hämia styrka hos de trenze ofrälse Stinden emot
Adeln; fastän han kallade sig förste medborgaren
bland ett fritt folk, och fastän han en gång geck
så långt, att han drack ett glas dricka med en
Bryggare. Nej, denne snillrike Konung, som verk-
ligen ville regera ensam och som blott ville hafva med-
görliga Ständer, att de: skulle komma tilsammans
när han fann det för godt, för att bevilja pennin-
gar till hans otaliga behof, fann att det bästa med-
let härtill vore att demoralisera Nationen. Han
drog derföre Adelr. genom sina befordringslagar
och sitt lysande hof, tidigt från dess studier och
dess gårdar, hvarigenom deras förr ganska grund-
!iga uppfostran med afseende å lärdom och dugl:g-
lighet till nästan alla s!ags tjensteutöfningar, för-
vandlades till förvärfvande af mera lättvundne och
lysande egenskaper. Exemplet måste saart följas
af Ståndspersoners barn, sem. egnade sig åtembets-
mannabanan, :å vida de ej ville stanna på efterkäl-
ten. Han införde veklighet och flärd, hvarpå de
bildade klasserne förstörde sina fysiska och morali-
ska krafter, jemte sina egodelar — och slutligen
saf han åt de obildades en utvidgad brän-
vinsbränning, som skapade ett förut okändt fylleri
— hvilket ensamt medförde samma verkan på dem,
Han lyckades alltförväl. Adeln blef fattig — för-
vandlades från utmärkte statsmän till snillrika, latt-
sinniga hofmän. — De ringare klasserne vande sig
vid ett omåttligt bruk af bränvin: — Han sjelf
blef genom säkerhetsakten enväldig.
Gustaf den tredje hade brutit aristokratien, eller
rättare förvandlat den till en Hofaristokrati, så att den
i stället för att vara en motvigt emot en till enxäl-
de gränsande konungamagt, efter hans tid började
utgöra ett stöd för densamma. Emellertid hade !
Franska revolutionen börjat utbreda nya läror;
massorna började höja anspråk på politiska rättig-
heter; de ofrälse Stånden, hittills så expressivt kal-
tade les vilains, började vilja deltaga på allvar och
för egen räkning i nationella öfverläggniogar, de
ville hvarken hjelpa Konungarne emot Adela eller
ivertom, ty de började finna att de sjelfve, såsom
den stora producerande pluraliteten, hufvudsakligen
nigjorde den egentliga nationen. Dessa och dylika
läror, började äfven under förmyndareregeringen
intränga i Sverige, och ehuru de under Gustaf
Adolfs egenrmägtiga styrelse höllos tysta genom ett
strängt underhållet trycktvång, bildades likväl en
viss demokratisk anda hos den bättre delen af na-
tionen. som dock först feck lufi gevom rerolutio-
nen 1809, ehuru denra ingalunda kan sigas hafva.
varit verkad af demokratien.
Först efter denna tid finner man en mera de-
mokratisk avda börja uttala sig offentligen på våra
riksdagar, i en del tidningar samt i de fleste -en-
skilte kretsar, åtminstone på landet.
Striden må gerna avses utkgnapad emot den and-
liga hierarkien och bördsaristokratien i Sverige i de-
ras egentliga bemärkelse; jag medger det. Dekun-
ra icke mera i och för sig sjelfve blifva farlige här,
men de kunna dock ännu verka mycket såsom under-
stöd åt försöken att utvidga Konuvgamakten. Detta
är numera den enda utvägen för dem alt ännu en
sång få höja sig öfver massan; ty, säge hvad man
vill, ännu finnes i Sverge mången Adelsman och Prest
som ej vill erkänsa en stackars bonde eller en rin-
z2are Borgare för sin like i annat än religiöst afse-
ende, det vill säga efter orden. Om således någon
strid ännu återstår i vårt land, kommer den att be-
står emellan nationen och regeringen, emedan den
förra önskar ett erkäcnande af den sednare, NB. i
handling, att den är till för den förres skull; den
vill se verklig sparsamhet införd i alla förvaltrvin-
gens grenar; den vill se det lysande och grannva för
alltid gifva rum åt det nyttiga och redbara, den
vill hafva så mycken verkelig frihet införd i allt
hvad som tillbörer det medborgerliga lifvet, som
TGN IT TT VLT CE TEE CE CE CET TEE EEE CR ERE ETTER CFC
kan förenas med det heles bestånd, den vill hafva
sn pationalförsamling vald och sammansatt sålunda,
at de upplystes röst, ibland nationens, från den må
höras, utan att förvillas af kast eller parti-intressen
utan hofvets allt för stora inflytande derpå, och
atan att dessa sammankomster må gifva oss en för-
smak af den osälla evigheter; korteligen de önska
rt stadigt om också icke hättigt skridande framåt,
ör att slutligen bilda ett samhälle, der Regent och
Polk oåtskiljeligt förenade må utgöra ett helt, som
endast sträfvar till ett mål, — inbördes sällhet och
och försvar. Såsom ett nödvändgt vilkor att kun-
ra unnhinna detta skäösa må!. önska de se sin Re-