ga rykten, hvilka genom hennes sluthga dod inrgo
ett nytt stöd, Man hade länge hviskat sins emel-
lan, och nu drog man icke langse ibetänkande att
öppet förklara, att Elisabeth Louise Faramond ha-
de dukat under, ett offer för en elak behand-
ling och grymma våldsamheter, som skulie blifvit
begångna mot den uvga Ifl:cksn, hvilken under ail
sin tid gjort sig känd för gudsfruktan, blygsamhet
och de renaste seder.
I anledning af dessa rykten och den bedröfvade
fadrens begäran infann s:g fredsdomaren genast hos
den aflidna, beledsagad af en offenilig läkare. Man
upptäckte nu på den döda kroppen en mängd olika
ärr och sår, samt märken efter den rysligaste be-
handlivg, dem läkaren förklarade vara all: öfver
tjugo dagar gamla, och till en del åbragta genom
någon brinnande kropp, dels äfven genox slag, som
kunnat vara dödande utan att derför såra skin-
net.
Denna förklaring som icke förr än den 9 kom
Kongl. prokuratorn i Al!bi tillhanda, öfverivgade
denne om nödvändigheten af ytterligare undersök-
ningar. Den döda upptogs derföre åter ur grafver,
och tvenne andra läkare examinerade och obduce-
rade l:ket. De bestyrkte hvad den förste läkaren
förklarat angående de yttre åkommorna, och be-
vittnade dessutom åtskilliga andra omständigheter,
som bevisade den ohyggligaste medfart.
Hvem hade då på detta sätt sturgit, gisslat, sar-
gat, brännt, mördat den olyckliga varelsen? och af
hvad anledning? Man kunde icke troatt hon skul-
le haft nog resignation eller ens styrkatill ait sjelf
utöfva på sig all denna grymhet; dessutom
utvisade åtskilliga skador bestämdt åtminstone
medverkan af en främmande hand. Ailmän-
na rösten namngaf snart Abbde Roubignec, vica-
rie i Valence; och den ecklesiastika auktoriteten,
som gjort sig bättre underrättad än den judiciella,
hade redan aflägsnat mannen från skådeplatsen för
hans skandaler. Lagen kunde likväl icke låta sa-
ken härvid bero, och för uppdagandet af savna för-
hållandet behöfde hon nu blott följa samma väg,
som af kyrkans myndigheter blifvit örprad. Se
bär resuliatet af uzdersökningen:
Abb Roubignac hsde för korrt tid sedan anländt
till Valence, och snart bland sina skriftebarn äfven
räknat mamseli Faramoud. Han upptäckte genast
hos den uvga flickan några anlsg till lättrogenhet
och bigotteri, jem:e henues verkliga religiositet. Hon
var i kyrkan redan före mörgonrodnades, och hon
lerenade den alldrig förrän vatten iobrutit. Föräl-
drarna — blefto vel till slut bekymrade öfver
denna öfverdrifna gudaktighet; omen att den
skulle kunna utöfva någon särdeles menlig verkan
på hennes helsa, var litvel icke troligt. Emellertid
tilldrog sig en afton i December, ati den unga flic-
kan, i detsamma hon skulle bege sig till sitt sofrum,
helt hastigt afdånade på trappan. Man skyndade
till hernes hjelp, man frågade henne, man slöste
omsorger på henne; men bon afslog allt biträde, och
skyllde på en indigestion, cch ingenting vidare. Att
hennes lidande höledde sig från något annat, be-
styrktes likväl svart, då förtdrarne och slägtivgar-
ne upptäckte såren och blodvitena på hennes kropp,
ehuru bon omsorgsfullt sökte dölia dem.
Efter enträgna förfrågninzar och börer kade hon
då erkänt för sin mor, att ebbk Roubignac applice-
rat på henne närmast kroppen den tegelskjorta, som
hon pu sjelf under rop af smärta måste slita af sig,
under det hela köttstycken följde med. Hon till-
stod att abben ytterligare med en knif söndersargat
hennes högra arm, och stuckit nålar i den venstra,
brännt heones bröst och !änder med glödande eld-
bränder, piskat de ömtäligaste delarna af kroppen
med en gissel af stål:råd med hvassa spetsar. Hon
bekände, att för dessa experimenier abbdn alltid tog
hecne till sig i sin karmare, stängde dörren och
fällde ver gardinerna. Han hade också velat rycka
ut bennes bröstvårtor, men det var den enda af alla
dessa barbariska hand ingsr som bon icke egt nog mod
att underkasta sig. Alit detta och mera dylikt, hvad
den mest förfinade toriyr kan uppfinna, hade hon
tillika bekänt för den akiningsvårda Pastorn i Vas
len ce, som icke undandrog sig ait detsamma med-
dela åt domsioler, Upp2rofsmavsen till dessa rys-
ligheter var således utau all iråga Hr abbE Rou-
bignac. Ännu återstod att upplysa i hvad afsigt de
voro begångna.
Under de grymma tortyrer, som det arma off-
ret måst undergå, hade hon tillika blifvit tillbållen
att läsa fem fadervår och fem ase; då och då
hade han, uppmuitrat h:nne med vissa styrkande
ord. såsom: mod. mod. min dotter! iänk nå Je-