är GLGBLUERSGAYLUV PP. GG: Uttal hvad under ECriherre Boyes vidlyftga recension af talarens sista yttrande företemmit, ville han blott upptaga den ädle Friherrns vädjande till allmänna begreppe:, och han fick, i dei afsee:r det, fästa håde Friherrns och hela husets uppmärksamhet derpå, hurusom, att d5ma ef.er förbållandet då förslaget af Stindet antogs, begreppet om frågan varit helt annorlunda, i fall icke en sådan proposition, som den af Kongl. Maj:t afgifne, råkat ankorsma. Frib. Boye hade val omtalat, hvad han i enskilt väg och uti sam ma syftning som nu, skulle hafva angående frågan yttrat, men hvarmed han likväl icke kommit til! protokolls. Deraf ville talaren draga den slutsats, som skulle Hr Friherrns åsigt icke hafva varit serdeles bestämd, eller det befarade ingreppet i Konungens prerogativer för Friherrn visat sig serdeles betydligt; ty med hans kända värma och nit, hade han i annat fall säkerligen icke låtit förmå sig att undertrycka sin opinion. Det ville således åtminstone synas, som hade Friherrns begrepp, af den Kongl. propositionen fått en betydlig potensiering och stålsättning. Grefve FRÖLICH D. Han förstod icke hvad Fr. Boye menat då ban tagit Napoleon till hjelp i sina argumentationer. Vore meningen dermed ait skrämma, så förklarade talaren att för Napoleon, i Frih. Boyes form, kunde talarea icke blifva rädd. Det förundrade talaren huru Frib. Boye kunnat till den grad misstaga sig i sitt begrepp, att han kunnat söga det frågan om inrikes vexlar vore detsamma som den om ivovisningar man och man emellan. Sådane misstag voro förlåtliga hos personer, som ej studerat lagarne, men de voro det icke hos en jurist. Visste då icke Frib. Boye skilnaden emellan en invisning oeh en vex-l, så nödgades Grefven upprepa den. Invisning medför neml, icke ansvar för den som endosserar, då deremot vexel, i fall den icke accepterades, af der på hvilken den vore dragen, måste acsvaras af den som dragit densamma, Frih. hade sagt att förslaget om utrikes vexlar blifvit insmugit. Ordet i sig sjelfi vo:e vackert, äcnu vackrare blefve det, då det lämpades på en offentligen väckt motion, uti hvilkens ingress man öppet angifvit motiverna hvarföre man önskade berörde frågas behandling i sammanhang med den om inrikes vexlar. Visserligen vore mycket af den gamla vexelstadgan, sådan den nu är, af Ekoromisk beskaffenhe!; men det vore, i det af Utskottet afgifne förslag, icke intagit, m. m, H. Ex. Hr Grefve af WETTERSTEDT. Talaren ville icke vara mångordig, och ville derföre icke ingå i utveckliog af grunderne för sin åsigt i denna fråga, utan endast tillkännagifva att han tillhört dem, som tillstyrkt Kongl. Maj:t att lemna ett sådant svar som det Kongl Maj:t i denna fråga täckts afgifva; och efter ett sådant tillkännagifvande, vore det icke underligt om talaren nu önskade att Utskottets, af Gr. Frölich benämnde diplomatiska Betänkande, måtte bifallas, H. Exc. ville likväl icke, och utan afseende på Riksdagens korthet eller längd, motsätta sig återremiss, fastan han dertill icke insåg något skäl. För sin del hade H. Exc. icke furnit någon retlighet i denna sak hafva varit i fråga, än mindre någon kraftyttring. H. Exc. hade endast till Protokollet velat anmäla detta. Hr. von TROIL E. Äfven han hade tillstyrkt Lag-Utsko:tets förslag och önskat att Konungen dertill behagat lemna sin sanktion. Likväl hade talaren icke erfarit samma farhåga i anlednicg af det Nådiga svaret, som tycktes råda hos andra. Kongl. Majt:s rätt att antaga eller afslå R. Ständers förslager vore gifven. Man hade fäst sig vid Kongl. Majt:s förklaring, i det han i Ekonomisk väg ville ändra vexelförfattnirgarne. Detta rörde en ibland de i Konstitutione: mest obestämda gränslinier, den neml. emellan begreppet af Ekonomisk och Civil-Lagstiftning och serskildt en fråga, uti hvilken denna obestämdhet uti så serdeles många afseenden visade sig. Några ledamöter hade i sitt varma nit för regeringen gått så långt, att de påstått, ait hela utrikes vexelstadgan tillhörde den Ekonomiska Lagstiltningen. Mäönga skäl hade de för denna åsigt anfört, men intet vore af beskaffenhet att tåla granskning. Sålunda hade man sagt, att allt hvad som icke står i 1734 års Lagbok är Ekonomisk författning. Här vore det då så gifvit, att flere mål behandlades och afslötos i civillags form utan att besluten derföre infördes i. Lagboken, att detta skäl genast förfölle, Vidare hade man sagt att politiska reCiprocitets-förhållanden skulle inverka 4ill hehof