anlsg till lättrogenhet och bigotteri, jem:e henues verkliga religiositet. Hon var i kyrkan redan före mörgonrodnades, och hon lerenade den alldrig förrän vatten iobrutit. Föräldrarna — blefto vel till slut bekymrade öfver denna öfverdrifna gudaktighet; omen att den skulle kunna utöfva någon särdeles menlig verkan på hennes helsa, var litvel icke troligt. Emellertid tilldrog sig en afton i December, ati den unga flickan, i detsamma hon skulle bege sig till sitt sofrum, helt hastigt afdånade på trappan. Man skyndade till hernes hjelp, man frågade henne, man slöste omsorger på henne; men bon afslog allt biträde, och skyllde på en indigestion, cch ingenting vidare. Att hennes lidande höledde sig från något annat, bestyrktes likväl svart, då förtdrarne och slägtivgarne upptäckte såren och blodvitena på hennes kropp, ehuru bon omsorgsfullt sökte dölia dem. Efter enträgna förfrågninzar och börer kade hon då erkänt för sin mor, att ebbk Roubignac applicerat på henne närmast kroppen den tegelskjorta, som hon pu sjelf under rop af smärta måste slita af sig, under det hela köttstycken följde med. Hon tillstod att abben ytterligare med en knif söndersargat hennes högra arm, och stuckit nålar i den venstra, brännt heones bröst och !änder med glödande eldbränder, piskat de ömtäligaste delarna af kroppen med en gissel af stål:råd med hvassa spetsar. Hon bekände, att för dessa experimenier abbdn alltid tog hecne till sig i sin karmare, stängde dörren och fällde ver gardinerna. Han hade också velat rycka ut bennes bröstvårtor, men det var den enda af alla dessa barbariska hand ingsr som bon icke egt nog mod att underkasta sig. Alit detta och mera dylikt, hvad den mest förfinade toriyr kan uppfinna, hade hon tillika bekänt för den akiningsvårda Pastorn i Vas len ce, som icke undandrog sig ait detsamma meddela åt domsioler, Upp2rofsmavsen till dessa rysligheter var således utau all iråga Hr abbE Roubignac. Ännu återstod att upplysa i hvad afsigt de voro begångna. Under de grymma tortyrer, som det arma offret måst undergå, hade hon tillika blifvit tillbållen att läsa fem fadervår och fem ase; då och då hade han, uppmuitrat h:nne med vissa styrkande ord. såsom: mod. mod. min dotter! iänk nå Je