rike draga vexel på 3 dagars sigt m. m. lalaren
ansåg icke lämpligt att äfven detta skule anses som
ekonomiskt och kunna rär som helst förändras; men
om man jemför det med t. ex. frågan om Bränvins-
förbud, om in- och utförsel af varor c., hvilket
tillhör den ekonomiska lagstiftningen, så kunde man
icke neka, alt mycken analogi emeilan samt-
liga desse frågor funnos. Talarea kunde icke fö-
reställa sig att Kongl. Majt:s menivog varit någon
annan än att de vidtagande förändringsrne endast
komma att sträcka sig tillde sist anmärkte delar af
vexelförfattningarne. Beträffande t. ex. det nyss-
vämde förbudet, så hade det, i händelse Ständer-
nas förslag blifvit antagit, kommit att försvinnag; men
nu önskade talaren att konungen på grund af sin
ekonomiska lagstiftningsrätt måtte upphäfsa detsam-
ma. Skulie Konungen deremot företaga sig att ut-
färda nya lagar i de exekutiva delarce af frågan,
så kunde talaren icke ifrågasät:a det något så be-
skedligt Konstitutions-Utskoit skulle kunna sam-
meansättas, ait det icke stälde kontrasignenten af ett
sådant Korungens beslut under Riksrätt.
Hr DALMAN W. F. Vid tvänne föregående till-
fällen hade talaren yttrat den opinion, att utrikes
vexelstadgan, hufvudsakligen vore af civillags natur.
Han skulle altså hafva önskat att Konungen för sitt
afslag å R. Stäoders förslag dertill icke användt så-
dane skäl, som blifvit begagnade;och då man häri dag,
med så mycken öppenhjertighet omtalat, hvad man
tillstyrkt eller icke tillstyrkt Konungen i dennafrå-
ga, så finge talaren förklara att han icke kunde under-
trycka yppandet af sin förundran deröfver att Konun-
gens Rådgfvare icke begagnat sin Riksdagsmanna-
röst för att uttala den opinion, hvilken de efter frå-
gans afgörande hos R. S. i Rådkammarenr till-
styrkt. Talaren, för att fortsätta de uppgifter om
hvad man enskildt i denra sak hade sig bekant,
ville då förtä!ja hurusors det vore en ssnn händelse
att någon Konungens Rådgifvare, här enskildt afstyrkt
Friherre Boije från framställandet af de åsigter om
ärendets natur, hvilka han, då saken här förevar
till afgörande velat utveckla, och som öfverensstäm-
ma med dem, som synas hafva ledt till Kongl
Maists be lut. Hvad sjelfva saken beträffade så be-
kände talaren att han dervid verkligen icke fästade
så stor farhåga som åtskilliga ledamöter syntes be-
sväras af. Han föreställde sig nemligen att innan
en ny utrikes vexellag hunnit utfärdas, åsigterne i
ämnet hos Regeringen, till följd af ett närmare be-
grundande samt debaiterne i frågan bos Riks-Stån-
den, kunde vara bragte derhän att de inrymde den
uppfatining af R. St. rätt och deras monhet der-
om, att en sådan växellag, som komme att afvika
ifrån den gamla civillagen icke kunde påräkna att
af BR. S. erkännas. Man hade åberopat att Konun-
gen ensam utfärdar en mängd författningar rörande
vexelhandelrv; men talaren finge erinra derom, att,1
händelse Konurgen utfärdat lagförklaringar, hvare-
mot vid påföljande Riksdag icke af R. S. göras an-
märkningar, de samma derigenom blifva lag. Så-
dant förmodades förhållandet vara med de hittills
i denna väg utfärdade författningar, hvaröfver sä-
kerligen högsta Domstolen blifvit hörd, samt de-
samma derefter, såsom civillagar utfärdade. I an-
nat fall vore det underligt huru förhållandet kun-
nat undgå Konstitutions-Utsko:tets uppmärksamhet.
Grefve Ferssen hade sagt att opinionsyttringen vore
olämplig förr än efter det den ifrågavarande lagen blif-
vit utfärdad. Dröjde man till dess, så fruktade ta-
laren att vi icke komma i tilltälle att lemna någon
opinionsyttring, emedan RB. St. då troligen voro ät-
skiljde, och åsyftningen vore just den, att icke den
mei berörde lagen måtte i ekonomisk lagstiftnings-
väg utfärdas. Hvad sakens natur vidkomme, så
kunde talaren icke: fatia hur det vore möjligt ait
påstå, att en lag, på det sätt angående person ech
egendom, att man på grund deraf kunde fråntaga
mig den senare och beröfva min person friheten:
ait påstå det en utsöknivg på grund af vexel icke
skulle vara lika civil sem den på grund af hvilken
annan förskrifning som helst: att det för rättsbe-
greppet vore någon skillnad emellan om jag hade
att fordra af en person som bodde i Frankrike el-
ler i Sverige o. s. v. Talaren kunde icke inse huru
någon Svensk dorastol skulle kunna döma en gäl-
denär till bysättning på grund af en ekonomisk för-
fattning. Talaren reserverade sig på det bögsta mot
sådana åsigter. Förenande sig i öfrigt med Hr von
Troil, begärde han återremiss.
Grefve HORN, C. F.: Den vändning diskussio-
nen tagit, uppkallade talaren ännu en gång; ty han
LvIl Isngalnnda tavara. f. nåvAn Indickretinan allas.