gången pröfaing af bebofvet och lämpligheten af en dylik åtgärd äfvensom af naturen utaf de villkor, som dervid blifva fästade. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongal. Nåd och Yauest städse välbevågen. Datum ut supra. : CARL JOHAN, C. D. Skogman. För att rät göra sig reda för betydelsen af denra Kuvgliga skrifselse, torde det vara nödigt att e:inra Sig innvehöllet af det vid Riksdagens början å bane varande förslaget till 72 f:a Regeringsformen, likasom af den sedermera till ständerna remitterade Kungliga Propositionen till banklag. Förslaget till 72 S. Regeringsformen lydde som följer: : Sverges Rikes bant, för alltid skild från Rikets statsverk, vare under Konungens och Rikets Stäa?ders gemensamma garanti, men under Rikets Ständers egen vård, ostörd förvaltsd af de Fullmäktige hvarj: Stånd dertill förordnar, efter de lagar och stadgar för benken och dess rörelse, hvilka nu äro gällande, eller af Konungen och Rikets Ständer gemensamt varda stiftade. Dock ega Rikeis Ständer, som genvm sina fullmägtige tulsätta tjenstemännen inom Banken, att allena fastställa reglementen för bankens inre förvaltning och arbetssätt, samt för dess tjenstemäns befordriagar och sfljning. Förslaget till banklag innefattade i 1 S. en ordagrann afskrifoing af denna redaktion, och det öfriga innebötl Stadgarna för Bankens grundfond sarmt deposit. och lånerörelse m. ms. och 10 S:n deruti lydde såsom följer: Alla beslut och instruktioner rörande Bankens redbara fond, utgifvandet af dess sedlar, dess lånerörelse och öfriga förhållanden till allmänheten, skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i decna log stadgade grunder, och af Konung och Ständer gemensamt fastställas. Det var uti de bekanta motiverna till detta lagförslag, som det i afseende på 1 S. hette, att om 72 S. antoges, så behötfde ej detta intazgas i Banklagen, men act i annat fail skulle den qstarstå, endast med dea förändring, alt det i stälict för Sveriges Rikes Bank skulle heta Rikets Siänders Bank; ech i afseende på 10 f. att föreskrifterna i denna här flöto klart från grundsatsen om Konungens och RPikets Ständers gemensamma deltagande i bankens jagstiftning, vare sig i följd af 72 fS. i Regeringsformen, eller genom en lag för banken. Det torde ännu vara i friskt minne, huru, vid öfverläggningen tm detta ämne på Riddarhuset, stränga anmärkningar gjordes i synnerhet af afl. Grefve Cronhjelm jemte Gretve Horn och ir Cederschöld att ert sedant Banklagsförslag kunde f:amställas till Rikets Ständer, oaktadt sjuttiotvåan redan blifvit afslageb. Det var då Hr B. Rosenblad, en af dem som tillstyrkte -lagförslaget, yttrade att 1830 Banklag icke lemnar Konungen någon makt att hindra såsom han uttryckte sg, en dålig lagstiftning för bankens rörelse, och i slutet af samma tal, att cm Konungens deltagande i lagstiftningen cj kunde vinnas på den ena vägen, måste det vinnas på den andra. Vid samma tillfälle yttrade H. Exc, Grefve Wetterstedt, att: då Banklagen hade väckt farhigor, kunde Hans Exc. icke annat än högtidligen förklara, att dess öde i afseende på dessa lagstadgenden (bvaribland äfven innefattades Konungens sätt att pröfva bankoreglementet, enligt ofvan citerade 10 f.) komme att bero af afslag elier antegande af 72 fos nya redaktion. Grefve Cronhjelm aumärkte då, att sedan han hört Hr Rosenblad öppet bekänna, att, kunde man icke Iå lagen stiftad på ena sättet, borde mar genomririfva den på ett annat sätt, ansåg hin sig pligug söka bevara vår statsförfattning för ett mot ;rundlagarne :å stridande: försök. — Grefve Horn hembar sin tacksägelse. till Hans Excellens Er Grefve af IVetterstedt, som tillkännagifvit, att det icke vore:Konungens afsigt, att på det sätt Hr Rosenblad. antydt, komma till dena äsyftade förändingen i lagstiftningen för Banken. H. Exc. af Wetterstedt upprepade, och förklarade öppet att 772:5:s nya redaktion skulle helt och hållet inverKa på detia förslag, och att således både Utskottet vid behandlingen -deraf, och Stånden vid dess slutliga pröfning nödvändigt skola till följd af ett afslag å den nya redaktionen af 72 Sf. göra alla de örändringar, som med ett sådant afslag voro för.enliga.? es ? a r FI STTES 2 ?S me. AR a a TT -——