ende af det hvilande redaktionsförslaget för 72 G. Uti samma yttrande, hvari H. Exe. märkliga uttryck om fa:hågor, väckte af d-sse tidningsskrifvare förekom, sades äfven, att andan och nfvet af 72 5. R. F. är, att Ständerna äga göra lagar, författningar och reglementen för banken, och kunna föreslå Konungen, att på det eller det sättet sanktionera den eller den delen af författningar för banken, hvilket följaktligen enligt Hans Excellens, förklaring, helt och hållet berodde på Ständerna. Det var i samma plenum Hans Excellens af Wer:terstedt vida e yttrade, att om också någon oaktsamhet i mociverna skulle finnas, så hade han dock ej väntat sig få höra, att sådant skulle härledas från någon afsigt att göra en statskupp efter 1789 års modell; hvarvid H. Excellens utlade: hade förenämde afsigt legat förborgad uader förslaget, så tror jag, att, oaktsamh:ten oaktadt, man ställt bättre till. Ea annan Rådgifvare, Friherre ÅZkerhjelm talade om, att det vore Rikets Ständers rätt att inbjuda den andra statsmakten i eti shkt lagsiftningsdeliagande, och att motiverna icke innefattade något beslut, utan en framställning, som underställes vederbörandes pröfring. : Hr Rosenblad anförde ytterligare att han icke fann 72 S:s närvarande redaktion hindra Rikets Sänder, att underkasta sin lagstiftning öfver banken samma band, som i andra frågor af allmän beskafferhe:; och att han erkände motivernas uppställniag olämplig, oklok, och hvad annat adjektivum man behagade; han medgaf den brist på riksdagsklokhe!t, — riksdagstaktix — det öppna, ärliga erkännandet af motivernas författare förrådde (nemligen att hvad man ej kunde vinna på en väg, det borde ske på en annan); han kunde blott ej medgifva, a:t det vore olagligt. . : Alla dessa yttrandea äro, som Läsaren finner, af ett ganska stort intresse för b-dömandet i detta ögonblick af den position, minis eren antagit genom den vu aflåtoa Kongl. Skrifvelsen. De visa alla, uten undaniag, att Konurgens Rådgifvare äfven då visserligen an-ågo nödigt och nyttigt, att Konungen fisge deltaga i pröfaingsn af stadgarna för bankens Jånerörelse, men att de likväl högtidligt erkände, att ett sådant deltagande helt och hållet måste bero på 72 S:ns u:gånvg, eller ytterst derpå, att afslag derå icke kucde hindra Rikets Ständer att öfverlåta detsamma på annat sätt. Och nu hafva likväl alla desse samma Ridgifvare tillstyrkt Konungen, att utöfva en sådan pröfningsrätt emot Siändernas beslut. Huruvida denna förändriog må anses såsom bevis derpå att man nu ställt bätre till, såsom H. Exc. Grefve Wetterstedt uttryckte sig, och i hvad mån Konungens Rådgifvare skörda de bortresande Ständernas tacksamhet för denna afskedsskänk och öka folke:s förtroende till Regeringen, det lemna vi derhän. — Så mycket kuna emedlertid åsigter och öfvertygelser inom ett år förändras! EE