ende af det hvilande redaktionsförslaget för 72 G.
Uti samma yttrande, hvari H. Exe. märkliga ut-
tryck om fa:hågor, väckte af d-sse tidningsskrif-
vare förekom, sades äfven, att andan och nfvet af
72 5. R. F. är, att Ständerna äga göra lagar, författ-
ningar och reglementen för banken, och kunna fö-
reslå Konungen, att på det eller det sättet sank-
tionera den eller den delen af författningar
för banken, hvilket följaktligen enligt Hans Ex-
cellens, förklaring, helt och hållet berodde på
Ständerna. Det var i samma plenum Hans Ex-
cellens af Wer:terstedt vida e yttrade, att om också
någon oaktsamhet i mociverna skulle finnas, så
hade han dock ej väntat sig få höra, att sådant
skulle härledas från någon afsigt att göra en
statskupp efter 1789 års modell; hvarvid H. Ex-
cellens utlade: hade förenämde afsigt legat för-
borgad uader förslaget, så tror jag, att, oaktsam-
h:ten oaktadt, man ställt bättre till. Ea annan
Rådgifvare, Friherre ÅZkerhjelm talade om, att det
vore Rikets Ständers rätt att inbjuda den andra
statsmakten i eti shkt lagsiftningsdeliagande, och
att motiverna icke innefattade något beslut, utan
en framställning, som underställes vederbörandes
pröfring. :
Hr Rosenblad anförde ytterligare att han ic-
ke fann 72 S:s närvarande redaktion hindra Rikets
Sänder, att underkasta sin lagstiftning öfver ban-
ken samma band, som i andra frågor af allmän be-
skafferhe:; och att han erkände motivernas upp-
ställniag olämplig, oklok, och hvad annat adjekti-
vum man behagade; han medgaf den brist på riks-
dagsklokhe!t, — riksdagstaktix — det öppna, ärliga
erkännandet af motivernas författare förrådde (nem-
ligen att hvad man ej kunde vinna på en väg, det
borde ske på en annan); han kunde blott ej med-
gifva, a:t det vore olagligt. .
: Alla dessa yttrandea äro, som Läsaren finner, af
ett ganska stort intresse för b-dömandet i detta ö-
gonblick af den position, minis eren antagit genom
den vu aflåtoa Kongl. Skrifvelsen. De visa alla, u-
ten undaniag, att Konurgens Rådgifvare äfven då
visserligen an-ågo nödigt och nyttigt, att Konun-
gen fisge deltaga i pröfaingsn af stadgarna för ban-
kens Jånerörelse, men att de likväl högtidligt erkän-
de, att ett sådant deltagande helt och hållet måste be-
ro på 72 S:ns u:gånvg, eller ytterst derpå, att afslag derå
icke kucde hindra Rikets Ständer att öfverlåta
detsamma på annat sätt. Och nu hafva likväl al-
la desse samma Ridgifvare tillstyrkt Konungen, att
utöfva en sådan pröfningsrätt emot Siändernas be-
slut. Huruvida denna förändriog må anses såsom
bevis derpå att man nu ställt bätre till, såsom
H. Exc. Grefve Wetterstedt uttryckte sig, och i
hvad mån Konungens Rådgifvare skörda de bortre-
sande Ständernas tacksamhet för denna afskedsskänk
och öka folke:s förtroende till Regeringen, det lem-
na vi derhän. — Så mycket kuna emedlertid åsig-
ter och öfvertygelser inom ett år förändras!
EE