Att, ozktadt de tjenster Grefse Frölich gjort ministeren urder de senare månaderna af riksdagen, det icke är så aldeles helt mellan Grefven cch åtskilliga af ministerens ledamöter, vill tydligt synas af ej mind:e en artikel i Svenska Minerva för sistlidne Onsdag, som förråder någon oro för slutet på Grefvens uppenbarelse i offentligheten vid densz.a riksdag, än ar en annan, i den mycket goda tidnirgen Upsala Korrespondenten för samma dag, som i en för öfrigt mycket mircisteriel artikel rider skarpt upp emot Grefven, såsom den der skall bortskämt sakerna genom vissa yttranden. Att Grefvens omständigheter på det hålet visst icke hädanefier lära förbä tras, kan man utan någon siareförmåga slula af ett långt skriftligt anförande, som Grefven, efter att i föregående plervcum bafva begärt Konungens proposition om vexelstadgan på bordet, i går uppläste på Riddarhuset. Det innehöll dels en anmärkning dervid, att Konurgens i plenum plerorum upplästa svar till RB. Ständer, saknade kontrasignation — en omständigbet, som Hofkansleren Frih. Schul2zenheim förklarade si, att Konungen i dessa tal vore censerad att sjelf yttra sig; dels också en deduktion öfver principfiågan, huruvida en lag för utrikes vexlar kunde anses för ett ekoromiskt ärende, sedan i det af Ständerna framlagda rya Jagförslaget blifvit afskiljdt allt hvad söm hörde till mäkjlareeller börsordning. Ofver detta anförande uppstod en diskussion. Friherre L. Boye invände mot Grefve Fiölieh, om vi rätt fattade hans yttrande, att ingenting kunde anses för civillag, bvarot ej några stadganden funnes i 1734 års lagbok; hvilket väckte någon munterhet. Hr Hofkanslern s2mt Stats Råderne Grefve Mörner och Frih. Åierbjelm utvecklade sina åsigter i samma riktning som den Kongl, propositionen, s:ödjande sig hufvudsakligen på nödvändigheten och nyitan, att, i afseende på utrikes förhållanden kunna göra skyndsamma ändringar till handelns skyddande, samt på prejudikatet af Kongl. Kungörelsen den 7 Aug. 1816, hvilken lagstiftningsåtgärd Hr Hofkansleren förmente vara föranledd af R. Stirs und. önskan vid 1815 års riksdag, att författningarna om utrikes växlar måtte öfverses. H. E. Grefve Möiner förklarade sig förpligtad att försvara Konungens prerogativ i denna fråga. Friherre Åkerhjelm yttrade sig äfven å demna sidan. Mot Frih. Schu!zenheim replikeråade Grefve Frölich, att man kunde finna huru rådgifvarne voro benägna att tillstyrka Konungen att tillvälla sig ensam Jlagstiftningsrält, på grund af ett prejudikat samt att Gr. ej funne, det Ständerres är 1815 yttrade önskan om vexellagens öfverseende borde anses såsom ett öfverlemnande af lagstiftningssätten, helst sådan slurföljd skulle leda derhän, att en lika beskaffad öaskan af 1812 års Ständer, att Konungen måtte låta omarbeta civiloch kriminellagen, likaledes kunde åberopas såsom bevis för afstående af deras andel i lagstiftningen, kvilket vore en orimligbet. Grefven beklagade föröfrigt det icke Stats Rådets ledamöter behagat utveckla sina åsigter när LagUtskottets lagförslag debatterades, i hvilken händelse man haft bättre tid att utreda saken. Då hade man deremot sett dem använda sina bemädanden att (förekomma ledamöter, som ämnat sig förfäkta det s. k. Kongl. prerogativet, från att väcka denna fråga, hvilken nu först inom konseljen framträdt med hela sin makt att förstöra förslaget. öv HI li I samma riktnisg som Grefve ; Frölich, yttrade sig äfven Grefve Horn, Frih. Kantzow, Hr Hjärne och Hr Dalman, hvilken sistnämdäe dockgaf Gtefve Frölich det rådet, att lägga sin opposition på bordet till rästa riksdag för, att nu ej uppehålla