Vid plenum plerorum på Riksalen sistl. T:sdag då, på sätt vi redan omtelat, S ändernes förslag till växelsladgs förekom, upplästes äfven H. Majst Ko rungens svar å följande R. Siänders lagförslag: 1:o ang. Domstols skyldighet att ej vägra sökt lagfart å köp, skifte eller gåfva, dertöre att föregående öfverlåtelse icke blifvit serskildt lagfaren; men att i uppbuden och fastebrefvet iataga hvad som till upplysning om förloppet kan behöfva anmärkas. Kongl Maj:t vägrade härtill sanktion, men förklarade sig sinaad, att låta ämnet ankomma på närmare granskn ng i sammanhang med nya Ci villagen. 2:0 ang. upphäfvande af 4 5 6 i 17 kap. Ärfda-Balken samt Förordningen d. 19 Aug. 1762 ang. u:vidgad Testamentsfrihet efier StatsRätt. Kongl. Maj:t förklarade detta förslag särdeles ingripande i arfsoch testamentslagen, samt att det ej borde skiljas från den allmänna granskningen af Civil-lagen i sin helhet. 3:o ang. utfärdandet af ex allmän författning hvaruti skulle stadgas hvad både till soknemäns nybyggnads-skyldighet hörer och till kyrkoberdes reparationsoch underhbålls-skyldighet täknas,? och bvartill Ständerna aflemnat ett utförligt förslag. Kongl. Maj:ts beslut deröfver anse vi oss böra erdagrannt införa: Detta har Jag tagit i öfvervägande, sedan Stats Rådet cch Högste Domstolen deras utlåtanden äfgifvit. De föreskrifter, som nu gällande Lag, 26 Kap. 2 S Byggningabalken, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med äldre stadganden, innefattar derom, att de så kallade laga husen vid prestgård å landet skola, färdiga med tak och innanrede, af socknemännen antvardas Kyrkoherden, hvilken sedan är skyldig hålla dem vid makt med egen kostnad, men att, när de af ålder och bruk, och ej af prestens vanrykt förfalla, socknemännerne skola dem bygga och bättra på deras kostnad, utstaka i enkla och tydliga ordalag så bestämda gränsor emellan Församlingarnas och Kyrkoherdarnes byggnadsoch underhålsskyldighet, att i hvarje förekommande fall, pröfningen icke bör blifva svår eller invecklad. Att i lagen införa ytterligare bestämmelser och omständligt uppräkna, hvilka särskilta delar af underhållsoch byggnadsbestyret bör åligga den ene eller andre, befarar Jag kunna, genom omöjl:gheten att vid ett sådant uppräknande undvika all tvetydighet eller ofullständighet; snarare föranleda än afvärja tvistigheter och Jag anser Mig derföre böra vägra bifall till hvad af Eder härutinnan blifvit föreslaget. 4:o0 ang. utfärdandet af en författning hvarigenom stadgades: 1) Då den, hvilken för öfverträdelse, hvarå penningeböter följa, med undantag likväl af olofligt tillgrepp, derom särskildt stadgadt är, blifvit tilltalad och af ågången kallelse till domstol erhållit behörig del, derefter å nyo begår enahanda förbrytelse, förr än ansvaret för den förra är undergånget, bör på nytt samma ansvar för senare förbrytelsen ådömmas. 2) Den svårare bestraffning Lagen för återfall i vissa brott utsätter, skall icke ådömmas för förnyad förbrytelse, som begås medan förra målet ankommer på Domarens pröfning, om än de deri ådömda böter blifvit för talans fullföljd mnedsatte, utan först då äga rum, när, på sätt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 19807 i g:de punkten innehåller, det för förra resan ådregna straffet blifvit i alla delar fullbordadt, innan samma brottslighet å nyo föröfvades. ( 3) Böter skola ej uttagas ur den pliktfälldes sterbhus. Kongl. Mej:t ansåg sig icke heller kunna bifalla denna begäran, Regeringen har nyligen till Ridd. och Adeln aflåtit en skrifvelse med svar på. de beslut, hvilka Ridd. och Adeln fattat vid denna Riksdag, angående än