nund, som folket till tacksamhet för dess möda med vägars anläggning och upbrytning kallade Braut-Anurd. Mera än tuserde år äro försvunra s:dan BrautArurd satt på Sveriges thron, och riket har under denna långa tid så mycket framskridit i kultur samt behofvet af kommunikationer blifvit så mycket ökadt, attdet finnes mer än tillräckligt, att i denna administrations-gren uträtta, för att ännu en Regent skulle af Ssenska folket för:jenva samma hedrande utmärkelse som han. Avläggningen af våra största strikvägar, bära omisskänliga spår af deras köga ålder. Man ken tydligen se butu den första anläggaren hållit sig på höjderna för att känna igen sig och icke misstaga sig om vägens hufvudrigtnsing. Mera än trefjerdedelar af alla våra backar, skulle i det värmaste kunna alldeles försvinna: Om man granskar loppet och lokalen af våra backigaste vägar skall man finna, att de kunna med samma besvär och kostnad böjas omkring foten af den kulle som nu måtte tvärt passeras. Man synes förgäta den stora fördel som uppkommer af att kunna forsla dubbelt så stor! lass på jemn, mot backig väg. ckså, om jag icke missmicner mig, är det genom lag föreskrifvit i Norra Amerika, att ingen ny väg får luta mera än en fot på 30. Götgatsbacken på Södermalm docerar 17 fot på 10, d. v. s. han lutar nära omkring 79. Kungsbacken på NorrMalm docerar I fot på 11, eller 5 ? 8. Mar chester Jernvägen docerar, på ett enda ställe (Rairhill) I fot på 96, eller icke fullt 3 grad, hvilket dock redan gör en stor svårighet. Den vanliga lutningen på jernvägen är blott I fot på 830. Ett skäl för våra vwägars för bättrande är äfven att hemta från den omständigheten att knappt någon enda betydligare bicke finnes der icke traditionen bevarat minnet af nåcon sora varit olycklig och kört ihjel sig, merendels på det sät:et, att hästarne icke förmått draga upp lasset, utan det har gått baklänges, fallit öfver köraren, och krossat honom. Hvyem bar icke vin!ertiden varit ute för bekymret att komma helbregda utför en backe, beklädd med svall-is? Man behöfver vid så många andra tillfällen taga sin tillflygt till Guds försyn, att man åtminstone borde vara frikal lad derifrån vid hvarje backe med svall-is. Det är ett barbari, och ett bevis på en ytterlig erad af tröghet och försumlighet, att ännu år 19835 fioncs på Rikeis mest befarne stråkvägar en mängd med backar, som, utan synnerlig hvarken kostnad eller möda, skulle i det närmaste kunna aldeles försvinpa. Jag skall blott nämna några deribland Nyboda backe, tätt invid hufvudstaden, skulle med 800 Rdrs kosnad kunna helt och hållet kringgås. Hästebräckan, på vägen emellan Alingsås och Göt:eborg, gör fullkowligt skäl för namnet, och. är en obegriglighet att den får finnas, så mycket mer som en patriotiskt sinnad man, framl. Baron Alströmer, visat, på en lång sträcka af sawma väg, huru den bör behandlas medelst åt:killiga backars af samma hal:brytande beskafferhet som Hästebiäckans, totala försvinnande. Vid de nya vägar, som på Statens bekostnad biifvit arlagde sedan år 1809 fån Wermland till Dalarne; från Dalarne till Helsingland, från Helsingland till Jemtland och från J-mt.and till Norrige, har i det närmaste en jemn plan blifvit iskttagen, oaktadt att drssa -vägar äro anlagde i de sterilaste trakter Sverige äger. Ett bevis att sådant låter göra sig blott man wil Framl. Landstöfdingen Grefve Rosen var en man, som insåg behofvet af våra vägars förbättrande; iv genom hans försorg ha tvänne i Bohus jän vidt cch bredt bekarta beckar blifvit fullkomligt jemnade, neml.: Hogdalbsbacken i Norra delen af Bokus läa och Landvettersbecken i södra delen af nåmnde län. Den senare var af så svår beskaffenbet, att när Smålänningarne skulle resa in till Götbeborg för att afsätta sina landtmanua: produkter, nödgades alltid flere följas åt för att, när de kommo till Landvetters-backarne, stadna nedanför, svänna sina hästar ifrån åtskilliga lass ech sätta äem alla för ett lass, som på detta sätt uppdrogs. Hved hinder, tidsutdrägt och besvär, som härigenom uppkom, är lätt ait inse. Nuvarande Lardshöfdinge. i Wermland har också varit mån om, att utlacga åtskilliga svåra backar, som förekommo på vägen emellan Carlstad och Norrska gränsen, Om backarne på den såkallade Carlskogavägen emellan Christinehamn och Örebro utlades — cch det kunna de alla — så skulle afståndet emellan Stockholm och Carlstad, och följakteligen mellan Stockholm och Norrige, förkortas 2:ne mil. I England är den priccipen antagen, att på de ställen der befolknin