-—-—R AA VE SPA Fiiherre v. SCHULZENHEIM D. ansåg nödvändigt att Ridd. och Adeln anvmeodsde Er Grefven och Land:marskalken at! iemte de öfrige Talmännen anbå la om prolongation af Riksdagen. Det vore nu ej samma förbållagde som vid föregående Riksdagar, hvilka varit uppskjutna till dess Talmännen anmält att alla göromål voro afslutade. Nu deremot hade Rikets Stäcder redan uti November månad förlidet år anhållit att Kouvgl. Möaj:t måtte till Riksdagens afb!åsavde utsätta någon dag emellan den 17 Dec. och Julii. Detia afslogs då af Korgl. Maj:t, och Riksdagen, fortgick till uti Mars månad d.å., då Landtmarskalken och Talmänven begärde att Riksdagen ännu någon tid måste få fortfara Korg!. Moaj:t förklarade vid detta tillfälle sin Nådiga önskan vara att Riksdagen måtte slutas uti April måzad, Den sista April anhöllo Lavdtmarskalk och Talmän ånyo det Kongl. Mej:t täcktes prolovgera Riksdagen till d:n 20 Maj, till hvilken tid man trodde alla ärenden kunva medhinnas. I följd bäraf bestämde-Korgl. Maj:t den 20 Maj till Riksdagens afblåsande cch talaren var öfvertygad att om ej Talmänren inkomma med en sådan anhållan som den ru föredragna, skulle Riksdagen ock på den utsatta dagen upplösas. : Landtmarskalkens proposition, om Ridd. och Adeln beslöt, att Hr Grefven, jemte öfrige Talmän måtte hos Korgl. Maj:t i underdånighet anhålla om Riksdagens prolongerande till den 22 dennes, besvarades med ett, som vi tyckte enhälligt nej!, hvarefter. Grefve HORN förnyade den förut gjorda frareställnirgen att Hr Grefven ech Latidimarskalken endast skulle för Kongl. Maj:t anmäla att Riksdagsgöromålens afslutände ej kunde medhinnas till den 20. Häruti förenade sig Frih. SCHULZENHEIM samt begärde Landtmarskalkens proposition härå, hvilken dock Grefve FRÖLICH ausåg öfverflödig, emedan detta ålåg Landtmarskalken utan uppdzag af Ståndet. i i Landtmarskalken öfvergick till dagordningen och föredrog LagUtskottets betätkande rörande lagen för iorikes växlar, hvilket utan diskusson bifölls. Hrr Dalman och Cederschöld armälte till protokollet sina reservationer emot inrikes växellagens skiljarde ifrån den utrikes, hvilken talarse ansågo vara ej af Ekonomisk, utan af civillags natur. Samma Utskotts betänkande: öfver Hr Stuarts C. motion om en gemensam lag för inaoch utrikes vex!ar begärdes ytterligare på bordet af Brr Riben och Lagerheim. Grefve Frölich och Grefve Horn övskade att de, som begärt bordläggningen, måtte återtaga demna bezäran, men då detta ej skedde, ville Hr Cederschöld antieipationsvis yttra sin erkänsla för de grundliga anmärkningar emot betänkandet, hvilka talares ej. betviflade skulle blifva en följd af denna bordläggning. Det muntra sorl, som följde på desna förklaring tycktes bevisa att Ridderskapet och Adelns pluralitet delade Hr Cederschölds förhoppningar. Grefve Frölick D. väckte en motion derom, att Koöngl. Kungörelsen af d. 7 Aug. 1816 angående förhållandet med wvexlar i Svenskt mynt, som å utrikes ort äro dragne på i Riket wvistande man, samt Kongl. Kungörelsen d. 7 Moji 1817 angående hvad iakttagas bör i anseende till vexlar och invisningar, ställde att betalas i Svenskt mynt för utländsk mans räkning, varda förklarade utan all vidare kraft och verkan, och att med underdånig anmälan derom till erhållande af nådig sanktion, R. St. derjemte framföra deras underdåhiga önskan att Kongl. Ma:jt ju förr dess heldre, och oberoende af blifvande ny lag för U:rikes vexelrörelsen, ticktes återkalla eller förändra de öfriga ekonomiska författnngar hörande till vexelköps kovotrollerande och mäklare-ordning, som efter nu inträdde förändrade förhållanden befinnas olämplige eller öfverflödige, Plenum i Bonde-sStåndet den 23 April 1835. (Slut från Lördagsbladet), PETTER JÖNSSON från Jönköpings Län yttrade att det .vore en giffen sak, att upplåning måste skei anseende till för handen varande statsbrist och till omsättning af R:gs-kont. redan upptagne lån. Adeln och Preste-St. bade redan beslutit upplåning med kapitalrabatt, dock Preste Ståndet, med villkor, att ej mera skulle betalas än som svarade mot 5 procent årlig ränta å det verkligen erhållna kapitalet, Efter Bonde-Ståndets beslut skulle lånas mot 5 precents ränta. Striden fördes nu således blott om ord, utan att den någonsin kunde få verkligt inflytande på beloppet af betalningen i ränta och kapital, beräknad för hela upplåningstiden; Men då det sannolikt kan öppna flere utvägar för Riksgaldskontoret att: erhålla lån mot Kapitalrabatt på lika eller förmånligare villkor zn 18,