Att, ozktadt de tjenster Grefse Frölich gjort mi-
nisteren urder de senare månaderna af riksdagen,
det icke är så aldeles helt mellan Grefven cch åt-
skilliga af ministerens ledamöter, vill tydligt synas
af ej mind:e en artikel i Svenska Minerva för
sistlidne Onsdag, som förråder någon oro för slu-
tet på Grefvens uppenbarelse i offentligheten vid
densz.a riksdag, än ar en annan, i den mycket goda
tidnirgen Upsala Korrespondenten för samma dag,
som i en för öfrigt mycket mircisteriel artikel rider
skarpt upp emot Grefven, såsom den der skall bort-
skämt sakerna genom vissa yttranden. Att Gref-
vens omständigheter på det hålet visst icke hädan-
efier lära förbä tras, kan man utan någon siare-
förmåga slula af ett långt skriftligt anförande, som
Grefven, efter att i föregående plervcum bafva begärt
Konungens proposition om vexelstadgan på bordet,
i går uppläste på Riddarhuset. Det innehöll dels
en anmärkning dervid, att Konurgens i plenum ple-
rorum upplästa svar till RB. Ständer, saknade kon-
trasignation — en omständigbet, som Hofkansle-
ren Frih. Schul2zenheim förklarade si, att Konun-
gen i dessa tal vore censerad att sjelf yttra sig;
dels också en deduktion öfver principfiågan, huru-
vida en lag för utrikes vexlar kunde anses för ett
ekoromiskt ärende, sedan i det af Ständerna fram-
lagda rya Jagförslaget blifvit afskiljdt allt hvad
söm hörde till mäkjlare- eller börsordning.
Ofver detta anförande uppstod en diskussion. Friher-
re L. Boye invände mot Grefve Fiölieh, om vi rätt
fattade hans yttrande, att ingenting kunde anses för
civillag, bvarot ej några stadganden funnes i 1734
års lagbok; hvilket väckte någon munterhet. Hr
Hofkanslern s2mt Stats Råderne Grefve Mörner och
Frih. Åierbjelm utvecklade sina åsigter i samma
riktning som den Kongl, propositionen, s:ödjande sig
hufvudsakligen på nödvändigheten och nyitan, att,
i afseende på utrikes förhållanden kunna göra skynd-
samma ändringar till handelns skyddande, samt på
prejudikatet af Kongl. Kungörelsen den 7 Aug. 1816,
hvilken lagstiftningsåtgärd Hr Hofkansleren förmente
vara föranledd af R. Stirs und. önskan vid 1815
års riksdag, att författningarna om utrikes växlar
måtte öfverses. H. E. Grefve Möiner förklarade
sig förpligtad att försvara Konungens prerogativ i
denna fråga. Friherre Åkerhjelm yttrade sig äfven
å demna sidan. Mot Frih. Schu!zenheim replikeråa-
de Grefve Frölich, att man kunde finna huru råd-
gifvarne voro benägna att tillstyrka Konungen att
tillvälla sig ensam Jlagstiftningsrält, på grund af ett
prejudikat samt att Gr. ej funne, det Ständerres
är 1815 yttrade önskan om vexellagens öfverse-
ende borde anses såsom ett öfverlemnande af lag-
stiftningssätten, helst sådan slurföljd skulle leda
derhän, att en lika beskaffad öaskan af 1812 års
Ständer, att Konungen måtte låta omarbeta civil-
och kriminellagen, likaledes kunde åberopas såsom
bevis för afstående af deras andel i lagstiftningen,
kvilket vore en orimligbet. Grefven beklagade för-
öfrigt det icke Stats Rådets ledamöter behagat ut-
veckla sina åsigter när LagUtskottets lagförslag de-
batterades, i hvilken händelse man haft bättre tid
att utreda saken. Då hade man deremot sett dem
använda sina bemädanden att (förekomma ledamöter,
som ämnat sig förfäkta det s. k. Kongl. prerogati-
vet, från att väcka denna fråga, hvilken nu först
inom konseljen framträdt med hela sin makt att
förstöra förslaget. öv HI li
I samma riktnisg som Grefve ; Frölich, yttrade
sig äfven Grefve Horn, Frih. Kantzow, Hr Hjärne
och Hr Dalman, hvilken sistnämdäe dockgaf Gtef-
ve Frölich det rådet, att lägga sin opposition på
bordet till rästa riksdag för, att nu ej uppehålla