MR RV SAVA AR vy AR RA LI LIT V HVB TU LU BIN I ee Few 23 byst af Ludvig Filip, som var uppstäld i domsalen. RIKSDAGSUNDERBÄTTELSER. Fortsättning af debatten på Riddarhuset den 19 Maj, angående vexelstadgan. (Forts. fr. N:o 36.) Hr STUART C. G. för tzlaren var det alldeles omöjligt att inse de skiljaktigheter mellan utrikes och inrikes växlar, hvilka qvalificerade de förra såsom tillhörande den ekonomiska, men de senare den civila lagstiftningen. , Det måste vara en sacning, att ändringar i allmänna lagen icke kunna ske utan båda statsmakternas medverkan. Obestridligt vore det ock, att lagen för växelrätt utrikes, eller inrikes orter emellan innefattade betydliga ändringar i allmänna lagens stadganden uti flandels och Utsökningsbalkarna. Talaren medgåfve att åtskilhge reglem-vtari:ke föreskrifter funros i 1816 års växelförfartniog, hvilka tillhöra den ekonomiska lagstiftningen; men de hufvudskligaste omsländigheterra måste nödvändigt utgöra föremål för Ständernas pröfning, så vida de icke skola bortskänka sin lagstiftningsrätt i denna del. Di talaren alltså ansåg det Ständerne icke borde stillatigande låta bero vid Kongl. Msj::s förklaring att Han efter Riksdagens slut vore sinnad utfärda ny stadga för utrikes vexelrörelsen, ansåg talaren lämpligt att Sänderne iillkännagåfvo sig icke kunna dela den åsigt Konungen i sitt nådiga svar, i anledning af R. St. föregående åtgörande i saken, uttryckt. Talaren förmådde omöjligen icke inse några olägenbeter, såsom följler af vexelstadgans beroende på civil lagstiftning. I fa!l krig uppstår, så kan sådant väl icke inverka på enskildta rättsförhållandev; och det är just i lagarnes oberoende af tillfälligheter, förtroendet för dessa lagar har sin säkraste grund. Någonting mera störande för krediten ku1de väl deremot icke tänkas, än att etablera den grundsats att kreditlagarne när som helst äro underkastade rubbnivgar och förändringar, Hvad dernäst vidkommer Lag-Utskottets behörighet att handiägga frågan, så vore det gifvit, att då man önskade en lag i öfverenstämmelse med 37 S. Reg. Formen, framställningen af en sådan Ständernes önskan, borde beredas af LagUtskottet. Icke hade det väl varit Ekonomi. Utskottet, utan Lag: Utskottet, som beredt frågan om anbållan från R. St, att en allmäa granskning af 1734 års Jag måtte genom Kongl. Maj:ts försorg vidtagas. Hade RB. St. betraktat ärendet såsom ekonomiskt; så hade det visserligen varit rätt att lemna behandlingen deraf åt Ekonomi-Utskottet; Men då alla fyra: Stånaden hade godkänat den åsigt att frågan, så väl ova utririkes som inrikes vexelrörelsen, vore af civillags: natur, så vere det väl klart att det tillhört LagUtskottet att yttra sig lika väl öfver den af mig väckta motionen, som Utskottet förut i hufvudsaken artgifvit utlåtande. För sin del faun talaren det vara högst angeläget, att ständerne må uttala en os pinion i ämnet, på det Konungen icke må tro att de, genom sin tystnad godkänt Konungens åsigt. Talaren anhöll alltså om återremiss och om äfven frågan icke hunne blifva afgjord före Riksdagens slut, så vore det likväl af vigt att Ridderskapet och Adeln uttalade en opinion, hvarigenom Ståndet förklarade sig icke vilja medgifva någon inkräktning å området af dess grundlagsenliga lagstiftningsrätt. Grefve HORN C. F. En talare hade ansett olämpligt att återremittera Betänkandet derföre, att LagUtskottet då förmentes komma att blifra Domare i frågan om utrikes växelrörelsen tillhörde den civila eller ekonomiska lagstiftningen. Talaren, som endast velat hafva en opimonsyttring i ämnet, qvarstod vid sin begäran om återremiss och ansåg nu, vid närmare eftersinnande, en sådan åtgärd vara bättre än ett afslag, enär frågan då blefve hvilande vid yrkandet att LagUtskottet måtte upptaga och behandla den. Något domslut kunde här icke komma i fråga, då motionen endast åsyftar en önskan; men då denna gälde en civillagsfråga. borde den beredas af LagUtskottet. Friherre Cederström hade derföre, enligt talarens tanka, haft orätt 1 sin argumentation och syntes hafva förgätit att LagUtskottet förut behandlat samma fråga, endast med den skiljaktighet i form, att hvad Utskottet då beredt till föremål för , Riksens Stän