2:0 BanizoUtskottets memorial N:o 1951, 1 anled-
ning af Adelns och Presteståndets Utskottet gifne
åläggande, att inkomma med anmälan, huru Utskot-
tet uppfattat Rikets Ständers beslut i fråga om
Bankoreglementets öfrverlemnande till Kongl. Maj:t
uti hvilket memorial Utskottet förklarade frågan
vara förfallen, äfvensom jemväl föredrogs en den
22 dennes från Presteståadet förut erhållen inbjud-
ning i ämne:; Och yttrade
SANS JANSSON (Elfsborgs) att han vid ett till-
fälle tillförene väl yttrat att denna fråga syntes ic-
ke vara af någon vist i sak, då den rörde bloit
sättet eller formen för öfverlemaandet af Bankore
glementet till Kongl. Maj:ts kännedom; men han
had? nu fattat annan tanka, i anseende till det id-
keliga äflandet som tycktes gå derpå ut, att bringa
till lifs igen den afslagna Sjuttiotvåan. Många
tycktes tro att gecom ogillande af Utskottets åsgt
Riksdagen skulle komma att förkortas, emot hvad
eljest kunde ske. Talaren trodde motsa!sen; ty i
förra faliet komme f.ågan att dragas under För-
stärkta-BankoUtskotiet, i sedrare åter, komme den
att förfalla; och då af Riksdagsgöromålen ej något
mera återstode, fölle väl af sig sjelf, att Riksdagen
då borde sfslutas. Utskottets. .memonrial borde allt-
så läggas till handlingarve och inbjudnirgarne af-
slås. — Talaren skulle hädre förblifva här ett år
till, än efierskänka något af folkets rättigheter, Nå-
got sådant låge här sannolikt till grund för försö-
ken, att få ståndet att frångå dess förra beslut. —
Om Talmännen hos Kongl. Maj:t anmälde att gö-
romålen äro sluiade, så kan, enligt grundlagen,
Ständernes hemförlofvande icke vidare uppehållas;
och det enda som nu kunde vara att åtgöra, vore
att Bankofullmägtige anmodades att genast öfver-
lemna Reglemeatet till Kongl. Maj:t.
NILS: MÅNSSON (Malmöhus) hade vid de för-
ra öfverläggaingarne hört ytiras, att frågan rörde
ord, ice ssk, men trodde, lika med Hans Jansson,
att dea mera rörde sak, än ord. Rikets Ständer
hade, vid grurdlags-ns stiftande år 1809, varit sorg-.
fällige att bevara sine fri- och rättigheter, både i af-
seende på beskattning af Bankens styrelse och statens
fasta zgendomar. I denna fråga vore stadgadt, att
de af Rikets Ständer uppgjorde reglementen skola
af Bankofullmäktige till Kongl. Maj:t aflemnas. Ko-
nungen hade högtidligen förklarat, det han icke vil-
le hafva ensan rätt, i af:eende å bankens angelä-
genheter, än fordne Könungar haft. Hvarföreskul-
le reglensentet ingifvas till Konungen? Troligen der-
före att ej någon möjlighet skulle blifva, att få reg-
lementet : ändrat, under Ständernas frånvaro, — Ta-
laren hyste det förtroende till Ko-g!. Majst, att han
nu icke ville ändra hvad Rikets Ständer beslutit;
men man .visste ej hvad tider som kunde komma.
Måtte man besinra huru tillståndet var 1809, och
hurudan utgången skolat blifva, om Konungen fått
styra med banken, huru han velat. Många af
Ståndets. Ledamöter kunde minnas förre Talmannen
Lars Olssons berättelse. om de svåra strider Banko-
fullmäktige hade, för att hindra Konungen,.att taga
bankens redbarhe:er. — När Konungen erhölle del
af reglementet, hade han fått hvad han velat. För
öfrigt kurde Talaren ej ingå på ett beslut, hvari-
genom komme att bortgifvas något af Ståndets rät-
tighe:er. Han skulle då befara att j komma hem
med lLifvet. — Inbjudningarne borde derföre afslås
och Ståndet vidblifva sitt förra beslut. ,
Häri instämde många Ledamö:er, bland hvilka
JAKOB KIHLBLOM (Södermanlands), som trodde
att frågan borde förfalla, helst den idetta ögonblick
vore förfallen. Ståndet borde icke visa sådant
-vankelmod, att det frånginge sitt förra beslut, och
derigenom gåfve anledning till Riksdagens förlän-
gande.
ANDERS DANIELSSON: Det har af Talmannen
blifvit oss tillkännagifvit att då Bankoreglementet
ännu icke till Kongl. Moej:t inkommit, högstdensam-
me ej kunde bestämma dag för Riksdagens afslutan-
de och denaa kommunikation är förmodligen ämnad
att använda såsom skäl att förmå Bondeståndet
till rubbning uti dess en gång fattade beslut att fö-
rebygga det regeringen icke på detta iodirekta sätt
måt:e kunna tillväila sig en andel i Bainko!agstift-
ningen, som, enligt grundlagen, tillkommer Rikets
Ständer allena.
Mig förekommer det likväl som att öfversätlaren
på vårt språk af Kongl. Maj:ts mening måtte haf-.
va misstagit sig; ty mig förefaller det nära omöjJ-
ligt, att Kongl. Mij:t, som för några veckor: sedan,
uti ett gemom tryck allmänheten mecdeladt tal, för-
klarade sig icke vilja erhålla någon pröfningsrätt,
ränsande lagatna fån Daslan (IA, et ? -
I RR