Frågan om Bankoreglementets dragande under Regeringens pröfning hotar åter meden förlängving af riksdagen, måhända på ett par veckor, gervom de representanters osparda nit, som omöjligen vilja släppa bort tillfallet att härutinnan ådagalägga sin tillgifvenbet för den Kgl. maktens prerogativer, oaktadt de flere bestäroda afslag Ständerne förut gifvit derpå, oaktadt grundlagens tydliga föreskrift och oaktadt Konungens personliga, högtidligen gifoa försäkran, att han hvarken önskat eller .öuskar någon sådan maktutvidning. Man-kan verkligen säga, att hela Sjuttiotvåan åter är på benen med alla de tvister och snart nog med samma bitterhet, som deraf orsakades vid riksdagens början. Åtminstone äro de offentliga symtomerna ungefär desamma. Deras Excellenser uppträda åter i. RiksStånden; Jurnalen har vaknat upp och börjar åter röra på sig, och i morgon eller öfvermorgon bar man troligen att vänta Dagbladet med sin eftertropp bussarna. I hufvudsaken hålla sig de som så frikostigt vilja dela med sig lagstiftningsrätten öfver Banken, vid det påståendet, att då en banklag blifvit stiftad af Konung och :Ständer gemensamt, och 7 5. i denna lag innehåller, att de stadgar och reglementen, angående Bankens rörelse och förvaltning, som komma i fråga att antagas, skola öfverensstämma med de i denna lag föreskrifoa .grunder, kunna Ständerna, efter derås förmenande, omöjligen ensamme vara, eller göra anspråk på att vara domare häröfver. Det är således för att tillse denna öfverensstämmelse, som pröfningsrätten borde till Kgl. Maj:t upplåtas. Huru utomordentligt ytlig och skef denna slutledning är, bevisas!icke allenäst deraf; satt isamma åliggande i allmänhet sger rum för alla slags reglementen och föreskrifter, utfärdade af hvilken auktoritet som helst, att de icke få strida mot :gällande lagar och författningar. . En mängd, sådana föreskrifter filnas likväl ifrån Ståndsordningarna för RiksStånden, Kollegiers, publika verks och Konungens befallningshafvandes kungörelser intill socken