Sannt och rätt ha endast fått
Lag som evigt går och gäller:
Evigt, evigt,
Sanning trogen var.
Förr, i fädrens bättre tid,
Endast striden väcite oro,
Men från man till man, i frid,
Ed och handslag lika voro.
Ordet gas och svaret blef:
Rätt, min vän, med rätt är fåoget —
Löftet. var ett vexelbref,
Aldrig, aldrig återgånget;
Stige, stige
Känslan högt dervid.
Allt förvandlas — tiden är
Barn på nytt som mången säger;
Men den icre lagen lär,
Att din fadersrätt du äger.
Åt den stapplande, i tid,
Lif och hopp Du ålergifve
Allmän ordning, allas frid
Dina :segertecken blifve —
Lönen, lönen
I Ditt bröst Du bär.
Älska varmt Ditt fosterland,
Gånge fram det goda, rätta,
Tryck Din Konungs trogna hand,
All din börda vill Han lätta,
Kung och Folk de äro ett,
Så var Fädrens gamla lära;
Gläds att Du i hoppet sett
Allas väl och egen ära;
Hel! Dig, Hell Dig
Kung och Fosterland.
Nu följde en skål för Näringarna, Handeln och
Sjöfarten, en skål för Öfver-Ståthållaren, och en
för värdarna, Alla tycktes nöjda med sin dag, och
sällskapet var ej åtskildt förr än kl. 9.