tugande att bryta upp nya vägar, der kommer Regeringen för sådant ändamål till bjelp med halfva summan. Åren 1827 och 1828 använde Styrelsen 7,500 L. på anläggningen af vägar i Skotiska Höglanderna. För denna i Eagland obetydliga summa anlades nära 300 engelska mil nya vägar i sådane trakter, der man förut icke kunnat komma fram annorlunda än ridande. På den korta tid som förflutit sedan 1828, har redan högst fördelaktiga verkningar visat sig, såsom en följd af denna anstalt. I Sverige har på de sista 25 åren blifvit användt emellan 10 och 15 millioner Rdr på kanaler och vattenkommunikatioaer, under det att våra vägar behöfde på otaliga ställen omläggas. Sådant kan man kalla att icke se skogen för bara trän. Alla som försvara de stora emkestnaderne på våra kar naler, tala om deras indirekta nytta, men månne goda och jemna vägars indirekta nytta vore mindre ? Vid ett ställe på den såkallade Alströmerska vägen, midt emot Jonsered, som för sin pittoreska belägenhet ådrager sig hvarje resand-s uppmärksamhet, står en minnesvård uppr-est, som bevarar hågkomsten af hvad Alströmer gjordt. Äfven den tanklösaste kan, vid förbifarten af detta morument, icze undgå att göra den reflexionen: här har ena nyttig man framgåt!, som lemnat spår efter sig, att hau funnits på jorden, och som hade både vilja och kraft att utföra hvad han fann vara för sioa landsmän nyttigt och båtande; frid och välsignelse öfver hans minne! Huru många af våra possessionater fiones det icke, som i deras granskap, och stundom på de ras egne ägor, ha svåra och för den vigtiga iore rörelsen i landet ganska hinderlige backar, hvilkas borttagande skulle vara en stor välgeraing för den ort de bebo? De anstränga stuidom sina krafter, eburu förgäfves, i åtskilliga rigtningar, men förbise hvad som ligger dem närmast till bands. Det enda minne, som fianes efter dem, innefattas ofta i den anmärkningen i Tunelds Geografi: det och det året var N. N. ägare till denna egendom. Att genom Landshöfdingeembetet jåta sammankalla fuilmäktige från Socknen eller Häradet hyari man bor; att med dem öfverlägga om bästa sättet och minsta kostnaden att förbättra vägarne; att vaka öfver verkställigheten m. m. fordrar visserligen omtavka, besvär och ihärdighet, men ingen sofsver sig till ära och anscende, och om de generationer som gått före oss ur tiden, varit lika ljumma, liknöjde och rädde om besväret som vi äro, huru skulle väl vårt vackra, friska och vattenrika land då sett ut. (Forts. e. a. g.)