rike draga vexel på 3 dagars sigt m. m. lalaren ansåg icke lämpligt att äfven detta skule anses som ekonomiskt och kunna rär som helst förändras; men om man jemför det med t. ex. frågan om Bränvinsförbud, om inoch utförsel af varor c., hvilket tillhör den ekonomiska lagstiftningen, så kunde man icke neka, alt mycken analogi emeilan samtliga desse frågor funnos. Talarea kunde icke föreställa sig att Kongl. Majt:s menivog varit någon annan än att de vidtagande förändringsrne endast komma att sträcka sig tillde sist anmärkte delar af vexelförfattningarne. Beträffande t. ex. det nyssvämde förbudet, så hade det, i händelse Ständernas förslag blifvit antagit, kommit att försvinnag; men nu önskade talaren att konungen på grund af sin ekonomiska lagstiftningsrätt måtte upphäfsa detsamma. Skulie Konungen deremot företaga sig att utfärda nya lagar i de exekutiva delarce af frågan, så kunde talaren icke ifrågasät:a det något så beskedligt Konstitutions-Utskoit skulle kunna sammeansättas, ait det icke stälde kontrasignenten af ett sådant Korungens beslut under Riksrätt. Hr DALMAN W. F. Vid tvänne föregående tillfällen hade talaren yttrat den opinion, att utrikes vexelstadgan, hufvudsakligen vore af civillags natur. Han skulle altså hafva önskat att Konungen för sitt afslag å R. Stäoders förslag dertill icke användt sådane skäl, som blifvit begagnade;och då man häri dag, med så mycken öppenhjertighet omtalat, hvad man tillstyrkt eller icke tillstyrkt Konungen i dennafråga, så finge talaren förklara att han icke kunde undertrycka yppandet af sin förundran deröfver att Konungens Rådgfvare icke begagnat sin Riksdagsmannaröst för att uttala den opinion, hvilken de efter frågans afgörande hos R. S. i Rådkammarenr tillstyrkt. Talaren, för att fortsätta de uppgifter om hvad man enskildt i denra sak hade sig bekant, ville då förtä!ja hurusors det vore en ssnn händelse att någon Konungens Rådgifvare, här enskildt afstyrkt Friherre Boije från framställandet af de åsigter om ärendets natur, hvilka han, då saken här förevar till afgörande velat utveckla, och som öfverensstämma med dem, som synas hafva ledt till Kongl Maists be lut. Hvad sjelfva saken beträffade så bekände talaren att han dervid verkligen icke fästade så stor farhåga som åtskilliga ledamöter syntes besväras af. Han föreställde sig nemligen att innan en ny utrikes vexellag hunnit utfärdas, åsigterne i ämnet hos Regeringen, till följd af ett närmare begrundande samt debaiterne i frågan bos Riks-Stånden, kunde vara bragte derhän att de inrymde den uppfatining af R. St. rätt och deras monhet derom, att en sådan växellag, som komme att afvika ifrån den gamla civillagen icke kunde påräkna att af BR. S. erkännas. Man hade åberopat att Konungen ensam utfärdar en mängd författningar rörande vexelhandelrv; men talaren finge erinra derom, att,1 händelse Konurgen utfärdat lagförklaringar, hvaremot vid påföljande Riksdag icke af R. S. göras anmärkningar, de samma derigenom blifva lag. Sådant förmodades förhållandet vara med de hittills i denna väg utfärdade författningar, hvaröfver säkerligen högsta Domstolen blifvit hörd, samt desamma derefter, såsom civillagar utfärdade. I annat fall vore det underligt huru förhållandet kunnat undgå Konstitutions-Utsko:tets uppmärksamhet. Grefve Ferssen hade sagt att opinionsyttringen vore olämplig förr än efter det den ifrågavarande lagen blifvit utfärdad. Dröjde man till dess, så fruktade talaren att vi icke komma i tilltälle att lemna någon opinionsyttring, emedan RB. St. då troligen voro ätskiljde, och åsyftningen vore just den, att icke den mei berörde lagen måtte i ekonomisk lagstiftningsväg utfärdas. Hvad sakens natur vidkomme, så kunde talaren icke: fatia hur det vore möjligt ait påstå, att en lag, på det sätt angående person ech egendom, att man på grund deraf kunde fråntaga mig den senare och beröfva min person friheten: ait påstå det en utsöknivg på grund af vexel icke skulle vara lika civil sem den på grund af hvilken annan förskrifning som helst: att det för rättsbegreppet vore någon skillnad emellan om jag hade att fordra af en person som bodde i Frankrike eller i Sverige o. s. v. Talaren kunde icke inse huru någon Svensk dorastol skulle kunna döma en gäldenär till bysättning på grund af en ekonomisk författning. Talaren reserverade sig på det bögsta mot sådana åsigter. Förenande sig i öfrigt med Hr von Troil, begärde han återremiss. Grefve HORN, C. F.: Den vändning diskussionen tagit, uppkallade talaren ännu en gång; ty han LvIl Isngalnnda tavara. f. nåvAn Indickretinan allas.