MR RV SAVA AR vy AR RA LI LIT V HVB TU LU BIN I ee Few 23
byst af Ludvig Filip, som var uppstäld i dom-
salen.
RIKSDAGSUNDERBÄTTELSER.
Fortsättning af debatten på Riddarhuset den 19
Maj, angående vexelstadgan.
(Forts. fr. N:o 36.)
Hr STUART C. G. för tzlaren var det alldeles
omöjligt att inse de skiljaktigheter mellan utrikes
och inrikes växlar, hvilka qvalificerade de förra
såsom tillhörande den ekonomiska, men de senare
den civila lagstiftningen. , Det måste vara en sac-
ning, att ändringar i allmänna lagen icke kunna ske
utan båda statsmakternas medverkan. Obestridligt
vore det ock, att lagen för växelrätt utrikes, eller
inrikes orter emellan innefattade betydliga ändrin-
gar i allmänna lagens stadganden uti flandels och
Utsökningsbalkarna. Talaren medgåfve att åtskilh-
ge reglem-vtari:ke föreskrifter funros i 1816 års
växelförfartniog, hvilka tillhöra den ekonomi-
ska lagstiftningen; men de hufvudskligaste om-
sländigheterra måste nödvändigt utgöra före-
mål för Ständernas pröfning, så vida de icke
skola bortskänka sin lagstiftningsrätt i denna del. Di
talaren alltså ansåg det Ständerne icke borde stil-
latigande låta bero vid Kongl. Msj::s förklaring att
Han efter Riksdagens slut vore sinnad utfärda ny
stadga för utrikes vexelrörelsen, ansåg talaren lämp-
ligt att Sänderne iillkännagåfvo sig icke kunna de-
la den åsigt Konungen i sitt nådiga svar, i anled-
ning af R. St. föregående åtgörande i saken, ut-
tryckt. Talaren förmådde omöjligen icke inse nå-
gra olägenbeter, såsom följler af vexelstadgans be-
roende på civil lagstiftning. I fa!l krig uppstår, så
kan sådant väl icke inverka på enskildta rättsför-
hållandev; och det är just i lagarnes oberoende af
tillfälligheter, förtroendet för dessa lagar har sin
säkraste grund. Någonting mera störande för kre-
diten ku1de väl deremot icke tänkas, än att etable-
ra den grundsats att kreditlagarne när som helst
äro underkastade rubbnivgar och förändringar, Hvad
dernäst vidkommer Lag-Utskottets behörighet att
handiägga frågan, så vore det gifvit, att då man
önskade en lag i öfverenstämmelse med 37 S. Reg.
Formen, framställningen af en sådan Ständernes
önskan, borde beredas af Lag- Utskottet. Icke ha-
de det väl varit Ekonomi. Utskottet, utan Lag: Ut-
skottet, som beredt frågan om anbållan från R. St,
att en allmäa granskning af 1734 års Jag måtte ge-
nom Kongl. Maj:ts försorg vidtagas. Hade RB. St.
betraktat ärendet såsom ekonomiskt; så hade det
visserligen varit rätt att lemna behandlingen deraf
åt Ekonomi-Utskottet; Men då alla fyra: Stånaden
hade godkänat den åsigt att frågan, så väl ova utri-
rikes som inrikes vexelrörelsen, vore af civillags:
natur, så vere det väl klart att det tillhört Lag-
Utskottet att yttra sig lika väl öfver den af mig
väckta motionen, som Utskottet förut i hufvudsa-
ken artgifvit utlåtande. För sin del faun talaren det
vara högst angeläget, att ständerne må uttala en os
pinion i ämnet, på det Konungen icke må tro att
de, genom sin tystnad godkänt Konungens åsigt.
Talaren anhöll alltså om återremiss och om äfven
frågan icke hunne blifva afgjord före Riksdagens
slut, så vore det likväl af vigt att Ridderskapet och
Adeln uttalade en opinion, hvarigenom Ståndet för-
klarade sig icke vilja medgifva någon inkräktning
å området af dess grundlagsenliga lagstiftningsrätt.
Grefve HORN C. F. En talare hade ansett o-
lämpligt att återremittera Betänkandet derföre, att
LagUtskottet då förmentes komma att blifra Do-
mare i frågan om utrikes växelrörelsen tillhörde
den civila eller ekonomiska lagstiftningen. Tala-
ren, som endast velat hafva en opimonsyttring i
ämnet, qvarstod vid sin begäran om återremiss
och ansåg nu, vid närmare eftersinnande, en sådan
åtgärd vara bättre än ett afslag, enär frågan då
blefve hvilande vid yrkandet att LagUtskottet måt-
te upptaga och behandla den. Något domslut kun-
de här icke komma i fråga, då motionen endast å-
syftar en önskan; men då denna gälde en civillags-
fråga. borde den beredas af LagUtskottet. Friher-
re Cederström hade derföre, enligt talarens tanka,
haft orätt 1 sin argumentation och syntes hafva
förgätit att LagUtskottet förut behandlat samma frå-
ga, endast med den skiljaktighet i form, att hvad
Utskottet då beredt till föremål för , Riksens Stän-