skyndsamhet, hade talaren således undertryckt sin anmärkning; men om Hr Stuarts lära om konsequensen nu skulle göra sig gällande, så ångrade talaren verkligen den återhållsamhet han, iakttagit, Grefve HORN hade åberopat autoriteten af kunskapen om hvad Kovungens Rådgifvare tänkti denna sak. Talaren ville tillvägagå på samma sätt; och han kunde då åberopa en lika pålitlig kunskap derom att Rådgifvare, hvilka, så till år som erfarenhet, förtjena en odelad egard, understödt Konungens svar. Talaren tviflade visserligen icke att möjligen någons ju.ist kunnat yttra en annan åsigt inom Rådkammarer; men i fall han hyste tv:fvel om denna jurists juridik, så vore sådant icke tillständigt att hör yppa. Hvad Lag-Utskottets behörighet eller icke vidkommer, så gillade talaren Utskottets åsigt i den delen, emedan hsn så väl från vår Konstitution, som det allmänra begreppet, icke kuade hämta annan menving än att det blott är bestämda lagfrågar, soma tillhöra Lag-Utskottets behandling. Då frögans natur vore osfgjord, hade Lag-Utskoltet icke att dermed befatta sig. (Fortis. e. a. g.)