stämmobeslut, hvilka sättas i verket utan att pröfvas af Konungen. Skulle den ofvannämuda satsen gälla, så kunde naturligtvis aldrig en enda sådan föreskrift utfärdas utan Konungens samtycke: Detta faktiska skäl, tillika med förhållandet at Konunogen sjelf icke önskar saken, syces åtminstone för oss invefatta en tillräcklig vederliggning af allt det som andrages för att udvidga verkan af ofvanberörde 7 S. men det finnes äunu ett annat lika kraftigt och talande, nemligen att Regeringen sjelf, såväl genom förslaget. om Sjuttitvåan, som projektet till dena oya banklagen, och all dea ifver hvarmed ministeren sökt, att genom införande af dessa lagförändringar erhålla en rättighet till deltagande i banklagstiftningen, tydligen erkänt, att den utan så beskaffade nya lagstadgandea aldeles icke äger denna rättighet. För ögonblicket är likväl icke hufvudfrågan den vigtigaste, emedan två Stånd stadnat emot två, och förslaget således enligt 73 och 75 S:n Riksdagsordningen måste förfalla så vida frågan ej är af beskaffenhet att icke kunna förfalla, såsom händelsen är med bevillningar m. m. utan den formfrågan, huruvida saken det oaktadt skall kunna dragas under Förstärkt-Banko-Utskott; det vill säga pluraliteternas öfvertygelse vändas derhäön, att frågan vore af beskaffevhet att icke kunna förfalla, hvarigenom ännu något hopp kunde vara öfrigt för Styrelsen, att med dess kraftiga handtag få underhjelpa bankens robur et securitas. Vi nämnde redan i går, att de bemödanden, som i detta afseende blifvit väckta inom Banko-Utskottet, gått öfverända, äfvensom att Utskottet genom votering afslog en motion att beslutet skulle uvderställas Swånden. Häröfver uppstod en varm debatt i går förmiddags hos Adeln, i anledning af en reservation som Grefve Frölich uppläste mot BankoUtskottets handlingssätt, och som hade till påföljd, att Utskottet ålades inkomma med anmälan om saken. Grefve Horn understödde starkt denna åsigt, och ansåg till och med Banko-Utskottet förtjena att kasseras för sitt förfarande. Hr Stuart erinrade härvid att Ekonomi-Utskottet, der Grefven sjelf vore ledamot, följt samma handlingssätt i flera frågor, samt icke gjort någon anmälan, der två Stånd stannat emot två. H. Ex. Gretve af JIVetterstedt upptog detta äfven med serdeles värma, förklarade att Utskottet ville göra sig till Herrar öfver Rikets Ständer, och alluderade på visse representanters ungdom m. m. (Besynnerligt nog att detta uttryck så ofta förekommer. Vi känna ingen Riksdagsman som verksammare deltagit i öfverläggningarne vid denna Riksdag, som ej är några och 30 år gammal, en ålder, vid hvilken H. Exc. Grefve Wetterstedt redan var i den verksaromaste och mest lysande delen afsin embetsmannabana. Behöfver man då nödvändigt vara gubbe för att deltaga i allmänna ärenderna?) Hr Cederchöld svarade härpå, att han för sin del ansåg rätt lyckligt, att man nu hade hunnit åtminstone till yvglingaåren ifrån de mener lösa barndomsdagarna hvilka ännu räkte under 1812 och 1915 års Riksdagar. Vi skola måhända utförligare återkomma äfven till denna diskussion.