terstedt uppläste der K. Maj!:ssvar på några ytter-
ligare lagfrågor. Kongl: Maj:t har bifallit den af
R. St. beslutne förklaring af 4 kap. 6. S Utsöknings-
balken, att handskrifven invisning, för att såsom gäl-
lande anses, bör, likasom skuldebref, antingen-egen-
händigt skrifvas och undertecknas af. utgifvaren, el--
ler af endera, då flere skrifva den under, eller ock
bestyrkas af tvenne tillstädesvarande vittnen af
hvilka. den ene skrifvit invisningen, samt att invis-
ning skall medföra samma hetalningsskyldighet som
skuldebref, allt efter dess egenskap af löpande eller
icke löpande. Deremot har Kongl. Maj:t afslagit
Ständernas, beslut om fri assigneringsrätt, hvarige-
nom iavisningar af löpande beskaffenhet å mindre
summor än 100 Rdr Bko skulle få utfärdas.
Kongl. Maj:t har bifallit den förändring i 1 mom; 16 6.
af Kongl. Förordningen den 13 Junii 1818 om inteckning
i fast egendom, att inteckning som blir: fastställd skall
gälla med förmånsrätt för börgenär enl. 17 Kap. Handels-
balken från det Ting å landet, samt den dag i staden han
sökt inteckningen vid laga domstol; äfvensom följande
tillägg i 18 S. af samma Författning; Äro fastigheterna i
serskilda egares händer, må ej heller borgenär, som har
den gemensarama inteckningen,elåta densamma i någonde-
ra fastigheten serskildt dödas eller förfalla utan samtycke
af de öfriga fastighetsegarne; sker det, njute ej borgenären
rätt till någom betalniog utur sistberörde fastighet, med
mindre egaren deraf sjelf gjort skulden eller densamma å
sig tagit.
Följande Rikets Ständers beslut hafva blifvit af-
slagne:
Att till erhållande af äktenskapsskillnad, endast skulle
erfordras, att de oenige makarne varnades af presterskapet i
Församlingen tvenne gånger, samt sedermera inför veder-
börande Domkapitel, hvarefter Domstol egde att döma till
skillnad till säng och säte, då deremot, efter nu gällande
stadganden, innan skillnad till säng och säte kan äga rum,
oeniga makar skola två gånger hafva varit tilltalade vid
domstolen och fällde till böter. (Skälet till anslaget anfö-
res Yara, att undersökning vid domstol, i hvad mån endera
eller begge makarne vållat den uppkowne oenigheten, vore så
mycket nödvändigare, som det förhållande, hvilket derige-
nom utredes, icke allenast komme att ligga till grumd för
Konungens beslut om äktenskapsskillnad, utan ock inverka
på domarens pröfning, hvilken af makarna borde emottaga
boet till förvaltning, samt hafva barnen under sin vård.)
Att all efter lag tillåten upplåtelse af nyttjande rätt
till fastighet å landet, undantags-kontrakter m. m., lifstids-
städja härunder inbegripen, må hos Härads-Rätten intecknas
och inteckningen behörigen förnyas, för att kunna mot an-
nansg egande- eller intecknings-rätt hafva bestånd m. m.
(Kongl Maj:t har väl ansett förslaget innefatta ämnen, hvar-
uti den mindre bemedlade delen af allmogen har de mest
talrika och för densamma vigtiga interessen, men dock trott,
att den säkerhet, som genom förslagets antagaride skulle be
redas köpare och låntagare, möjligtvis kunde väcka osäker-
het i afseende på andra medborgares i lika mån grundade
rättigheter. Dessa betänkligheter har Kongl. Majt desto
mer ansett förtjenå afseende, som den osäkerhet vid köpe-
och låne-afhandlingar, man i detta fall velat förekomma,
vore af vida mindre betydenhet än den, som genom de
tysta förmånsrätternas fortfarande vid flera och mera
omfattande tillfällen beredas. Emedlertid hade den förbät-
trade ordning Kongl Maj:t deruti sökt införa icke af Rikets
Ständer blifvit antagen; och hade Kongl. Maj:t derföre
icke för det närvarande funnit sig böra till förslaget lemna
bifall.)
Angående ett förtydligande af 19 S:n af Inteckningsför-
ordningen, att borgenär sor fått inteckning i flera fastig-
heter ej må till minskning af annans rätt, som å samma
tid eller efter honom fått inteckning i-andra fastigheter,
njuta ur denna sednare betalning för mera än som i de an-
dra fastigheterna brister .
(Kengl. Maj:t har icke ansett någon förklaring nödig, enär
Lagens tillämpning måste bero af pröfning efter förekom-
mande omständigheter i hvarje särskilt fall, och reglementa-
riska föreskrifter i-en Lag ledde endast till vidlyftighet, ofta
utan att bereda större fullständighet). —
EN ——————LLLLLL