är GLGBLUERSGAYLUV PP. GG: Uttal hvad under ECri-
herre Boyes vidlyftga recension af talarens sista
yttrande företemmit, ville han blott upptaga den
ädle Friherrns vädjande till allmänna begreppe:, och
han fick, i dei afsee:r det, fästa håde Friherrns och
hela husets uppmärksamhet derpå, hurusom, att
d5ma ef.er förbållandet då förslaget af Stindet an-
togs, begreppet om frågan varit helt annorlunda, i
fall icke en sådan proposition, som den af Kongl.
Maj:t afgifne, råkat ankorsma. Frib. Boye hade
val omtalat, hvad han i enskilt väg och uti sam
ma syftning som nu, skulle hafva angående frågan
yttrat, men hvarmed han likväl icke kommit til! pro-
tokolls. Deraf ville talaren draga den slutsats, som
skulle Hr Friherrns åsigt icke hafva varit serdeles be-
stämd, eller det befarade ingreppet i Konungens pre-
rogativer för Friherrn visat sig serdeles betydligt;
ty med hans kända värma och nit, hade han i an-
nat fall säkerligen icke låtit förmå sig att under-
trycka sin opinion. Det ville således åtminstone
synas, som hade Friherrns begrepp, af den Kongl.
propositionen fått en betydlig potensiering och stål-
sättning.
Grefve FRÖLICH D. Han förstod icke hvad Fr.
Boye menat då ban tagit Napoleon till hjelp i sina
argumentationer. Vore meningen dermed ait skräm-
ma, så förklarade talaren att för Napoleon, i Frih.
Boyes form, kunde talarea icke blifva rädd. Det
förundrade talaren huru Frib. Boye kunnat till den
grad misstaga sig i sitt begrepp, att han kunnat söga
det frågan om inrikes vexlar vore detsamma som
den om ivovisningar man och man emellan. Sådane
misstag voro förlåtliga hos personer, som ej stude-
rat lagarne, men de voro det icke hos en jurist.
Visste då icke Frib. Boye skilnaden emellan en in-
visning oeh en vex-l, så nödgades Grefven upprepa
den. Invisning medför neml, icke ansvar för den
som endosserar, då deremot vexel, i fall den icke
accepterades, af der på hvilken den vore dragen,
måste acsvaras af den som dragit densamma, Frih.
hade sagt att förslaget om utrikes vexlar blifvit
insmugit. Ordet i sig sjelfi vo:e vackert, äcnu vack-
rare blefve det, då det lämpades på en offentli-
gen väckt motion, uti hvilkens ingress man öppet
angifvit motiverna hvarföre man önskade berörde
frågas behandling i sammanhang med den om in-
rikes vexlar. Visserligen vore mycket af den gam-
la vexelstadgan, sådan den nu är, af Ekoromisk be-
skaffenhe!; men det vore, i det af Utskottet afgif-
ne förslag, icke intagit, m. m,
H. Ex. Hr Grefve af WETTERSTEDT. Tala-
ren ville icke vara mångordig, och ville der-
före icke ingå i utveckliog af grunderne för
sin åsigt i denna fråga, utan endast tillkän-
nagifva att han tillhört dem, som tillstyrkt Kongl.
Maj:t att lemna ett sådant svar som det Kongl
Maj:t i denna fråga täckts afgifva; och efter ett
sådant tillkännagifvande, vore det icke underligt om
talaren nu önskade att Utskottets, af Gr. Frölich
benämnde diplomatiska Betänkande, måtte bifallas,
H. Exc. ville likväl icke, och utan afseende på
Riksdagens korthet eller längd, motsätta sig återre-
miss, fastan han dertill icke insåg något skäl. För
sin del hade H. Exc. icke furnit någon retlighet i
denna sak hafva varit i fråga, än mindre någon
kraftyttring. H. Exc. hade endast till Protokollet
velat anmäla detta.
Hr. von TROIL E. Äfven han hade tillstyrkt
Lag-Utsko:tets förslag och önskat att Konungen
dertill behagat lemna sin sanktion. Likväl hade
talaren icke erfarit samma farhåga i anlednicg af
det Nådiga svaret, som tycktes råda hos andra. Kongl.
Majt:s rätt att antaga eller afslå R. Ständers försla-
ger vore gifven. Man hade fäst sig vid Kongl. Majt:s
förklaring, i det han i Ekonomisk väg ville ändra
vexelförfattnirgarne. Detta rörde en ibland de i
Konstitutione: mest obestämda gränslinier, den neml.
emellan begreppet af Ekonomisk och Civil-Lagstift-
ning och serskildt en fråga, uti hvilken denna obe-
stämdhet uti så serdeles många afseenden visade sig.
Några ledamöter hade i sitt varma nit för regerin-
gen gått så långt, att de påstått, ait hela utrikes
vexelstadgan tillhörde den Ekonomiska Lagstiltnin-
gen. Mäönga skäl hade de för denna åsigt anfört,
men intet vore af beskaffenhet att tåla granskning.
Sålunda hade man sagt, att allt hvad som icke
står i 1734 års Lagbok är Ekonomisk författning.
Här vore det då så gifvit, att flere mål behandla-
des och afslötos i civillags form utan att besluten
derföre infördes i. Lagboken, att detta skäl genast
förfölle, Vidare hade man sagt att politiska re-
Ciprocitets-förhållanden skulle inverka 4ill hehof
